Hans Johansson

Ärendet var Peer Gynt på Stadsteatern med Dan Ekborg. Fyra timmars andlöshet, beundran, beröring, ömsom tårar, ömsom ... nä, skratt blev det aldrig: Peer Gynt är ingen komedi som man flabbar sig igenom. Men Dan Ekborgs intensiva spel tog andan ur oss. Antingen var det hans spel eller kanske en kombination av detta och ens egen insikt om vad livet möjligen kan gå ut på som gjorde detta till den bästa Peer G alla kategorier. Åtminstone som Lilia och jag har sett. Vi var överens. Recensenterna tycks vara överens - ett exempel från SvD.

Så fick vi se Davids och Johannas nya lägenhet och sova över där. Mysigt är ordet även om hela huset är inslaget i plast, utsikten ersatt med gråa plastsjok som ska skydda yttervärden mot cementstänk från fasadrenoveringen.
Det blev också tillfälle att träffa Johannas mycket rara föräldrar - nu förstår vi varifrån hon fått sin vänliga charm. Härlig brunch och så var vi på väg tillbaka igen. Med Stadsteaterns imponerande program och spännande föreställningar kan det hända att vi ringer och frågar igen om vi får ligga över.

Det tar ca 6½ timme om man försöker hålla sig under 0,55 l/mil och tar vägen mellan Varberg och Borås. Yaris är en utmärkt bekväm och tyst liten bil. Tack Toyoda, yoda, vi gillar din Toyota.

Konsten att undvika MacDonalds - jag tror vi kommit fram till hur man gör. Att försöka sig på någon av vägkrogarna är knappast lönt - åtminstone har vi inte upptäckt någon som kommit i närheten av en anständig måltid till ett vettigt pris. Vi får kanske prova Porten till Östergötland - med så många långtradare parkerade måste det gå att få mat där. Nä,vi valde IKEAs självkostnadsvariant. Så till den milda grad förutsägbart men man slipper åtminstone äta med fingrarna och man får maten på riktiga tallrikar. Gallerian vid Maxi i Norrköping hade också god mat.