Söndag med glasklar rymd mot en djupblå fond
Små iskristaller grnistrade i gräset men kameran vill inte riktigt ta emot dem. Antagligen filtret som skyddar linsen - borde tänkt på att skruva av det. Men det blev en skön promenad vid havet. Längre ut drog en eller annan snöby förbi mot den koboltblå molnstoden.
Senaste stormen hade möblerat om en del på stranden. Denna någons känga hade lagt sig väl tillrätta i sanden. Det skulle kunna vara upptakten till en deckare, det kunde vara en fot i skon och på foten ett ben och nere i sanden en kropp. Men nu var det bara en känga. Jag kollade.
Jag minns någon författares skrivkurs. En miljöskildring blir aldrig riktigt spännande förrän man placerar ett lik i naturen, menade han. Ganska lättköpta effekter, men det är väl så det går till i dessa yttersta dagar då deckargenren snart har sprängt sig själv. Det är då man trevar i bokhyllan efter en Dorothy Sayers..
Men himlen var kvar och skiftade. Det lilla molnet växte till ett stort. Skydragen ute till havs fick utgöra den stumma scen som trots allt bjöd på en viss dramatik. Molnet kom allt närmare trots att det blåste motvind
Fars dag, lite kaffe och kaka, presenter. En cykeltur ner till hamnen innan vi åkte till våra två kyrkbesök. Först till katolska mässan i Herting för den veckoliga vederkvickelsen och sedan till Falkenbergs kyrka där kör och orkester gav Mozarts Reqviem. Liv och död ur ett annat perspektiv, mer allvar, mer personligt. Kan man ha det bättre?
Senaste stormen hade möblerat om en del på stranden. Denna någons känga hade lagt sig väl tillrätta i sanden. Det skulle kunna vara upptakten till en deckare, det kunde vara en fot i skon och på foten ett ben och nere i sanden en kropp. Men nu var det bara en känga. Jag kollade.
Jag minns någon författares skrivkurs. En miljöskildring blir aldrig riktigt spännande förrän man placerar ett lik i naturen, menade han. Ganska lättköpta effekter, men det är väl så det går till i dessa yttersta dagar då deckargenren snart har sprängt sig själv. Det är då man trevar i bokhyllan efter en Dorothy Sayers..
Men himlen var kvar och skiftade. Det lilla molnet växte till ett stort. Skydragen ute till havs fick utgöra den stumma scen som trots allt bjöd på en viss dramatik. Molnet kom allt närmare trots att det blåste motvind
Fars dag, lite kaffe och kaka, presenter. En cykeltur ner till hamnen innan vi åkte till våra två kyrkbesök. Först till katolska mässan i Herting för den veckoliga vederkvickelsen och sedan till Falkenbergs kyrka där kör och orkester gav Mozarts Reqviem. Liv och död ur ett annat perspektiv, mer allvar, mer personligt. Kan man ha det bättre?
Kommentarer
Trackback