Solsken och skärpiplärka blir man glad av
Föermiddagens resa till Göteborg blev en riktigt kraftsamling: Kristi Konungens kyrka var som alltid knôkad, alla psalmböcker var slut. Den förtätade stämningen som rökelsedoften och de knäböjande bidrog till var som en inbjudan till tillbedjan, lovsång och förbön. Och hur många behöver inte en hel del av den varan? Snabba möten med många gamla vänner, ett ord här, en kram där, en intensiv gemenskap över kaffekopparna efteråt till dess att allt var över och man kunde resa hemåt igen.
Eftermiddagen hade mognat innan vi passerat Varberg. Det blev ändå lite tid till fågelskådning. KG ringde och satt tio meter från vattenpiplärkan ner vid Stensjöreservatet. Den fresetelsen blev för stor - det var bara att ta med kamera och kikare och plocka upp rapportören från hans renskrapade tallrik vid Laxbutiken. Han följde gärna med och visade vägen, det gode vännen!
Och så, i solens sista strålar, satt den där, flög lite trevande fram och tillbaka. Trots rätt dåligt ljus kan man nog ändå se vad det är:
Ett par skärpiplärkor sällskapade med en annan skärpip - Det jag trodde var en vattenpip var en skärpip. Så nu får
jakten fortsätta.
Detta är en skärpiplärka (lite bättre bild också) och här ser man näbbfärg, detaljer kring ögat - obs den vita ringen, de mörkare benen. Jämför buken - vattenpiplärkans är osträckad och ljusare. Dock syns inte benen så bra.
Ja, nu är det bara att åka tillbaka - ett härligt ställe vid kusten, och invänta bättre ljus. Så kanske det blir riktiga bilder av denna tvåstjärniga raritet.
Småskrakar ven fram över vattnet och tre tunga sångsvanar pumpade vinande strax ovanför våra huvuden.
De kom så plötsligt att vi hörde dem strax efter att de passerat.
Dags att gå in för landning ....
Eftermiddagen hade mognat innan vi passerat Varberg. Det blev ändå lite tid till fågelskådning. KG ringde och satt tio meter från vattenpiplärkan ner vid Stensjöreservatet. Den fresetelsen blev för stor - det var bara att ta med kamera och kikare och plocka upp rapportören från hans renskrapade tallrik vid Laxbutiken. Han följde gärna med och visade vägen, det gode vännen!
Och så, i solens sista strålar, satt den där, flög lite trevande fram och tillbaka. Trots rätt dåligt ljus kan man nog ändå se vad det är:
Ett par skärpiplärkor sällskapade med en annan skärpip - Det jag trodde var en vattenpip var en skärpip. Så nu får
jakten fortsätta.
Detta är en skärpiplärka (lite bättre bild också) och här ser man näbbfärg, detaljer kring ögat - obs den vita ringen, de mörkare benen. Jämför buken - vattenpiplärkans är osträckad och ljusare. Dock syns inte benen så bra.
Ja, nu är det bara att åka tillbaka - ett härligt ställe vid kusten, och invänta bättre ljus. Så kanske det blir riktiga bilder av denna tvåstjärniga raritet.
Småskrakar ven fram över vattnet och tre tunga sångsvanar pumpade vinande strax ovanför våra huvuden.
De kom så plötsligt att vi hörde dem strax efter att de passerat.
Dags att gå in för landning ....
Kommentarer
Trackback