Våraningar

Sol, sol, äntligen sol. Stilla väder, vindsnurrorna hade stannat! Från Bua norr om Varberg ända tills man kommer till Glommen finns det vindkraftverk att se, ofta flera på varje ställe. De tre nyaste lär vara 96 meter höga och dess betongfundament väger 800 ton styck. Och de står kvar efter de senaste orkanvindarna.

Det var nästan vår på stranden när Morris och jag rastade varandra. Och sol. Det varade kanske inte så länge men ändå. Vi är på väg åt rätt håll. Sen må det komma köldknäppar i februari och mars, men den längsta biten är avklarad. Jag har förresten beställt torr björkved, ett par kubik, som levereras i början av nästa vecka. Han med 20 kubik har inte hört av sig och själv har jag inte kvar hans telefonnummer. Lika gott det.

Efter hundpromenaden åkte jag bort till Morups tånge. Där var en sådan förväntan i vårluften. Kanske var det färgerna, kombinationen av solgenombrutna moln och vatten. Längst ut på skären satt hundratals storskarvar. I verkligheten får man tänka sig tre gånger så många.

storskarvar

In över åkrarna firar råkorna bröllop. De sitter ofta par om par när de inte parar sig. För dem är det en vår utan återvändo. Ibland drar de tillsammans med kajor och kråkor upp i luften i hundratal, kanske tusental och virvlar lik de osaliga själarna i Dantes Inferno. Vem minns väl inte Paolo och Francesca? Paolo var bror till Gianciotto, som var gift med Francesca men också hennes lärare. När de båda läste en kärleksroman tillsammans, kunde de inte stå emot:

Vi läste om hur eftertrådda läppar
som log, av denne älskare blev kyssta;
och han som aldrig ifrån mig skall skiljas
kysste helt skälvande mig då på munnen.
/. . ./ sen läste vi ej mer den dagen.

När maken, Gianciotto, överraskade dem tillsammans, stack han ned dem och för sin synds skull hamnade de i helvetet. Men det var Dantes helvete. Det har visserligen berikat litteraturen men är inget som ingår i den katolska kyrkans katekes. Som katolik har man fått lära sig att det kan se annorlunda ut. men det är en annan historia. Över hustaken böljar i alla fall alla dessa svarta fåglar:

råkor


Till Glommens hamn återvände jag för att se om det var någonting att fotografera. Där var massor med sjöfågel men inga nya. En av de tretåiga måsarna är rätt oljeskadad, hela buken är svart, men den är mycket skicklig flygare. Det såg jag i förrgår när stormen härskade.

oljeskadad

Här sitter den på kajkanten. Fiskebåtarna är på väg in och det är detta alla trutar och måsar väntar på.
Den oljeskadade tretåingen har varit synlig i detta bedrövliga skick i säkert en månads tid. Måtte han, eller hon, klara sig igenom.

Nu är det dags att sticka huvudet under vingen och begrava öronen i de mjuka dunen. Godnatt.


Kommentarer
Postat av: stina johansson

Grattis till den nya kameran,den tar verkligen fina bilder.Vi får väl skaffa oss en sån" nästa år sa Lasse när jag berättade om den.DEn vann över en liknande kamera i Digital Foto för alla.Jag läser din Blogg nästan varje dag,och blir nästan lika lyrisk dom dig.
Hälsa Lilia och Morris vovven.
Stina.

2007-02-02 @ 12:03:47
Postat av: Hans

Hej Stina!
Vad kul att höra av dig och Lasse! Vi får snart träffas och prata foto t.ex. Kanske jag också ska ta en prenumeration på Digital Foto nu när jag sågat av ett par andra historiska nummer. När får man läsa din blogg? Går du med i blogg.se är det helt gratis och ganska lätt att lägga in bilder.

Lilia hälsar. Hälsa Lasse!

Hans

2007-02-02 @ 16:58:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback