På stranden

Morris är helt återställd. Låt vara att ett par dagars ytterligare penicillinkur återstår, men han är lika pigg som någonsin. Det var det det sköna, klara vädret, en aning kyla i luften men klar sikt som endast begränsas av jordens krökning. Ja, men ser ju in i himlen förstås, men den är inte så detaljerad vid fyratiden på eftermiddagen. Det är klart, skärper man blicken så ser man änglarna - eller är det kanske det inre blickandet som behövs för att få detta välgörande dubbelseende. Det var i vart fall typisk änglarymd som vävlde sig över Glommens havsbads långa strand.

Vi gick hela kustremsan. Morris i ena änden av kopplet och jag som följsam partner, som följde hans nycker. Att släppa honom lös föll mig inte in - kanske hade jag glömt Frolicarna. I fortsättningen ska jag ta kameran med men inte med det långa objektivet. Det fanns så många motiv som havet skapat i sanden: det var lågvatten och sanden var formad i de mest fantasifulla mönster.

image539

Men så fort man vänder stranden ryggen, påminns man om den moderna tidens välsignelser: asfalt. Alla småvägar har fått ett nytt lager. Vad var det för fel på det gamla? Eller var det bara så att man lägger asfalten i olika omgångar? Sjösand, fin, lätt så att vinden kan få den att driva kilometervis, över asfalt och åkrar. Men det går att vara tacksam över båda. Har man inget annat att säga, kan man ju alltid dra till med ... men vi har asfalterade gator i vårt område.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback