En ny termin
Så var det dags igen. En ny termin stampar i portgången. I min röda ryggsäck ligger två klassers arbeten som ska återlämnas och en bunt som tågtiden får räcka till för. Den blir nog färdig imorgon.
Barnkalaset var lyckat. John har med tillsammans med sina julklappar fått fem st fem-böcker men han ville läsa ut Harry Potter först för den var tjockast. Han sätter en ära i att läsa mycket, det har vi förstått. Nu ska han ta sig an Enid Blyton - men först när han läst ut dagens Harry Potterbok, en tegelsten det också. Det är gott när alla barnen och barnbarnen är samlade. Det var bara David som saknades, men är man i Stockholm är det inte så lätt.
Genom sin läsning liknar John mig (inget skryt, faktiskt) men Härlanda bilbiotek i Göteborg var mitt bästa ställe under uppväxtåren. Jag gissar att min mamma, salig i åminnelse, var den som tog dit mig och lånade böcker, men snart gick jag dit själv. Min skolväg var rätt lång för att vara "småskolig". Vi bodde i Strömmensberg, högt upp, med branta backar mot övre Olskroken. Jag gick i Ånässkolan, och det var det en rätt bra bit för en lite knatte som jag var då. Och att bli skjutsad av någon snäll pappa var inte att tänka på. Det var bara inte så på den tiden. Så det var en lite omväg på hemvägen som gick till biblioteket.
Jag lånade alla djurböcker jag kunde. Djuren hade mänskliga egenskaper och det var det som jag släpade hem och läste i nattens mörker. Vi hade inga husdjur i den lilla tvåan på Storhödsgatan 15, där mina barnaår och tidiga tonår pågick. På något sätt var jag barnet som hamnade mellan grupperna. De kamrater jag hade var ca fyra år äldre, ganska mycket i den åldern. Det var på deras villkor jag fick vara med och "leka" (sa man så, jag blir tveksam?). Och de som var yngre var så små att det inte alls gick för sig. Det kunde alltså bli mycket tid över till läsning. Förutom djurböcker fanns Singeltonböckerna, som handlade om en engelsk internatskola och de som gick där. Jack London förstås, där var det ju också en del djurböcker. Harry Macfie tror jag någon hette som också skrivit mängder med böcker om Canadas vildmarker och pälsjägare, en Jack Londonepigon. Och så tror jag att Mysterieböckerna av Enid Blyton med de fem ungdomarna som löste den ena kriminalgåtan efter den andra.
När en av dessa böcker kom ut i mitten av 50-talet, tjatade jag på min mamma tills hon gav med sig och jag fick de 8:50 aom boken kostade. Det var en nätt summa på den tiden, betydligt mer än de ca 70:- som en dylik bok kostar idag. Men vad spännande de var. Till slut hade jag hela serien och jag måste väl ha läst om dem allihop.
Jaha, så rinner minnena till, minnena från trakterna kring Redbergsplatsen, Olskroken och överallt där jag var under mina första femton år. Det är med visst våld jag måste stänga minnesluckorna (vitsigt, va?) för att inte jag ska bli sittande här timme efter timme. Men det kommer nog, skulle jag tro. En annan dag eller natt.
PS, den där kotten, Canon 400D, är beställd. Nu gäller det bara att hitta en finansiering till en hyfsad "glugg". Home, som säljer dammsugare och en massa hemgrejer, var billigast enligt Pricerunner. Och det är ju inte vliken liten okänd firma som helst. Nu ska de slå sig in på elektronikmarknaden också och dumpar priserna rejält. Det liknar kanske ICA, som köper in pallvis med Harry Potter och säljer till inköpspris. Det var väl det bokhandlarna skulle överleva på, egentligen.
Barnkalaset var lyckat. John har med tillsammans med sina julklappar fått fem st fem-böcker men han ville läsa ut Harry Potter först för den var tjockast. Han sätter en ära i att läsa mycket, det har vi förstått. Nu ska han ta sig an Enid Blyton - men först när han läst ut dagens Harry Potterbok, en tegelsten det också. Det är gott när alla barnen och barnbarnen är samlade. Det var bara David som saknades, men är man i Stockholm är det inte så lätt.
Genom sin läsning liknar John mig (inget skryt, faktiskt) men Härlanda bilbiotek i Göteborg var mitt bästa ställe under uppväxtåren. Jag gissar att min mamma, salig i åminnelse, var den som tog dit mig och lånade böcker, men snart gick jag dit själv. Min skolväg var rätt lång för att vara "småskolig". Vi bodde i Strömmensberg, högt upp, med branta backar mot övre Olskroken. Jag gick i Ånässkolan, och det var det en rätt bra bit för en lite knatte som jag var då. Och att bli skjutsad av någon snäll pappa var inte att tänka på. Det var bara inte så på den tiden. Så det var en lite omväg på hemvägen som gick till biblioteket.
Jag lånade alla djurböcker jag kunde. Djuren hade mänskliga egenskaper och det var det som jag släpade hem och läste i nattens mörker. Vi hade inga husdjur i den lilla tvåan på Storhödsgatan 15, där mina barnaår och tidiga tonår pågick. På något sätt var jag barnet som hamnade mellan grupperna. De kamrater jag hade var ca fyra år äldre, ganska mycket i den åldern. Det var på deras villkor jag fick vara med och "leka" (sa man så, jag blir tveksam?). Och de som var yngre var så små att det inte alls gick för sig. Det kunde alltså bli mycket tid över till läsning. Förutom djurböcker fanns Singeltonböckerna, som handlade om en engelsk internatskola och de som gick där. Jack London förstås, där var det ju också en del djurböcker. Harry Macfie tror jag någon hette som också skrivit mängder med böcker om Canadas vildmarker och pälsjägare, en Jack Londonepigon. Och så tror jag att Mysterieböckerna av Enid Blyton med de fem ungdomarna som löste den ena kriminalgåtan efter den andra.
När en av dessa böcker kom ut i mitten av 50-talet, tjatade jag på min mamma tills hon gav med sig och jag fick de 8:50 aom boken kostade. Det var en nätt summa på den tiden, betydligt mer än de ca 70:- som en dylik bok kostar idag. Men vad spännande de var. Till slut hade jag hela serien och jag måste väl ha läst om dem allihop.
Jaha, så rinner minnena till, minnena från trakterna kring Redbergsplatsen, Olskroken och överallt där jag var under mina första femton år. Det är med visst våld jag måste stänga minnesluckorna (vitsigt, va?) för att inte jag ska bli sittande här timme efter timme. Men det kommer nog, skulle jag tro. En annan dag eller natt.
PS, den där kotten, Canon 400D, är beställd. Nu gäller det bara att hitta en finansiering till en hyfsad "glugg". Home, som säljer dammsugare och en massa hemgrejer, var billigast enligt Pricerunner. Och det är ju inte vliken liten okänd firma som helst. Nu ska de slå sig in på elektronikmarknaden också och dumpar priserna rejält. Det liknar kanske ICA, som köper in pallvis med Harry Potter och säljer till inköpspris. Det var väl det bokhandlarna skulle överleva på, egentligen.
Kommentarer
Trackback