Rostand
En hel fredag, sista vardagen på lovet, kom att mest handla om Morris. Klockan tio skulle han klippas och när det var klart ett par timmar senare, kom han skuttande som ett levande plockepinnspel, avskalad sin varma päls. Nu är han snarare grå än svart, den gamle pudelmannen. Ritualet efter klippningen har i alla år varit att han fått några wienerkorvar men i år var budskapet ändrat: så lite proteiner som möjligt för att undvika "kostförgiftning". Just nu har han urinvägsinfektion och den ska man inte förvärra genom felaktig kost. Löd budskapet.
Men under tiden han klipptes var jag i Galtabäcks hamn och tittade på toppskarv i havsbandet, pilgrimsfalk på en gärdesgård och tornfalk som ryttlade knappt 20 meter från mig.
Hade jag kommit upp i tornet lite tidigare hade jag fått bra bilder ovanifrån!
Men Morris skulle vidare till veterinären och få något för sin urinvägsinfektion. Lätt vimmelkantig av alla främmande hunddofter kunde vi sedan resa hemåt med ny medicin (varför ska hundantibiotika kosta nästan 400:- när den kur jag fick senaste gången gick på enbart 89:-??).
Men rostand var utlagd på BMS (rapport-SMS för ovanliga fåglar). Den skulle finnas bakom golfbanan och jag följde den enkla grusvägen till den kostgjorda dammen mellan golfbanan och Ramsjöholm. Och där var de, i bortersta ändan. Lite långt fotoavstånd, men i alla fall. Ingen av dem hade någon ringmärkning, varför det är möjligt att utesluta parkrymlingar. Så började de simma mot oss, en lite grupp av skådare som samlats och till sist valde de ut några stenar i höjd med oss för att sova på. Nu var det lagom fotoavstånd t.o.m. för enbart 300 mm objektivet, utan extender. Enligt Fågelguiden ska de finnas runt Svarta havet och fynd i västra Europa skulle handla om just parkrymlingar. Så får vi avvakta någon raritetskommittés avgörande i sinom tid. Men visst är de praktfulla:
Morris, som så tåligt väntat, hade somnat i baksätet. Det var ju ändå hans dag.
Men under tiden han klipptes var jag i Galtabäcks hamn och tittade på toppskarv i havsbandet, pilgrimsfalk på en gärdesgård och tornfalk som ryttlade knappt 20 meter från mig.
Hade jag kommit upp i tornet lite tidigare hade jag fått bra bilder ovanifrån!
Men Morris skulle vidare till veterinären och få något för sin urinvägsinfektion. Lätt vimmelkantig av alla främmande hunddofter kunde vi sedan resa hemåt med ny medicin (varför ska hundantibiotika kosta nästan 400:- när den kur jag fick senaste gången gick på enbart 89:-??).
Men rostand var utlagd på BMS (rapport-SMS för ovanliga fåglar). Den skulle finnas bakom golfbanan och jag följde den enkla grusvägen till den kostgjorda dammen mellan golfbanan och Ramsjöholm. Och där var de, i bortersta ändan. Lite långt fotoavstånd, men i alla fall. Ingen av dem hade någon ringmärkning, varför det är möjligt att utesluta parkrymlingar. Så började de simma mot oss, en lite grupp av skådare som samlats och till sist valde de ut några stenar i höjd med oss för att sova på. Nu var det lagom fotoavstånd t.o.m. för enbart 300 mm objektivet, utan extender. Enligt Fågelguiden ska de finnas runt Svarta havet och fynd i västra Europa skulle handla om just parkrymlingar. Så får vi avvakta någon raritetskommittés avgörande i sinom tid. Men visst är de praktfulla:
Morris, som så tåligt väntat, hade somnat i baksätet. Det var ju ändå hans dag.
Kommentarer
Postat av: Anders W
Vilken kanonbild på Tornfalken!, Roständerna är spännande med, förhoppningsvis inga parkankor.
Har varit bortrest och inte följt med i postningarna här, men det har varit en trevlig söndagsläsning i soffan nu på eftermiddagen. Det är alltid trevligt med betraktelserna och att följa årstidens växlingar och fågelfaunan på västkusten.
Trevlig helg!/Anders
Trackback