Dödsdans

Strindberg Dödsdansen dominerade TV:n härom kvällen.  Lilia och jag såg den på Dramaten i Stockholm i våras. Den var lång då också, tre timmar och fyrtio minuter. På Strindbergs tid var det de sociala konventionerna som bildade bojor och höll människorna i sina järngrepp. Idag är det tvärtom: den eftersträvansvärda friheten, kanske bäst uttryckt med Rabelais' ord: Gör vad du vill! är det som den unga generationen undfägnas med under de politiskt korrekta fanorna.

Lilia har nu fått sin nya axelled inopererad. Ikväll var hon pigg och glad och imorgon åker hon till Spenshult för bästa tänkbara rehabilitering. Vi gläds båda åt detta.

Fågelkursen bjöd på rovfåglar: bruna och blå kärrhökar, ormvråkar och tornfalkar. Vi höll till vid golfbanans dammar, Björnhult, ett bra skådarställe. Jag tror att det är detta som förr var Lis mosse och fortfarande kallas så.

Medelhavstrut och kaspisk trut har jag fägga åt sidan i brist på tid. Här är dock den trägne Mikaels bilder att fundera över:
Medelhavstrut?   Kaspisk trut?  Jag försöker spara på bilder av dessa rariteter som hela tiden tycks hålla till i Glommens hamn eller Morups tånge.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback