Hans Johansson

Idag var det dags igen. Flickorna har gjort smörgåstårtor och vanliga tårtor. Lilias födelsedag skulle bli lyckad. Och det blev den. Barnbarnen såg några stora svarta "korpar" utanför. Det var kråkor och råkor främst, en handfull av de hundratals som kan synas på himlen ibland på väg till eller från Krågens gård, där de håller till i höga tallkronor under ideligt karaxande. Så fick barnen lite överblivet bröd från smörgåstårtorna för att locka fram de svarta fåglarna. De kom för all del, men de flesta brödkanterna hann Sixten sätta i sig - de lilla danska gårdshunden och ett par av barnbarnens älskling. Men någon bild från gömmorna finns väl och får illustrera:



Sidensvansarna har kalasat på oxelbären i häcken ett tag nu och det röda guldet är snart slut. Så satt de där i grannens björk och putsade sina fjädrar, flög en runda och kom tillbaka innan de satte sig på vår skorsten.



Ja, naturen är rik. Det gällar bara att ha kameran med sig. Sidensvansen är så generös både i färg och antal

att den nästan ter sig osvensk.

Dags att ställa in sig i ledet: imorgon är det inte lov längre och då måste man ha lite koll på läget.