Å vad den solen lyser

Nu är det sommar, nu är det sol, men ännu ingen koskit i hagen ... och lika bra är väl det. Morups tånge, ett paradis i sig, har ännu inte befolkats (?!), bekvigats eller behästats med kreatur ännu, så grindarna är öppna.

Jag försöker gå dit en sväng varje dag får att få lite ro i själen och övertyga mig själv om att det finns annat i tillvaron än uppsatser och inlämningsarbeten. Och det gör det. En svala kan göra en hel sommar. Nu är långflyttarna på väg, från Afrika kommer de och fyller på sitt matförråd eller fettlager så att de orkar ända upp till tundran.

image251

Dessa vitkindade gäss tog jag i hastigheten för kanadagäss, fick snabbt upp kameran och knäppte av en serie. Men det var ju något som inte stämde, de var ju alldeles tysta. Kanadagussen småpratar och kacklar sinsemellan och först när de passerat kunde jag se på en av bilderna att det faktiskt var den vitkindade. Flyg väl. För all del, Vitkindade gäss flyger inte riktigt så långt, vintrarna kan de tillbringa kring de brittiska öarna men om sommaren ska de upp i de arktiska områdena.

I Projekt Runeberg, som innehåller de flesta äldre nordiska författares texter, hittade hag av en slump en artikel om
Morups tånge. Den är väl värd att läsa.

Men det var när jag var på jakt efter dikten Flyttfåglarna jag hittade en del annat intressant. Här kommer ialla fall Runebergs dikt:


FLYTTFÅGLARNA

I flyktande gäster på främmande strand,
när söken I åter ert fädernesland?
När sippan sig döljer
i fädernedalen
och bäcken besköljer
den grönskande alen:
då lyfta de vingen,
då komma de små;
väg visar dem ingen
i villande blå:
de hitta ändå.


De finna så säkert den saknade nord,
där våren dem väntar med hydda och bord,
där källornas spenar
de trötte förfriska
och vaggande grenar
om njutningar viska,
där hjärtat får drömma
vid nattsolens gång
och kärleken glömma
vid lekar och sång,
att vägen var lång.

 

De lyckliga glada, de bygga i ro
bland mossiga tallar sitt fredliga bo;
och stormarna, krigen,
bekymren och sorgen,
de känna ej stigen
till värnlösa borgen,
där glädjen behöver
blott majdagens brand
och natten, som söver
med rosende hand
de späda ibland.


Du flyktande ande på främmande strand,
när söker du åter ditt fädernesland?
När palmerna mogna
i fädernevärlden,
då börjar du trogna
den fröjdfulla färden,
då lyfter du vingen
som fåglarna små;
väg visar dig ingen
i villande blå;
du hittar ändå.


Esaias Tegnér har också skrivit en dikt om flyttfåglar. Det kunde väl passa att ta den också - om nu någon orkar bägge.

Flyttfåglarna

Så hett skiner solen på Nilvågen ner,
och palmerna ge ingen skugga mer.
Då griper oss längtan till fädernejorden,
och tåget församlas. Mot Norden! mot Norden!


Och djupt under föttren vi se som en graf
den grönskande jorden, det blånande haf,
der oron och stormen hvar dag sig förnyar,
men vi fara fria mot himmelens skyar.


Och högt mellan fjällen der ligger en äng;
der nedslår vår skara, der redes vår säng.
Der lägga vi ägg under kyliga polen,
der kläcka vi ut dem vid midnattssolen.


Ej jägaren hinner vår fredliga dal.
Der hålla gullvingade Elfvor sin bal.
Grönmantlade skogsfrun spatserar i qvällen,
och dvergarne hamra sitt gull in i fjällen.


Men åter på bergen står Vindsvales son
och skakar de snöiga vingar med dån,
och hararna hvittna, och rönndrufvan glöder
och tåget församlas. Mot Söder! mot Söder!


Till grönskande ängar, till ljummande våg,
till skuggande palmer står åter vår håg.
Der hvila vi ut från den luftiga färden,
der längta vi åter till nordliga verlden.

Ja, hur hittar de? Forskning pågår. På nätet finns en hel del artiklar i ämnet, både nyare och äldre.

Den kentska tärnan har landat i Korshamn = viken vid Morups tånge.
image252

En som flyttat betydligt längre är Fisktärnan, som vintersemestrar i södra och västara Afrika. Men priset tar ändå silvertärnan, som flyttar från Antarktis till Arktis, Snacka om att ha midnatssol året om!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback