På ejderdun vilar jag i mina tankar
Varma kläder - vad går upp mot det en så här blåsig dag? Min Rockportrock skapade skydd mot vinden. Inkrupen i den fryser man inte! Morris och jag gick mot stranden i det stormdisiga solskenet. Mellan sanddynerna gick nästan inte att gå då stormen piskade upp sand oavbrutet. Sandblästring!
Glumsten i lä bakom skådarklubbens lilla röda bod blev jag senare kvar en timme. Med förra stormen i färskt minne var det en befrielse att vistas utomhus i starkt solljus. Fågellivet var ganska begränsat - att antal ejdrar sträckte över stenen men det har de väl gjort den senaste månaden. Men man vet aldrig - ett tu tre kommer det en raritet. Ejdrar är vackra. Trots sin volym är de strömlinjeformade och skickliga flygare.
Hanens vackra dräkt i vitt, grönt, svart och rosa gör den lätt att känna igen.
Honan är enklare "klädd" men huvudformen är omisskännlig.
Ejderstrecken är mycket spännande att följa. Har man en bra kikare och ett tillräckligt effektivt teleobjektiv kan det bli fina bilder. Occh har man tur kan det finnas en praktejder i flocken. Dessa slår ibland följe med de vanliga ejdrarna på sin långa resa upp till arktiska tundragölar. Våra vanliga ejdrar häckar även i våra trakter.
Under eftermiddagen tog vi en cykeltur. Det var ändå vårväder. Jag vet inte om det är ejderdun i våra jackor eller bara kinesiska tamankor men vi frös inte. Och det tror jag inte heller fåglarna gör, bara de hittar mat. Ejdrarna äter blåmusslor och är utmärkta dykare. Men jag är tacksam över att jag slipper dyka ner i havet varje gång jag ska få något till livs.
Morris har sträckt ut sig på min säng. En djup suck då och då går igenom kroppen på honom och han smackar lite som om han fortfarande åt potatis, sås och lite puts ifrån entrecoten, blandat med hans förkräckliga pellets. Han drömmer.
Glumsten i lä bakom skådarklubbens lilla röda bod blev jag senare kvar en timme. Med förra stormen i färskt minne var det en befrielse att vistas utomhus i starkt solljus. Fågellivet var ganska begränsat - att antal ejdrar sträckte över stenen men det har de väl gjort den senaste månaden. Men man vet aldrig - ett tu tre kommer det en raritet. Ejdrar är vackra. Trots sin volym är de strömlinjeformade och skickliga flygare.
Hanens vackra dräkt i vitt, grönt, svart och rosa gör den lätt att känna igen.
Honan är enklare "klädd" men huvudformen är omisskännlig.
Ejderstrecken är mycket spännande att följa. Har man en bra kikare och ett tillräckligt effektivt teleobjektiv kan det bli fina bilder. Occh har man tur kan det finnas en praktejder i flocken. Dessa slår ibland följe med de vanliga ejdrarna på sin långa resa upp till arktiska tundragölar. Våra vanliga ejdrar häckar även i våra trakter.
Under eftermiddagen tog vi en cykeltur. Det var ändå vårväder. Jag vet inte om det är ejderdun i våra jackor eller bara kinesiska tamankor men vi frös inte. Och det tror jag inte heller fåglarna gör, bara de hittar mat. Ejdrarna äter blåmusslor och är utmärkta dykare. Men jag är tacksam över att jag slipper dyka ner i havet varje gång jag ska få något till livs.
Morris har sträckt ut sig på min säng. En djup suck då och då går igenom kroppen på honom och han smackar lite som om han fortfarande åt potatis, sås och lite puts ifrån entrecoten, blandat med hans förkräckliga pellets. Han drömmer.
Kommentarer
Trackback