Fågelkurs
Varje tisdag ett bra tag framöver är det fågelkurs. Vi blir förda till olika ställen där fåglar förväntas finnas och där skåda och beskådas. Denna gång var vi fjorton, vilket är en glädjande tillströmning. Grimsholmen, strax söder om Falkenberg, består av en udde utanför vilken havet breder ut sig. Längst i söder anar man Hovs hallar - eller är det kanske Kullen som döljer sig i diset? Laholmsbukten känns närmare härifrån - och där finns ytterligare möjligheter att se fågelarter man inte möter till vardags.
Ett par småtärnor underhöll med tvära kast och uppvaktningar. Hannen kom med byte i näbben och delade med sig till honan.
En ängspiplärka letade föda i gräset och kunde beskådas på ganska nära håll. I tubkikarens sammanträngda perspektiv upplevde man en sällsam närhet. Nära inpå och ändå så fjärran.
Kanske Runebergs dikt kan tolka känslan:
Allena var jag, han kom allena;
förbi min bana hans bana ledde,
han dröjde icke, men tänkte dröja,
han talte icke, men ögat talte.
- Du obekante, du välbekante!
En dag försvinner, ett år förflyter, det ena minnet det andra jagar; den korta stunden blev hos mig evigt, den bittra stunden, den ljuva stunden.
En student tolkade denna dikt en gång som mötet med en älg i skogen. Tolkningen sitter i betraktarens öga, heter det ju (numera) och då får väl en ängspiplärka duga.
Det blev en oförglömlig kväll, brukar det heta. Men det är bara att ta emot. Det är ju detta som är det naturliga - att vara ett med naturen.
Ett par småtärnor underhöll med tvära kast och uppvaktningar. Hannen kom med byte i näbben och delade med sig till honan.
En ängspiplärka letade föda i gräset och kunde beskådas på ganska nära håll. I tubkikarens sammanträngda perspektiv upplevde man en sällsam närhet. Nära inpå och ändå så fjärran.
Kanske Runebergs dikt kan tolka känslan:
Allena var jag, han kom allena;
förbi min bana hans bana ledde,
han dröjde icke, men tänkte dröja,
han talte icke, men ögat talte.
- Du obekante, du välbekante!
En dag försvinner, ett år förflyter, det ena minnet det andra jagar; den korta stunden blev hos mig evigt, den bittra stunden, den ljuva stunden.
En student tolkade denna dikt en gång som mötet med en älg i skogen. Tolkningen sitter i betraktarens öga, heter det ju (numera) och då får väl en ängspiplärka duga.
Det blev en oförglömlig kväll, brukar det heta. Men det är bara att ta emot. Det är ju detta som är det naturliga - att vara ett med naturen.
Kommentarer
Trackback