Bergstaigasångare i kikaren
Spänningen stiger, ett trettiotal nackar har dragits bakåt, kikare riktas upp i grantopparna, alla spanar. För den som står mitt i är det andlöst. Så ser man något som rör sig inne bland de täta grenarna, man fokuserar och kameran knäpper av ett antal bilder. En snabbkoll i betraktningsfönstret på baksidan: bara ett svartmurrigt virrvarr av kvistar och barr men ingen fågel verkar ha fastnat.
Så höll vi på ett par timmar. Vi var där igår, idag och många av oss kommer säkert att återvända om den knappt tio cm långa fågeln får hållas och leta sina spindlar etc bland de täta gammelgranarnas grenar. För att ytterligare förhöja stämningen, höll några kungsfåglar och en svartmes till i samma toppar och förvirrade våra observationer.
Mina bilder blev därefter. Först när de kunde beskådas i datorn och ljusas upp såg jag att jag faktiskt fångat rariteten - om i bedrövligt dåligt fotoskick.
Man kan ju ändå se det långa markerade ljusa ögonbrynsstercket, det smalare svarta ögonstrecket, den ljusa kinden, man anar den mörka näbben och ser den ljusare hakan och brösten. Några vingstreck ser man inte i denna vinkel, tyvärr.
Det markerade vingbandet kan nog ses bättre på den här bilden. Återstår att se om raritetskommittén blir nöjd.
Så här ska den i alla fall se när en skicklig fotograf med lite tur har hållit i grejorna: Krutfelt är bäst!
Och allt detta sker bara 11 km hemifrån.
Det är alltid trist att lämna en trestjärning raritet T*** utan bildbevis. Men mer än en gång har kameran visat mer än vad man trodde den skulle klara. Och alla sådana roliga saker får man lägga på investeringskontot. Oc h så kan man ju träna sig på betydligt vanligare fåglar som kungsfågel, t.ex.
För att inget av de små liven ska frestas ge sig ut på öppna fältet, kommer en tornfalk lite då och då och ryttlar till sig något ätbart, åkersorkar kanske?
Hade jag tillbringat helgen vid den stormiga Glumsten, hade jag nog inte heller blivit lottlös:
svartnäbbd islom , dvärgmås, alfågel, tretåig mås, skärsnäppa, smålom, storlom, sjöorre, toppskarv och havssula är bara några av de fåglar som passerat stenen de sista dagarna.
Och här bor jag ...
Så höll vi på ett par timmar. Vi var där igår, idag och många av oss kommer säkert att återvända om den knappt tio cm långa fågeln får hållas och leta sina spindlar etc bland de täta gammelgranarnas grenar. För att ytterligare förhöja stämningen, höll några kungsfåglar och en svartmes till i samma toppar och förvirrade våra observationer.
Mina bilder blev därefter. Först när de kunde beskådas i datorn och ljusas upp såg jag att jag faktiskt fångat rariteten - om i bedrövligt dåligt fotoskick.
Man kan ju ändå se det långa markerade ljusa ögonbrynsstercket, det smalare svarta ögonstrecket, den ljusa kinden, man anar den mörka näbben och ser den ljusare hakan och brösten. Några vingstreck ser man inte i denna vinkel, tyvärr.
Det markerade vingbandet kan nog ses bättre på den här bilden. Återstår att se om raritetskommittén blir nöjd.
Så här ska den i alla fall se när en skicklig fotograf med lite tur har hållit i grejorna: Krutfelt är bäst!
Och allt detta sker bara 11 km hemifrån.
Det är alltid trist att lämna en trestjärning raritet T*** utan bildbevis. Men mer än en gång har kameran visat mer än vad man trodde den skulle klara. Och alla sådana roliga saker får man lägga på investeringskontot. Oc h så kan man ju träna sig på betydligt vanligare fåglar som kungsfågel, t.ex.
För att inget av de små liven ska frestas ge sig ut på öppna fältet, kommer en tornfalk lite då och då och ryttlar till sig något ätbart, åkersorkar kanske?
Hade jag tillbringat helgen vid den stormiga Glumsten, hade jag nog inte heller blivit lottlös:
svartnäbbd islom , dvärgmås, alfågel, tretåig mås, skärsnäppa, smålom, storlom, sjöorre, toppskarv och havssula är bara några av de fåglar som passerat stenen de sista dagarna.
Och här bor jag ...
Kommentarer
Trackback