Död tornfalk och intellektuella killar
Detta var igår, den 26:e och det gick inte att skicka ut någon blogg. Naturhistoriska muséet vill ha in fågel, djupfryst, direkt eller via polisen. Det blir nog polisen som får ta hand om den imorgon.
Annars går livet vidare med oförminskad hastighet. Morgontåg, eftermiddagståg, lite ledigt runtikring, turer med en hund och så skrivbordet. Dag ut. Dag in. Och så en och annan död fågel. Hur kul som helst!
Annars kan man ju meddela totalt ointressanta saker som att bilen fick service idag och att den var två kronor dyrare än servicen på den andra bilen trots att de har samma motor. Vilkn historia hade inte detta kunnat bli - om man nu velat ägna sig åt grävande journalistik.
Morris har lagt sig till med en ny taktik. Han kan stå nästan blickstilla och titta på en när man sitter vid datorn och betalar räkningar. Han vill något. Man fyller på vatten, delar med sig av lite salami, kollar att han har sin äckliga hundmat, Rogers Pro Gold eller något liknande tjusigt. Han gillar den inte! Endast om manhäller över den med gräddig brunsås med lite köttbitar i kanske han äter upp. Men så är han slank som en vinthund - eller varför inte en nyklippt pudel? Men ikväll, dagen efter igår alltså, fick jag göra hans lek verklig. I en bärkasse lägger man lite Frolic eller som nu, hackar några bitar kassler, rullar ihop påsen grundeligt och se, en leksak så rolig, så rolig. Det tar max fem minuter innan han rivit upp påsen och förvandlat den till småsmulor. Tre gånger fick ha en sådan påse - du är lycklig nu, mannen.
Lilia är och simmar så jag får för en gångs skull ha TV:n för mig själv. Det är verkligen inte ofta jag blir sittande, men ikväll var det hyfsade program. Kräkmedlet Dr Phil förekom bara fram till badresan, det är bara det att jat inte längre står ut med alla USA:s medelklassiga otroheter och annat smolk i de äktenskapliga bägarna. Jo, jo, Dr Phil är ruskigt skicklig i att lösa knutarna och få folk att bli sams och börja tro på framtiden, men att se det gång på gång klarar jag inte.
TV-program hela kvällen - har jag tid med det? Jo, det första var på Kunskapskanalen och visade bilder från glaciärer som har tredubblat sin hastighet och snabbare än nånsin tömmer inlandsisen på Grönland ut i havet med tusentals kubikkilometer is varje år. Visserligen snöar det men utflödet är större än inflödet. Samtidigt har jorden fått betydligt mindre instrålning av solstrålar - orsak luftföroreningar. Paradoxalt nog har även avdunstningen minskat på ett oroväckande sätt, sett över de senaste decennierna.
På tal om House, så här ser vårt hus ut när snön döljer marken:
En annan vy som möter ögat är den s.k. kanalen, en bäck som avvattnar området och rinner ut på stranden. Man anar havet i bakgrunden. Tillräckligt ödsligt och ensamt för att kännas utmanande. Här brukar Morris få springa lös.
Nu har kvällspromenaden tagit ut sin rätt - Morrisvovven sover i husses säng. Inte förrän han märker att jag är på väg att gå till vila, sträcker han på sig och förflyttar sig till skinnsoffan, där han sover i den falnande brasvärmen ända tills han får upp morgonvittringen av leverpastej. Han är inte det minsta intellektuell men han är ett rasande bra sällskap.
Nä, nu kommer jag inte på mer. Skrivkramp? Något ditåt.