Rubinbröllop
Listan över beteckningar på äktenskapslängden är lång. Atombröllop kan man fira om man varit gifta i 75 år - eller diamantbröllop, olika listor anger olika namn. I början är det kortare intervaller, från det ettåriga pappersbröllopet till kopparbröllopet på 12½ år. Här är det plötsligt bara ½ års intervall. Att det är någon veckotidning som ligger bakom tror man på Wikipedia. På NE finns listan, dock inte så detaljerad. Men för vår del är det rubinbröllop idag. 40 år. Tack Lilia!
Idag firar vi lite i lugn och ro, igår var vi på Parasollen och åt en bättre lunch. Vi hade bestämt att vi skulle satsa på en tavla - och det blev en dvärgsparv målad av Hans Larsson, som har vernisage på Naturrum just nu. Och när vi nu skulle hämta fågeltavlan passade det ju bra att äta lunch på det ställe som var en av anledningarna till att vi flyttade till denna del av världen. Det har gått fyra år lite drygt sedan vårt förra besök på restaurang Parasollen, dvs. lika lång tid som jag varit fågelskådare.
Vi har letat bilder och minnen. Det tar tid. I en graderob har jag två karonger fulla med diabilder. I en fjärran framtid kommer jag att skanna in dessa - om jag då har skaffat en lämplig skanner för ändamålet. Men det är väl det som är charmen med att vara pensionär. Lilia har motsvarande kartonger med papperskort - förutom de oräkneliga album som redan är i ordning. Och hur blev det som det blev? Ja, själva har vi nog bara följt våra instinkter, hamnat på någon restaurang eller så, ätit för att vi varit hungriga. Sedan har änglarna skött resten under Vår Herres överinseende. Det har varit ett mycket bra liv, med andra ord.
Här är en avbildning av vår nya fågel - dvärgsparven:
Idag firar vi lite i lugn och ro, igår var vi på Parasollen och åt en bättre lunch. Vi hade bestämt att vi skulle satsa på en tavla - och det blev en dvärgsparv målad av Hans Larsson, som har vernisage på Naturrum just nu. Och när vi nu skulle hämta fågeltavlan passade det ju bra att äta lunch på det ställe som var en av anledningarna till att vi flyttade till denna del av världen. Det har gått fyra år lite drygt sedan vårt förra besök på restaurang Parasollen, dvs. lika lång tid som jag varit fågelskådare.
Vi har letat bilder och minnen. Det tar tid. I en graderob har jag två karonger fulla med diabilder. I en fjärran framtid kommer jag att skanna in dessa - om jag då har skaffat en lämplig skanner för ändamålet. Men det är väl det som är charmen med att vara pensionär. Lilia har motsvarande kartonger med papperskort - förutom de oräkneliga album som redan är i ordning. Och hur blev det som det blev? Ja, själva har vi nog bara följt våra instinkter, hamnat på någon restaurang eller så, ätit för att vi varit hungriga. Sedan har änglarna skött resten under Vår Herres överinseende. Det har varit ett mycket bra liv, med andra ord.
Här är en avbildning av vår nya fågel - dvärgsparven:
Kommentarer
Trackback