En bra dag
Idag var det äntligen vackert väder. Det är en fröjd att göra saker med sina händer - nu kom äntligen nockbräderna på plats på friggeboden. All skyddsplast som blåst omkring återställdes på altanen med silvertape, denna underbara uppfinning, som min granne tipsade mig om att använda på strategiska ställen där inte maskeringstape duger. Men så tog grundfärgen slut och så var det dags att gå i kyrkan. Mässa i Varberg denna vecka, fullsatt katolsk mässa alla jordens folk närvarande. Fint.
Svärsonen behövde låna en dragkrok, dvs en bil med dylik och som tack för hjälpen levererade han 2 kbm mellanlägg, dvs. sådant som skulle hamnat i en container fvb till återvinningen. Nu har istället jag en massa ved som kommer att återvinnas i sinom tid. Eftersom alla trämellanlägg är ca 80 cm långa och 5 - 8 cm i kvadrat, är de mycket lätt att stapla och kan packas tätt. Avlastning och upp på pallarna igen tog 50 minuter. Duktiga pojar, de flinka barnbarnen.
En dryg timme blev det ändå på Morups tånge. De flesta vadare har vadat vidare; pga. lågvatten finns det egetnligen inte så mycket att vada i. Istället kom det ena kanadensiska gåsstrecket efter det andra inflygande och snart var viken full av dessa lätt skränande gäss.
Sen kväll i S:t Nikolai kyrka, där kvartetten Vi fyra spelade/sjöng Grieg, Händel, Buxtehude och Bach bl.a. Kan det bli bättre? Inte upplevelsemässigt - detta var så skickligt och uttrycksfullt det kan bli. Det enda som skavde var bänkarna - en påminnelse om att själen sitter i en kropp. Men vad ska en kyrka påminna om?
Morris verkar vara bättre i sin mage. En viss nattlig beredskap för snabba utryckningar är dock av nöden.
Svärsonen behövde låna en dragkrok, dvs en bil med dylik och som tack för hjälpen levererade han 2 kbm mellanlägg, dvs. sådant som skulle hamnat i en container fvb till återvinningen. Nu har istället jag en massa ved som kommer att återvinnas i sinom tid. Eftersom alla trämellanlägg är ca 80 cm långa och 5 - 8 cm i kvadrat, är de mycket lätt att stapla och kan packas tätt. Avlastning och upp på pallarna igen tog 50 minuter. Duktiga pojar, de flinka barnbarnen.
En dryg timme blev det ändå på Morups tånge. De flesta vadare har vadat vidare; pga. lågvatten finns det egetnligen inte så mycket att vada i. Istället kom det ena kanadensiska gåsstrecket efter det andra inflygande och snart var viken full av dessa lätt skränande gäss.
Sen kväll i S:t Nikolai kyrka, där kvartetten Vi fyra spelade/sjöng Grieg, Händel, Buxtehude och Bach bl.a. Kan det bli bättre? Inte upplevelsemässigt - detta var så skickligt och uttrycksfullt det kan bli. Det enda som skavde var bänkarna - en påminnelse om att själen sitter i en kropp. Men vad ska en kyrka påminna om?
Morris verkar vara bättre i sin mage. En viss nattlig beredskap för snabba utryckningar är dock av nöden.
Kommentarer
Trackback