Äntligen sol eller på spaning efter den piplärka som flytt!
Efter en tveksam lite småregnig inledning verkade bättre väder vara på gång. Sydvästliga vindar hade inte bara fört havssula och smålom till Glumsten, där var också några ditlockade skådare. Havssulor på avstånd och smålom överhuvudena på oss skapade förväntningar. Här susar en av smålommarna fram på lagom fotoavstånd.
Tre skärsnäppor fanns långre ut på piren och satt mitt i det yrande vågskummet och knaprade i sig sådant som havet kastat upp. Rätt fantastisk miljö att leta föda i men vintern tillbringas vanligen i olika vattenmiljöer. Den milda vintern har väl haft ett finger med i spelet.
Så började jakten efter större piplärka. Klas-Göran hade en god vägbeskrivning och till sist hade vi nått Undarsmosse i Steninge. Det visade sig vara ett större fält med decimeterhögt gräs och knappa 50 meter ut gick denlilla större piplärkan och pickade i sig något ätbart. Det märkliga är att denna fågel varit på samma ställe åtminstokne sedan den 16/12 då den upptäcktes. Mina bilder genom tuben blev inte så skarpa trots solljuset.
Så bar det av till Steninge strand för att beskåda vattenpiplärkan, som varit synlig där av och till en längre tid. Någon pekade ut den åt oss, vi såg naturligtvis ingenting. En och en halv timme senare hade den inte kommit tillrätta - men solnedgången var majestätisk.
Om några dagar får jag en extender som förstorar 2 ggr. Det lär ska gå att lura elektroniken genom att tejpa över tre stift och då ska objektivet funka med autofokus etc. Det återstår att se.
Kvällen avslutades i Morups kyrka med Taizémässa. Kropp och själ hade till sist kommit ikapp.
Tre skärsnäppor fanns långre ut på piren och satt mitt i det yrande vågskummet och knaprade i sig sådant som havet kastat upp. Rätt fantastisk miljö att leta föda i men vintern tillbringas vanligen i olika vattenmiljöer. Den milda vintern har väl haft ett finger med i spelet.
Så började jakten efter större piplärka. Klas-Göran hade en god vägbeskrivning och till sist hade vi nått Undarsmosse i Steninge. Det visade sig vara ett större fält med decimeterhögt gräs och knappa 50 meter ut gick den
Så bar det av till Steninge strand för att beskåda vattenpiplärkan, som varit synlig där av och till en längre tid. Någon pekade ut den åt oss, vi såg naturligtvis ingenting. En och en halv timme senare hade den inte kommit tillrätta - men solnedgången var majestätisk.
Om några dagar får jag en extender som förstorar 2 ggr. Det lär ska gå att lura elektroniken genom att tejpa över tre stift och då ska objektivet funka med autofokus etc. Det återstår att se.
Kvällen avslutades i Morups kyrka med Taizémässa. Kropp och själ hade till sist kommit ikapp.
Kommentarer
Postat av: amanda Lahti
Snygga kort! Tar du alla själv??
//Amanda
Trackback