Under den grå oktober döljer sig lysande hemligheter

En helg går fort. På lördagen hade vi lunch med Lasse och Stina. Det är förunderligt en sådan trygghet och glädje gamla vänner skänker. Men timmarna gick fort, som man säger, i glada vänners lag. Med tanke på morgondagens körframträdande, kl 18.00 i Stafsinge, tog vi oss snabbt till Halmstad för att fira mässa där.- Fortfarande är Lilia en smula irriterad över Erik Olssons (Halmstgadgruppen) målningar i kyrkan: de uttrycker så mycket lidande. Nå, jag kan fördra dem. Vi hann inte riktigt till början av dagens rosenkransbön. Men vad den handlar om går att läsa i länken. Det kan verka mycket med så många böner, ibland upprepningar, men jag tror det är viktigt att hålla ett starkt fokus på det mest centrala i tron. Det är ju ändå därför man är "troende". Saltet som mister sin sälta, vad mer kan man säga, är inget man önskar.

Söndagens konsert i Stafsinge kyrka gick väl så där. Men miljön känns igen efter 25 år i Tegnérladan i Släp. Stafsinge kyrka verkar vara stöpt i samma form.

En del havsfågel har passerat, givetvis när jag hade annat för mig. Min timme vid den blåsiga Glommens sten resulterade i ingenting. Och att fotografera trutar i olika dräkter är inte så spännande.

Vid Morups tånge hade ändå några kustpipare slagit ner tillsammans med kärrsnäppor och större strandpipare.


Svart armhåla är ett känt kännetecken. En flock med bläsänder passerade. I nederkanten syns det båda skedänder som gjorde dem sällskap:



Imorgon ska vi försöka se lappugglan som funnits strax norr om Varberg några dar.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback