Hans Johansson

Vi cyklade ner i brittsommarvärmen till hamnen i Glommen. Morris drog som besatt i glädjen över att komma ut. Lika ihärdigt som han drog, lika tvärt kan han stanna och läsa av andra hundars efterlämnade dofter. Tvärstoppen blir alltid många.

Stilla väder, inte spegelblankt med ändå stilla. Nordvästliga "lagom" vindar gjorde att vindskyddet bakom sjöbodarna kändes skönt. Kaffe och några enkla mackor, hela havet i bakgrunden och med den där vykortslika utsikten över fyren. Nu bor vi här. Det kan jag fortfarande säga med glädje, efter ett drygt år. Det är fantastiskt.


Det är rätt svårt att få med fyren och det som brukar omge den på vykort. Jag får väl skaffa ett kortare objektiv - med 300 mm blir det ändå för litet bildutrymme. Längre ut simmar massor av gräsänder. Med jämna mellanfum drar en flock storskarvar över vattnet, strax över de fem gråhägrar som ställt sig i givakt - eller också så sover de bara.

En skärpiplärka landar några meter längre bort, putsar sig, vänder sig om, sträcker på sig och ... flyger sin väg.


På hemvägen cyklar vi längs med stranden. Morris bestämmer takten. Det betyder att Lilia försvinner i fjärran och jag får stanna och vänta tills han har nosat färdigt. Vinden tar i, lite kallare nu. Men i en trädgård går en stolt fasantupp - helt orädd står han kvar, ser ut som om han skulle på maskerad. Men det är så han ser ut; vissa är födda med maskeraddräkt.


Så är det nästan lördagskväll. Tillräckligt långt till måndag morgon.