Stockholm i vårsol
Huvudstaden ligger kvar och verkar sjuda av liv på ett så märkbart sätt. Man märker att man kommer från landet, från en småstad. Ja, jag har anpassat mig till småstadeb och gillar det lugnare tempot. Men det är ju självklart att det är annorlunda.
Lördagen startades från Glommen strax före tio och klockan fem på eftermiddagen hade vi checkat in på hotellet i Alvik. Den här gången körde vi fel bara en gång dit och det får väl vara godkänt. I god tid startade vi sedan till Dramaten för att se Stridnbergs Dödsdansen
Vi hann inte äta middag, så en baguette från Seven eleven fick duga. *Vi satt på en parkbänk intill statyn av Margaretha Krook och det kändes hemtamt att sitta i hennes sällskap, så många föreställningar vi avnjutit med henne. På TV, vill säga, bara någon gång på gästspel i Göteborg. Så var det dags.
Här kommer fem goda råd till presumtiva teaterbesökare:
- Sov alltid mer än fem timmar natten före ett teaterbesök
- Kör aldrig mer än högst tio mil förebesöket, aldrig 55!
- Sov middag på tidig eftermiddag innan du avnjuter föreställningen.
- Ät en riktig middag så att du står dig i fyra timmar
- Läs gärna på en del om dramat så skapar det bestående behållning
Det värsta med att somna är att man börjar snarka. Vi satt bakom en äldre dam p Studion i Göteborg som somnat in djupt och snarkade ljudligt. Lilia påstod att jag inte snarkade. Annars kändes det som om man befann sig i e bassäng med varmt vatten och ibland sjönk man ner i den goda värmen för att ryckas upp, snappa efter andan och höra att det pågick en konversation mellan två makar som hatade varandra. Men dessa obehag var egentligen inte
så långvariga. Stina Ekblad nådde fram ända till parkettens 16:e bänk liksom Örjan Ramberg och Björn Granath, de mest namnkunniga.
Publiken var påtagligt road och skrattade ofta. Ibland kändes det som om man kommit in i en komedi som gått vilse - eller har jag helt missförstått Dödsdansen? Dödsdansen skildrar ett äktenskapshelvete, läser jag i Olléns Strindbergs dramatik. Människorna pina varandra precis som fångar göra eller dårar kan man också läsa.
Det unika med föreställningen var att det för första gången hittills spelades del 2 tillsammans med del ett. Hör möter man barnen som vuxit upp och tidigt markerar möjligheterna att själva bli förgrämda vuxna som kan trakasera varandra. Hur kul som h elst. Men skådespelarna var utmärkta och det var väl den egentliga anledningen till stockholmsresan.
På söndagen fick vi se Stockholm tillsammans med David och Johanna. Cafeet på Moderna museet var något utöver det vanliga.
Lördagen startades från Glommen strax före tio och klockan fem på eftermiddagen hade vi checkat in på hotellet i Alvik. Den här gången körde vi fel bara en gång dit och det får väl vara godkänt. I god tid startade vi sedan till Dramaten för att se Stridnbergs Dödsdansen
Vi hann inte äta middag, så en baguette från Seven eleven fick duga. *Vi satt på en parkbänk intill statyn av Margaretha Krook och det kändes hemtamt att sitta i hennes sällskap, så många föreställningar vi avnjutit med henne. På TV, vill säga, bara någon gång på gästspel i Göteborg. Så var det dags.
Här kommer fem goda råd till presumtiva teaterbesökare:
- Sov alltid mer än fem timmar natten före ett teaterbesök
- Kör aldrig mer än högst tio mil förebesöket, aldrig 55!
- Sov middag på tidig eftermiddag innan du avnjuter föreställningen.
- Ät en riktig middag så att du står dig i fyra timmar
- Läs gärna på en del om dramat så skapar det bestående behållning
Det värsta med att somna är att man börjar snarka. Vi satt bakom en äldre dam p Studion i Göteborg som somnat in djupt och snarkade ljudligt. Lilia påstod att jag inte snarkade. Annars kändes det som om man befann sig i e bassäng med varmt vatten och ibland sjönk man ner i den goda värmen för att ryckas upp, snappa efter andan och höra att det pågick en konversation mellan två makar som hatade varandra. Men dessa obehag var egentligen inte
så långvariga. Stina Ekblad nådde fram ända till parkettens 16:e bänk liksom Örjan Ramberg och Björn Granath, de mest namnkunniga.
Publiken var påtagligt road och skrattade ofta. Ibland kändes det som om man kommit in i en komedi som gått vilse - eller har jag helt missförstått Dödsdansen? Dödsdansen skildrar ett äktenskapshelvete, läser jag i Olléns Strindbergs dramatik. Människorna pina varandra precis som fångar göra eller dårar kan man också läsa.
Det unika med föreställningen var att det för första gången hittills spelades del 2 tillsammans med del ett. Hör möter man barnen som vuxit upp och tidigt markerar möjligheterna att själva bli förgrämda vuxna som kan trakasera varandra. Hur kul som h elst. Men skådespelarna var utmärkta och det var väl den egentliga anledningen till stockholmsresan.
På söndagen fick vi se Stockholm tillsammans med David och Johanna. Cafeet på Moderna museet var något utöver det vanliga.
Kommentarer
Trackback