Solen värmer
En liten sen eftermiddagspromenad med Morris - har har väntat hela dan fick jag veta. Men nu drar han iväg, glatt och villigt med nosen utefter marken. Vi tar lilla fågelslingan, kanske har rödstjärtsparet kommit tillbaka? Men icke, det var några mycket vanliga småfåglar som vi sett mest hela vintern. Jo ett par pilfinkar satt riktigt bra till i sälgen:
Den burrar upp sig som om det vore riktigt kallt. Men jag inbillar mig att den vill se stor ut av andra orsaker.
I bondgårdens träd satt denna gransångare - ja satt är väl mycket sagt för den for ivrigt omkring och letade efter insekter till k vällsmat. Men här låter den sig fotogrtaferas. Och så fångade kamarean en bild i flykten:
De nästan genomskinliga vingarna kan ha fört den genom Saharas obarmhärtiga sandstormar, upp genom Europa och så hit. Undra på att den är hungrig och flyger raskt mellan grenar och bladverk för att hitta något att äta.
En annan flygande vårbudbärare hade inte det förväntade lätet - storspoven använde sitt lockläte: "kuuu-li" upprepade gånger. Jag hörde den flera gånger men såg den först när den höll på att passera mig. Som väl fokuserade kameran snabbt och effektivt och det blev ändå en bild.
Vid det laget hade Morris dragit ut mig på stranden. Där gick vi och nosade och strosade bland snäckor och annat uppspolat. Och så kom det över mig - sanden, sanden var nästan alldeles vit och kändes skön att gå i - även med skor. Men man längtade efter barafota och bada: Känn själv!
Solljuset är så påtagligt, även inomhus. Här finns inga trädridåer eller berg som tar emot - det är rymd överallt!
Den burrar upp sig som om det vore riktigt kallt. Men jag inbillar mig att den vill se stor ut av andra orsaker.
I bondgårdens träd satt denna gransångare - ja satt är väl mycket sagt för den for ivrigt omkring och letade efter insekter till k vällsmat. Men här låter den sig fotogrtaferas. Och så fångade kamarean en bild i flykten:
De nästan genomskinliga vingarna kan ha fört den genom Saharas obarmhärtiga sandstormar, upp genom Europa och så hit. Undra på att den är hungrig och flyger raskt mellan grenar och bladverk för att hitta något att äta.
En annan flygande vårbudbärare hade inte det förväntade lätet - storspoven använde sitt lockläte: "kuuu-li" upprepade gånger. Jag hörde den flera gånger men såg den först när den höll på att passera mig. Som väl fokuserade kameran snabbt och effektivt och det blev ändå en bild.
Vid det laget hade Morris dragit ut mig på stranden. Där gick vi och nosade och strosade bland snäckor och annat uppspolat. Och så kom det över mig - sanden, sanden var nästan alldeles vit och kändes skön att gå i - även med skor. Men man längtade efter barafota och bada: Känn själv!
Solljuset är så påtagligt, även inomhus. Här finns inga trädridåer eller berg som tar emot - det är rymd överallt!
Kommentarer
Postat av: Max
vackra bilder du tar :D
Postat av: Anonym
Det var snällt sagt.
/Hans
Trackback