Utan ved försmäktar vi på denna ö
Klart och kallt - solsken och vackert väder. Trots vilodagen var jag tvungen att plocka ihop all ved som har legat på gräsmattan hela veckan. Inatt ska det bli snö och underkylt regn och dessförinnan måste alla vedträna staplas upp och täckas på något sätt. Själva staplingen var ganska trivsam att göra. Det är som att måla eller något annat praktiskt - man får tänka i sina egna banor och ingen stör en. Och så ser man ett resultat av sitt arbete, en ganska snygg kub av vedträn. Baksaidan var ju inga problem, där fanns ett staket som tog emot. Men genom att lägga smalare låsstickor fick jag framsidan att se riktigt prydlig ut. Överst la jag ett par överblivna korrugerade platsttaksbitar som jag säkrade med några pallar. Jag är säker på att jag låter som Robinsnon Crusoe i min beskäftiga iver att verka lyckad: Han, den stackarn, staplade väl också ved kan jag tro, även om jag nu inte minns någon sådan passage från boken. Det var också rätt länge sedan jag läste den. Men eftersom han inte ens har funnits, kan det kvitta. Fast han måste väl ha staplat ved??
Idag har vi varit hund- och barnbarnsvakt. Barnbarnen hr föstås vaktat sig själva. Det gäller bara att ha skinkpaj eller smörgås i rätt ögonblick när de släppt uppmärksamheten om något TV-spel som går ut på att man ska röra sig på en elektronisk matta. John och Joel går helt upp i detta. När man så ropar in dem till lunchbordet, kommer de ganska svettiga och lyckliga efter sina rätt ansträngande övningar. Månne man kunde koppla denna matta till datorn och steppa fram en blogg? Tänk vad det skulle göra gott för den lille kroppen, eller snarare store. Då hade man ju tom. kunnat bjuda upp till dans. Får jag lov, my chat?
Nå, snacka går ju ... bättre än att dansa. Chattandet skulle og komma av sig om man tog det i tangotakt. För att inte tala om samba eller rumba. Jag fick några Let's dance-stänk i ögonen och domarkommentarerna övertygade mig om att dance inte var något för mig. Jag har visserligen tillhört ett folkdanslag i arla min ungdom och kunnat Oxdansen (eller var det Oxdragarsång??) och schottis och sånt. Som nygifta kunde vi också dansa, Lilia och jag, det minns jag faktiskt. Men det hjälper väl inte nu?
Hunden var också lättvaktad. Vid rastning medelst koppling snodde de båda jyckarna ihop sig. Jag brukar ju ha en rem om livet där kopplet sitter fast för att göra min händer lediga. Sixten brukar inte vilja gå så långt, särskilt inde denna mycket blåsiga dag. Han frös nog under sin ganska rymliga regnrock.
Så nu eldar vi i öppna spisen från arla morgonstund till dess att solen fått guld i mund, dvs. särla. Ett famntag björkved går också att ha i beredskap för sen aftoneld. Lilia och Emily var i svenska kyrkan i förmiddags varefter vildbasarna hämtades. Jag var i katolska mässan kl 17.00 när de ovannämnda avhämtades av sina föräldrar, som varit på kurs i Motionshuset. Allt verkar verkligen vara uttänkt till det bästa. Vi tar Pangloss på orden.
Idag blev det inga fåglar. Istället hällde jag ut alla fågelfröna i fröautomaten på gräsmattan. Där är det nog lättare att hitta något att äta, jordnöterna åkte samma väg ut. Nu var det bara de djupfysta blåbären, dem hade jag visst glömt. Se'n ska det väl bli fåglar av!
Om man går till sängs nu kan man läsa ett par kapitel ur den hiskeligt spännande boken om påvarna!
Natt i natti!
Idag har vi varit hund- och barnbarnsvakt. Barnbarnen hr föstås vaktat sig själva. Det gäller bara att ha skinkpaj eller smörgås i rätt ögonblick när de släppt uppmärksamheten om något TV-spel som går ut på att man ska röra sig på en elektronisk matta. John och Joel går helt upp i detta. När man så ropar in dem till lunchbordet, kommer de ganska svettiga och lyckliga efter sina rätt ansträngande övningar. Månne man kunde koppla denna matta till datorn och steppa fram en blogg? Tänk vad det skulle göra gott för den lille kroppen, eller snarare store. Då hade man ju tom. kunnat bjuda upp till dans. Får jag lov, my chat?
Nå, snacka går ju ... bättre än att dansa. Chattandet skulle og komma av sig om man tog det i tangotakt. För att inte tala om samba eller rumba. Jag fick några Let's dance-stänk i ögonen och domarkommentarerna övertygade mig om att dance inte var något för mig. Jag har visserligen tillhört ett folkdanslag i arla min ungdom och kunnat Oxdansen (eller var det Oxdragarsång??) och schottis och sånt. Som nygifta kunde vi också dansa, Lilia och jag, det minns jag faktiskt. Men det hjälper väl inte nu?
Hunden var också lättvaktad. Vid rastning medelst koppling snodde de båda jyckarna ihop sig. Jag brukar ju ha en rem om livet där kopplet sitter fast för att göra min händer lediga. Sixten brukar inte vilja gå så långt, särskilt inde denna mycket blåsiga dag. Han frös nog under sin ganska rymliga regnrock.
Så nu eldar vi i öppna spisen från arla morgonstund till dess att solen fått guld i mund, dvs. särla. Ett famntag björkved går också att ha i beredskap för sen aftoneld. Lilia och Emily var i svenska kyrkan i förmiddags varefter vildbasarna hämtades. Jag var i katolska mässan kl 17.00 när de ovannämnda avhämtades av sina föräldrar, som varit på kurs i Motionshuset. Allt verkar verkligen vara uttänkt till det bästa. Vi tar Pangloss på orden.
Idag blev det inga fåglar. Istället hällde jag ut alla fågelfröna i fröautomaten på gräsmattan. Där är det nog lättare att hitta något att äta, jordnöterna åkte samma väg ut. Nu var det bara de djupfysta blåbären, dem hade jag visst glömt. Se'n ska det väl bli fåglar av!
Om man går till sängs nu kan man läsa ett par kapitel ur den hiskeligt spännande boken om påvarna!
Natt i natti!
Kommentarer
Trackback