Svart rödstjärt och tofslärka
Tofslärka är också en sällsynthet. Förra gången missade jag den med 10 sekunder. Sammanlagt offrade jag 2½ timme nere i Falkenbergs hamn och stirrade in i en timmerlave med femmeter långa stockar, fyra meter på höjden.
Idag hade stockarna blivit ungefär dubbelt så många. Direkt efter ankomsten til Fbg placerade jag mig mitt emot timret. Troligen somnade jag lite då och då för jag vaknade av att det regnade väldigt. Men efter detta roade jag mig med att fotografera en svart rödstjärt och en stenskvätta, som litte då och då hoppade mellan stockarna.
Så fick vi med stenskvättan också. Väntan fortsatte. Men svart rödstjärt är inte så vanlig. Enligt kartan i Fågelguiden brukar den inte komma mycket längre norrut änb mellansverige. Man får veta att den gärna häckar i hamn- och industriområden, en ersättning för den bergiga terräng som är mest naturlig för den.
Och så kom den. Plötsligt hoppade tofslärkan utefter timmerstockarna, på marken, och fick i sig lite kryp här och var. Den är inte det minsta skygg. När jag blivit ensam med den, närmade jag mig försiktigt och vågade gå ca fyra meter från den utan att den då tagit till flykten. Det fick räcka. Den hoppade glatt vidare, fram och tillbaka.
Stannfågel, upplyser oss guiden. Blott en spillra kvar i Sverige (Malmö). Spillran har fått Falkenberg också som fäste i tillvaron. Utbredningskartan omfattar Danmark och hela kontinenten men egentligen inte Sverige. Måtte han hitta någon som lyssnar till hans sång.
Jag gjorde till sist ett besök på Skogskyrkogården för att eventuellt få ett par foton på gulhämplingen, men han höll sig borta. Dags att åka hem och ta hand om en hund. Om jag åker söderut till Särdal i morgon, norr om Halmstad, för att titta och lyssna på en iberisk gransångare, har jag väl kvalificerat mig till att kallas hårdskådare. Fast jag maskerar denna vurm med att bara vara intresserad av lite natur och av någon fågel ibland.
Idag hade stockarna blivit ungefär dubbelt så många. Direkt efter ankomsten til Fbg placerade jag mig mitt emot timret. Troligen somnade jag lite då och då för jag vaknade av att det regnade väldigt. Men efter detta roade jag mig med att fotografera en svart rödstjärt och en stenskvätta, som litte då och då hoppade mellan stockarna.
Så fick vi med stenskvättan också. Väntan fortsatte. Men svart rödstjärt är inte så vanlig. Enligt kartan i Fågelguiden brukar den inte komma mycket längre norrut änb mellansverige. Man får veta att den gärna häckar i hamn- och industriområden, en ersättning för den bergiga terräng som är mest naturlig för den.Och så kom den. Plötsligt hoppade tofslärkan utefter timmerstockarna, på marken, och fick i sig lite kryp här och var. Den är inte det minsta skygg. När jag blivit ensam med den, närmade jag mig försiktigt och vågade gå ca fyra meter från den utan att den då tagit till flykten. Det fick räcka. Den hoppade glatt vidare, fram och tillbaka.
Stannfågel, upplyser oss guiden. Blott en spillra kvar i Sverige (Malmö). Spillran har fått Falkenberg också som fäste i tillvaron. Utbredningskartan omfattar Danmark och hela kontinenten men egentligen inte Sverige. Måtte han hitta någon som lyssnar till hans sång.
Jag gjorde till sist ett besök på Skogskyrkogården för att eventuellt få ett par foton på gulhämplingen, men han höll sig borta. Dags att åka hem och ta hand om en hund. Om jag åker söderut till Särdal i morgon, norr om Halmstad, för att titta och lyssna på en iberisk gransångare, har jag väl kvalificerat mig till att kallas hårdskådare. Fast jag maskerar denna vurm med att bara vara intresserad av lite natur och av någon fågel ibland.
Kommentarer
Trackback