Hans Johansson

Påsklovet går mot sitt slut och allt jag tänkt göra har övergått i allt jag inte hann med. Nationella prov i svenska kan dock ta flera veckor på sig innan de blir rättade, har jag hört. Vissa saker går dock snabbt att göra, som att fixa trädgården. Ett par hundralappar och ett antal penséer mm, är ganska lätt att hantera. Man märker omedelbart förändringen och trädgårdens lyses upp. Dessutom är sista skriket att sätta färgade fjädrar i div trän och buskar. T.o.m på kyrkogården  förekommer dessa prydnader ( Harplinge), där jag hade slagit mig ner vid den konstfärdigt konstgjorda bäck, som där skänkte den trötte vandraren lisa. (Nu undrar säkert någon vilken Lisa det var man fick till skänks. Ordet 'lisa'  betyder dock nåd, ynnest och glädje, något som säkert kan glädja alla Lisor och de med dessa förmälda). Lilia var samtidigt i det närbelägna församlingshemmet och underhöll med körsång. Hade jag haft ett minneskort i kameran skulle jag visat de ståtliga befjädrade träden.

'Det är dåligt med fåglar' brukar vi säga till varandra, Klas Göran och jag, och samtidigt beklaga att vi inte befunnit oss på det ena eller andra stället där våra skådarvänner sett  vitnackad svärta eller amerikansk sjöorre. Och Svalans kommentardel var avstängd när jag lade ut denna märkvärdiga trut häromdagen:



Den står helt nära en stor havstrut och är knappt hälften så stor och har gula ben. Näbben  har ett svart band och bakom det har undernäbben en röd fläck. Det syns dålig på denna digiskoperade bild. I Malling Olsens och Larssons bok Gulls ... finns en bild som på pricken liknar denna fågel: 'Steppe Gull' (Caspian Gull ssp. barabensis) [bild 467 på s 336]. Men här förefaller en större diskussion ta över. Om det nu var en sådan 'kaspisk' trut jag såg i Brevik vet jag inte. Den som har något att säga i frågan får gärna höra av sig.

Ett stjärtandspar finns i Korshamn.

Gransångare har varit synlig ett par tre dagar i närheten. Febrilt har de tre fåglarna flugit från gren till gren för att leta insekter och därmed vara svåra att få på bild. Men några lyckade 'plåtar' blev det:



Men så blev det påskafton och alla barnen och barnbarnen kom hem. Det blev några timmars stilla fröjd där de duktiga döttrarna på olika sätt bidragit till lunchen. David reste många mil för att hälsa på och stannar över natt.

Men gladast blev nog Lilia för det firande hon fick vara med om: att en gammal erfaren professor tagit sig an henne sjukdom och att den nya medicinen redan efter en vecka kommit att ge henne större rörlighet och därmed hopp.
Det är som att komma ut i ljuset igen. Det tar sex veckor innan full effekt kan uppnås men vi ser fram emot läkarrlöftet:

- Till midsommar kan du dansa kring midsommarstången igen.