Hans Johansson

  UPPÅT VÄGGARNA
Nu fick jag målat ett styckte till. Oavsett vad man gör, är det skönt att få vara innesluten i sin radio, idag var det ett fint program om "blå musik" och en symfoni av Mahler. + lite P1 med kommentarer till valet: en Persson här, en Reinfeldt där. Och färgen stryker nästan ut sig själv. Plötsligt såg jag himlen spegla sig i den nymålade ytan - när jag vände mig om hade solens sista strålar avspeglat sig. Vit färg med en aning "ketchup och senap" i, för att få en varmare ton som verkligen kan få solnedgångar att förändra hela husets karaktär. Under utskjutande tak ska de vara himmelsblått. Någon vill ha en grågrön nyans kring fönster och dörrar. Men man kanske skulle experimentera lite istället?

Lördag och söndag i Stockholm - David har fyllt 33 och vi ville besöka honom och Johanna. Svampsoppa från himlen och den ängel som från början kokat ihop denna rätt var Tina, känd från osv.

Dramatenbesök på kvällen med Ibsens för mig okända pjäs John Gabriel Borkman (1896) med bl.a. Jan Malmsjö, Marie Göranzon, Agneta Ekmanner. Den hade premiär redan i februari och kör fortfarande fulla hus. Himla välspelad även om det var en lång föreställning. Ibsen dog för 100 år sedan men pjäsen har många aktuella anknytningar, inte minst till dagens VD:ar som tror att de kan vinna världen och bli saliga på optioner.

Söndagen - katolska domkyrkan på Söder - en härlig timma där jordiskt och himmelskt blandas i mässan. Märkligt egentligen att så många samlas - från alla länder, tycks det,  för att söndag efter söndag - för vissa varje dag - fira de heliga mysterierna. Jag minns plötsligt en ung man för 40 år sedan, han hade väl nyligen blivit "frälst". Han hade något fjärran i blicken och sa" Den som har Jesus har allt". Då skyggade man inför denna 'knäppskalle' men idag kan jag förstå. Jag tänker också på kollegan som för kanske 25 år sedan tyckte de var märkligt att dessa fiskare, obildade apostlar, kunde få ett sådant genomslag och skapa en världsvid kyrka. Svaret var väl helt enkelt det som 'knäppisen' sa': Den som har Jesus ..."  Jag tänker också på Göran Hägg, som i sin Påvarna (W&W 2006) fascineras av att den katolska kyrkan och dess påvar: Påvedömet består. I jämförelse med Stalins rike tycks det ha en nästan evig utsträckning; Hitlers 1000-åriga rike höll ju i bara 12 år. Och nu har "Den sanna historien om Mao" kommit ut och skildrar ett skräckvälde på 800 sidor. På något sätt blir denna världens stora och mäktiga till smulor och aska inför den som bad: "Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör". Och samtidigt är det ju just för dem han ber, för deras upprättelse. Tanken svindlar lätt i påvarnas sällskap.

Jag kan förstå dem som finner en högre verklighet på teatern, där diktaren, geniet, stod för och förmedlade uppenbarelsen. Jag  försökte utröna huruvida Ibsen var kristen men fick ingen ledning av NE i alla fall. Strindberg blev ju kristen och bekännare mot slutet av sitt liv.


Ernst Billgrens konst
på Karlavägen 16 kunde beskådas i monumentala målningar. De märkliga djurmotiv han presenterar kittlar fantasin. Mycket rävar. Detta var det sista vi gjorde innan vi vände näsor och kylare hemåt. Det är en göteborgare i förskiingringen som låter tala om sig. Håll korpgluggarna öppna! Det finns en massa på nätet för dem som vill ställa in sig bland djuren på målningarna och betrakta sin mästare.

God natt