Hans Johansson

Författarfavoriter kan vara mycket personliga och tidsbundna. Ända sedan barndomen har det funnits sådana ljuspunkter i tillvaron, då man fyllt bagen (det var väl det man hade på den tiden) med böcker från biblioteket. Går jag drygt femtio år tillbaka i tiden minns jag Singeltonböckerna. De handlade om engelsk internatskolemiljö och var antagligen långt bort från Guillous Ondskan. I samma veva läste jag Jack London, hittade Harry Macfie i bokhyllan hemma. Då hade jag lagt alla Astrid Lindgrens böcker bakom mig, liksom Enid Blytons. Idag läser mina barnbarn allehanda fantasyböcker. John blev riktigt glad när han fick en bok på närmare 1000 sidor på sin 11-årsdag. Nu kunde läsningen vara läääänge!

Jag tänker inte räkna upp alla böcker jag läst genom åren; det skulle föra för långt. Numer är det bara fågelböcker jag läser, brukar jag säga, men det är inte riktigt sant. Visserligen har hyllan begåvats med en ljuvlig örnbok och andra spännande böcker. Men i bilen har jag alltid ett antal cd-böcker från biblioteket: oftast blir det deckare av Lehane, Connely. Mankell eller Nesser.

Men så förirrade jag mig ner i underjorden och hittade bibliotekets engelska bokavdelning, där även ljudböcker ingick. Och där fanns mina synnerliga favoriter av Dorothy Sayers - ett par dramatiserade. Lyckan var fullständig. Det kan betyda att jag någon gång tar bilen till j obbet.

                                                                                                                                                                                                 +