Långfredag
Vi mindes, både Lilia och jag, hur det var förr på långfredagarna. Det kunde ha varit för mellan 50 och 60 år sedan. Man fick inte spela fotboll eller kort eller hänga tvätt eller vara ute och ränna. Våra föräldrar var inga kyrkobesökare precis, men på långfredagen skulle man hålla sig i stillhet. Jag kan föreställa mig ett ännu äldre samhälle där de kristna värderingarna var mer levande och där en stor del av befolkningen stämdes till eftertanke och där man kunde gå tre gånger i kyrkan på långfredag. I Falkenberg blev det en gång för oss, kl 19.00, en gudstjänst till åminnelse av Jesu begravning. S:t Laurentius igen, inte så mycket folk, avklätt altare, ingen orgel till psalmsången. Och en bra predikan. Jag tror att för 50+ år sedan hade man inte fått plats här och många hade kommit i svart kostym med svart slips eller svart klänning - som till en begravning. Och det var det ju, Frälsarens egen begravning. Caravaggios (1573-1610) målning får tala för sig själv.
Tidigare på dagen var vi i Halmstad. Det var ett försök att både leverera en Fiat och hinna till gudstjänten i katolska kyrkan där. Den mest angelägne spekulanten på den gamla Fiaten har själv råkat ut för motorhaveri och var angelägen att få tag i något att åka till jobbet i. Dessutom prutade han inte något, vilket andra spekulanter gjort. Så vi åkte iväg i god tid. Men vi förutsåg inte att även moderna, ja nya bilar, kunde få bensinstopp. Så det vara bara att vända hem efter reservtanken, tanka fem liter i Skogstorp för att komma loss. Men vi var klara i Hamlstad långt efter att gudstjänsten där slutat. En man som kände till Tipons egenheter tog nu över och det kändes bra. Vi hade ju ändå haft skrället i tre och ett halvt och och den har alltid startat och gått bra, dock efter dyrbara verkstadsbesök lite då och då.
Nu slog klockan midnatt och P2 fortsätter sin stilla bakgrundsmusik. Det är dags att själv gå till vila och i tankarna gå igenom kyrkoårets största högtid och drama. Det vore väl dags för filmen Passion of the Christ att komma på TV.
Tidigare på dagen var vi i Halmstad. Det var ett försök att både leverera en Fiat och hinna till gudstjänten i katolska kyrkan där. Den mest angelägne spekulanten på den gamla Fiaten har själv råkat ut för motorhaveri och var angelägen att få tag i något att åka till jobbet i. Dessutom prutade han inte något, vilket andra spekulanter gjort. Så vi åkte iväg i god tid. Men vi förutsåg inte att även moderna, ja nya bilar, kunde få bensinstopp. Så det vara bara att vända hem efter reservtanken, tanka fem liter i Skogstorp för att komma loss. Men vi var klara i Hamlstad långt efter att gudstjänsten där slutat. En man som kände till Tipons egenheter tog nu över och det kändes bra. Vi hade ju ändå haft skrället i tre och ett halvt och och den har alltid startat och gått bra, dock efter dyrbara verkstadsbesök lite då och då.
Nu slog klockan midnatt och P2 fortsätter sin stilla bakgrundsmusik. Det är dags att själv gå till vila och i tankarna gå igenom kyrkoårets största högtid och drama. Det vore väl dags för filmen Passion of the Christ att komma på TV.
Kommentarer
Trackback