Vår, äntligen

Påskaftonens final var den stora påskelden vid Glommens sten. Det var bra väder med sydliga vindar, som gjorde att röken drog ut över havet och gick iland först i Varberg. Host, host.
 
 

Nu har värmen blivit påtaglig. Gräsklipparen känner väl på sig att snart är det dags.

Idag for Lilia och jag till Påarp, strax söder om Halmstad, för att försöka se en vitnackad svärta, som funntis där ett par dar. Lilias nya medicin har ökat rörligheten och vi kunde gå ända ner till stranden. Ett myller av ejder, knipa, sjöorre och svärta var anslående. Strax innan vi kom ner till den lilla gruppen skådare, lyften hela vattenspegeln - mäktigt. Kanske var det fjällvråken som skrämt upp dem? Sen var det natuligtvis bara att försöka gå igenom hela faunan stycke för stycke och leta rätt på den vitnackade. Skådargrannen hittade den först; det var bara lite klurigt att avgöra exakt var den befann sig.
- Strax intill de två sjöorrarna som simmar åt vänster, gick inte att tolka i myllret. Men så lyste den vita nackfläcken till:



På mellan 500 och 600 meters håll får man vara tacksam att det blir såpass i alla fall, med värmedaller och lite dis i luften. Näbben är också en viktig indentifieringspunkt tillsammans med den lysande vita fläcken i pannan.

    

Morris väntade på oss och ville bara att få komma ut och röra sig. Under vår strandpromenad stötte vi på denna ståtliga tupp:


I träden blommar det, här är gransångarna på jakt efter insekter.









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback