Vill inte bli vuxen



En film har satt Falkenberg på kartan: Faväl Falkenberg. Jag har inte sett den ännu men eftersom den är Oscarsnominerad, bör det bli en hel del resonerat omkring den filmen. Efter att ha läst lite på nätet, verkar den handla om fem ungdomar, killar, som försöker hålla kvar det som är den allt mer avsmalnande tryggheten - barndomslandet. Men man håller på att växa ur det och vill inte bli vuxen.  "De delar en livsstämning: att livet är över samtidigt som det ännu inte börjat" citerar jag ur
SvD:s recension. Den borde vi gå och se. Men jag frågar mig, vem fattar tangentbordet med båda händerna och skriver Farväl Kitas eller något liknande? Efter att ha läst ett antal bloggar, som alla på sitt sätt bär vitnesbörd om hur det är att vistas i detta limbo, skulle jag gissa att en läsekrets stor som bara den bara väntar på att få en inträngande beskrivning hur det är att vara i gränslandet.          Kanske är det just här som regnbågen har slagit ner...


Men nu har jag själv fått vara vuxen ett slag, dvs. åkt och handlat. Varberg är ett utflyktsmål på lagom avstånd. På lördagar är det dessutom trogmarknad och målet var att inköpa en plastmatta till köket. Då ska man gå omkring bland försäljare av potatis, frukt, serietidningar, nio par strumpor för 100 spänn, marknadsgodis för att till sist hitta den hedervärde försäljaren från Horred (ett slags centrum i textiltillverkningen). En dam hade beställt en trasmatta och fått den levererad efter mått: 210 kr metern.
Plastmattor kom upp på disken, besågs och förkastades. Plast !!? Nej, det blev en trasmatta från Finland med olika blå nyanser som passar så himla bra ihop med min själ. Jo, hustrun nickade nådigt, 390:- gick den på. 1,40 lång. Fint ska de va'.

På torget kunde man också köpa slippers, den där påstickstofflan i brunt (galon?) skinn med små hål i och med kilklack i kork. Unixexmode. Försäljaren påpekade att just den modellen var högsta ungdomsmode. Mitt intresse för berodde närmast på att det var ett par sådana jag fått ta hand om på Sahlgrenska. De stod under sjuksängen där min mamma dött 1989, hon hade dem dagligen.  Själv väntar jag tills jag kvalificerat mig lite till och fått in den rätta hasande gången. Jag vill fortsätta att vara..... 30, 40 ... 50  - ja 60 år ett tag till.



På ICA Hajen i Varberg kan man handla med strålpistol. Första gången - häftigt. Man trycker av på en streckkod och vips är man ägare till 1 l mjölk eller så. Hade jag varit sex år och fått sitta i kundvagnen med denna leksakspistol, hade jag försökt pricka alla streckkoder jag såg. Men nu fick jag inte det.

Så har halva lördagen gått. En hund lägger huvudet på sned och tassen på mitt knä:
- Ska vi aldrig gå ut, jag behöver ...  OK Morris.

Så försvann vi som två små prickar mot den alltid närvarande horisonten.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback