Fåglar på G: gransångare och gärdsmyg
Lilla dammen var målet. Lilia var med på sin e-moppe och Morris var samtidigt i bägge dikeskanterna med nosen mot marken. Så kändes det i alla fall när han snabbt växlar sida och försöker skära både min och Lilias färdväg med sitt rullkoppel. Men det går ganska bra ändå. Han flämtar märkbart i den tilltagande värmen men ger sig inte. Han leder sin flock.
Har man 300 mm objektivet på kameran går det inte att få en bild av själva dammen med näckrosor i mitten.
-Ta en bild på träden som speglar sig i vattenytan, sa Lilia. Det får bli nästa gång - om nu nästa gång inte är en naturreservat fullt av hästar. Än har de inte kommit.
Ett par gransångare flög på sitt karaktäristiska nervösa sätt upp och ned bland grenar för att leta mat. Ännu är det inget tid för sång, det gäller att återställa fettlagret efter en resa från kanske söder om Sahara.
Boet bygger den på marken - och fodrat med fjädrar samt med tak. I min senast införskaffade fågelbok, Fågelatlas över Göteborg med kranskommuner, får jag veta att den sydliga gransångaren har ökat mycket kraftigt sedan förra inventeringen (1973 - 84). Första häckningen av denna ras skedde på 1960-talet - ett inflöde från Danmark. Den nordliga rasen, som häckar i Norrland har däremot minskat. Svenskt fågellexikon från 1962 talar om gransångaren som en norrlandsfågel, som häckar allmänt. Ett läte kan man nog lyssna till här.
Men om just dessa individer häckar här återstår att se. De kan ju lika gärna vara på väg norrut. Fågelinventeringen för denna del av Halland har inte gått i tryck ännu. Men visst häckar gransångaren i Glommenrutan. Det går att se vilka arter som har visat häckningskriterier t.ex här i Glommen.
Men dagens glada överraskning var den lilla gärdsmygen som oftast gör sig osynlig i dunklet under täta grenar eller mellan stora stenar. Här blev det plötsligt fotofest av stora mått:
Frimodigt skuttade den runt på de solbelysta stenarna bara ett par tre meter från mig och Morris (!) och verkade inte det minsta skygg. Eftersom man ser den året om, tänker man att det är en stannfågel. Det är dock inte hela sanningen, i norr är det en flyttfågel. Fågellexikonet från 60-talet meddelar att det är Sveriges näst minsta fågel - det är väl bara kungsfågeln som är mindre. Hannen påbörjar flera bon och honan väljer ett som färdigställs. Där lägger hon ett halvt dussin ägg. Stjärten står rakt upp, vilket ser lite lustigt ut. Ännu intressantare är kanske de stora fötterna. Men de behövs säkert i den miljö denna lilla fågel behärskar.
Gärdsmygen har goda röstresurser. Här är en länk till SR:s fågelläten.
Har man 300 mm objektivet på kameran går det inte att få en bild av själva dammen med näckrosor i mitten.
-Ta en bild på träden som speglar sig i vattenytan, sa Lilia. Det får bli nästa gång - om nu nästa gång inte är en naturreservat fullt av hästar. Än har de inte kommit.
Ett par gransångare flög på sitt karaktäristiska nervösa sätt upp och ned bland grenar för att leta mat. Ännu är det inget tid för sång, det gäller att återställa fettlagret efter en resa från kanske söder om Sahara.
Boet bygger den på marken - och fodrat med fjädrar samt med tak. I min senast införskaffade fågelbok, Fågelatlas över Göteborg med kranskommuner, får jag veta att den sydliga gransångaren har ökat mycket kraftigt sedan förra inventeringen (1973 - 84). Första häckningen av denna ras skedde på 1960-talet - ett inflöde från Danmark. Den nordliga rasen, som häckar i Norrland har däremot minskat. Svenskt fågellexikon från 1962 talar om gransångaren som en norrlandsfågel, som häckar allmänt. Ett läte kan man nog lyssna till här.
Men om just dessa individer häckar här återstår att se. De kan ju lika gärna vara på väg norrut. Fågelinventeringen för denna del av Halland har inte gått i tryck ännu. Men visst häckar gransångaren i Glommenrutan. Det går att se vilka arter som har visat häckningskriterier t.ex här i Glommen.
Men dagens glada överraskning var den lilla gärdsmygen som oftast gör sig osynlig i dunklet under täta grenar eller mellan stora stenar. Här blev det plötsligt fotofest av stora mått:
Frimodigt skuttade den runt på de solbelysta stenarna bara ett par tre meter från mig och Morris (!) och verkade inte det minsta skygg. Eftersom man ser den året om, tänker man att det är en stannfågel. Det är dock inte hela sanningen, i norr är det en flyttfågel. Fågellexikonet från 60-talet meddelar att det är Sveriges näst minsta fågel - det är väl bara kungsfågeln som är mindre. Hannen påbörjar flera bon och honan väljer ett som färdigställs. Där lägger hon ett halvt dussin ägg. Stjärten står rakt upp, vilket ser lite lustigt ut. Ännu intressantare är kanske de stora fötterna. Men de behövs säkert i den miljö denna lilla fågel behärskar.
Gärdsmygen har goda röstresurser. Här är en länk till SR:s fågelläten.
Kommentarer
Trackback