Svartbent strandpipare

Detta lär vara en särdeles sällsynt fågel. Min namne som stod bredvid och njöt av Munkagårdsfloens våtlandskap och alla skärfläckor som låg och ruvade, fick plötsligt ett meddelande av vilket det framgick att en svartbent fanns på Morups tånge -där vi båda varit bara någon timma innan. Fast jag tog det lugn: Jag kommer om ett tag, är den kvar får du peka. Jo. Och så tittade jag på hänförande moderskärlek där en stolt skärfläcka passar  sina små medimage259

stor uppmärksamhet. Glupska trutar och kråkor är överallt ett hot och de små munsbitarna behöver en tigrinna till mor som sätter sig i respekt.

En bit ifrånfanns ett par herränder, som gjorde ideliga försök att få ihop det med fröken gräsand. Kanske den inte hade vaxat benen ordentligt? Men rödbenan hade vaxat sina dito - tydligen och det lyckades!!!
image260

Det funkade - ser ni så benen blänker nypolerat!  Men så var det den svartbenta lilla strandpiparen som trotsar statistiken och dyker upp, men "... är nu mycket sällsynt i Sverige". När jag kom dit var parekeringen full och en större samling två och trebenta ekipage syntes ute på tången. Några mötte jag och när jag hunnit ända ut i paradiskvällen, hade alla gått och jag fick leta ensam. Jag höll på att ge upp, där var ju bara vanliga strandpipare med sina gula näbbar. Men så var den där, mycket mindre och inte alls så rikt befjädrad.
image262

Så svarta ben den har, mormor. Det är bara för att det inte ska synas att den gått i gyttja. För det gjorde den. Och i gyttjan fanns de underbaraste läckerheter en liten fågel kan önska sig. Ja, må den leva.

Men nu ska vi sova - med så mycket frisk luft i lungorna som denna dag har givit, blir det ingen konst.
God natt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback