Konsten att hinna med
Man jobbar bäst under press, sägs det. Det är kanske sant. Fast ikväll tuppade jag av mitt i ett rättningsrace. En timmes väbehövlig sömn. Men nu sitter jag här och är rätt så klarvaken.
I tisdags var vi vi Varberg på föreläsning. Den anrika föreläsningsföreningen (110 år obrutet) hade bjudit in Anders Piltz, prof. i latin, karmelitermunk och präst i katolska kyrkan att tala över ämnet Meningen med livet. Det var en underbar timme, helt i klass med någon pianokonsert med Andnaes eller något i den stilen. Suveränt visade han på olika förhållningssätt och den, i alla fall under föredraget, självklara slutsatsen att om man förnekar Gud eller det onda är det i sig ett gudsbevis. Sån't ger livet mening, extra mening, menar jag. Behöver man säga att han landade i evangelierna?
Idag skulle det finnas spetsbergsgås vid Smedsgård en liten bit norrut. Vi åkte dit, den vildsinte Morrisvovven och jag. Jag stod med ett öga rött i kikarokularet och han drog mig konstant åt andra hållet. Först efter andra svepet började jag urskilja de mörkare huvudena och de kortare och lite annorlunda tecknade näbbarna mitt i en jätteflock med vanliga grågäss. Tolv kunde jag urskilja, det borde vara ca 45 enligt tidigare rapporter. En del stod med huvudet under vingen - svårt att se alltså. Men här finns några mer mörkhövdade individer.
Men nu är det nog säkrast att gå till sängs för att inte äventyra hela morgondagen. God natt.
I tisdags var vi vi Varberg på föreläsning. Den anrika föreläsningsföreningen (110 år obrutet) hade bjudit in Anders Piltz, prof. i latin, karmelitermunk och präst i katolska kyrkan att tala över ämnet Meningen med livet. Det var en underbar timme, helt i klass med någon pianokonsert med Andnaes eller något i den stilen. Suveränt visade han på olika förhållningssätt och den, i alla fall under föredraget, självklara slutsatsen att om man förnekar Gud eller det onda är det i sig ett gudsbevis. Sån't ger livet mening, extra mening, menar jag. Behöver man säga att han landade i evangelierna?
Idag skulle det finnas spetsbergsgås vid Smedsgård en liten bit norrut. Vi åkte dit, den vildsinte Morrisvovven och jag. Jag stod med ett öga rött i kikarokularet och han drog mig konstant åt andra hållet. Först efter andra svepet började jag urskilja de mörkare huvudena och de kortare och lite annorlunda tecknade näbbarna mitt i en jätteflock med vanliga grågäss. Tolv kunde jag urskilja, det borde vara ca 45 enligt tidigare rapporter. En del stod med huvudet under vingen - svårt att se alltså. Men här finns några mer mörkhövdade individer.
Men nu är det nog säkrast att gå till sängs för att inte äventyra hela morgondagen. God natt.
Kommentarer
Trackback