Brecht, heliga Birgitta och moder Teresa

När ska man hinna uppdatera sig själv? Det är för lite tid till läsning och utvecklande av den egna själen (eller vad farao det nu är, hjärnan kanske?) Det är klart att jag skulle vilja läsa mycket mer om den Brechtpjäs som vi lämnade så besviket i lördags. Men idag har jag kollat några recensioner. I Hallands nyheter kallas föreställningen för "Vänsterteaterns sista suck", en föreställning med alldeles för lite energi. GP skräder inte heller orden:

Ödsligt i Sezuan på Stadsteatern

Tomas Forser ser Den goda människan i Sezuan krascha hårt på Stadsteatern.

Så mycket repetitionsarbete och så mycket möda nedlagt för att sedan bli nedsablade - det är synd om skådelspelarna, skulle man kunna säga för att travestera Strindbergs Drömspel. Frågan om det går att vara god både mot andra och sig själv skyms av ett skådepeleri som inte blev färdigt. Men det är nu engång teaterns villkor, man kan inte alltid lyckas. Det har vi fått vara med om många gånger. Ändå verkar skådespelare och regissörer inte tappa modet - de kommer tillbaka med nya krafter, var de nu får dem ifrån.

Istället kan man faktiskt tänka på Den heliga Birgitta, det svenska EU-helgonet, som har sin namnsdag den 8/10. Hon är dessutom Sveriges skyddspatron. Har månne hon något svar på den marxistiske Brechts fråga? Det är nu inte helt lätt att jämföra Brecht med en kristen mystiker; Brecht håller sig till inomvärldsliga utgångspunkter medan Birgitta har Kristus, sonen, hjälparen den helige ande och fadern, den allsmäktige på sin sida.

Enligt Birgitta så är Gud "Frälsare och Hjälpare för alla människor i hela världen (Salvator Mundi); människan är skyldig Gud tack och tillbedjan för skapelsens, frälsningens och Andens gåvor; medan kampen mellan Gud och djävulen om den enskilda människan pågår" säger NE i artikeln om Birgitta.
Men Brechts fåga bränner till: att vara god både mot andra och sig själv är inte lätt i ett sammanhang som i princip förnekar all godhet. Det är lätt att skylla på kapitalet och marknaden.  Men hur många    marxisktiska enpartistater har kännetecknats av denna godhet?

Kanske ligger Birgittas liv på för stort avstånd för de flesta av oss. Kanske det är för jobbigt att tränga in i hennes innerliga förhållande till sin frälsare? Kanske ska vi titta på en mer närliggande nunna - moder Teresa. Hon om någon kan levandegöra denna fråga. Det går att vara god mot andra men då räcker det inte att bara vara förankrad i sig själv, i inomvärldsliga storheter. Varje gång moder Teresa och hennes nunnor hjälpte en döende eller svårt sjuk var det att sträcka ut en hand mot Kristus själv: Allt vad ni gjort mot en av dessa mina minsta, det har ni gjort mot mig. Och att få tjäna den högste - finns det något större?

Det här var en annan av de eviga frågorna som man inte lyckats lösa efter aldrig så många flaskor vin till långt in på morgonen.  Men alltid oroar det någon vänsterintellektuell som suckar över kreatúren (skapelsen) nu när Timbro tagit över.

God natt







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback