Att vara eller inte vara - elev eller pegasos
Mitt i skoldagen - in med TV/videovagnen, ryggsäcken på ryggen och minnet av alla elever från den senaste lektionen som långsamt klingar av. Har man så många studiemotiverade ungdomar i klasserna, har man nästan glömt hur det var för ett antal år sedan då klassammansättningen var mer heterogen.
Visst är de trötta, visst har de ett annat ordval och en annan attityd när de skriver i sina bloggar, men samtidigt är det betecknande att när det gäller, finns det helt andra språkliga resurser än vardagsspråkets förkortningar, slanguttryck och bildspråk.
Man lär sig hela tiden! Ser man bara ena sidan får man ju en skev bild av verkligheten. Man kan ju bara gå till sig själv, inte sjutton har man lika hög svansföring i sitt privata sk-tsnack som när man skriver kvalitretsredovisninger eller läroböcker. Men skulle man uttrycka sig lika medvetet i privata situationer som i officiella, skulle man framstå som lätt skadad nörd och omedelbart ses över axeln, inte bli tagen på allvar och bli nollförklarad. Ingeniör Planertz i Sjöbergs underbara roman Kvartetten som sprängdes är en sådan typ. Hans frieri på äkta kanslisvenska är värt att minnas.
Å andra sidan, om man konsekvent använde sitt mer vardagliga språk, typ, skulle typ det mesta bli typ outhärdligt och typ i värsta fall typ missuppattas. Det är tur att man har elever, typ.
Eftermiddagen avslutades med Morups tånge, fågelkikare och stövlar. Gräsänder kan vara mycket vackra i kvällssolen när hannarnas skimrande gröna huvuden reflekterar solen.
Horisonten runt - i väster stark sol som belyste landskapet, i söder ett blåsvart oväder på väg mot nordost, resten av himlen ståtade med praktfulla molnformationer. Inte så många arter i dag heller. 53 kärrsnäppor, lika många bläsänder och havstrutar, en handfull storspovar och myrspovar förutom de kraxande flockarna av råkor och kråkor som ibland förmörkar himlen. Och när man stått där och räknat fåglar, befinner man sig plötsligt mitt i en flock betande hästar, som likt de plötsligt uppdykande kärrsnäpporna, ljudlöst har landat och man står mitt i flocken. Då känner man sig själv lite som en pegasos - den bevingade hästen och poesins inspirationskälla. Om man ändå kunde tala med hästar ...
Visst är de trötta, visst har de ett annat ordval och en annan attityd när de skriver i sina bloggar, men samtidigt är det betecknande att när det gäller, finns det helt andra språkliga resurser än vardagsspråkets förkortningar, slanguttryck och bildspråk.
Man lär sig hela tiden! Ser man bara ena sidan får man ju en skev bild av verkligheten. Man kan ju bara gå till sig själv, inte sjutton har man lika hög svansföring i sitt privata sk-tsnack som när man skriver kvalitretsredovisninger eller läroböcker. Men skulle man uttrycka sig lika medvetet i privata situationer som i officiella, skulle man framstå som lätt skadad nörd och omedelbart ses över axeln, inte bli tagen på allvar och bli nollförklarad. Ingeniör Planertz i Sjöbergs underbara roman Kvartetten som sprängdes är en sådan typ. Hans frieri på äkta kanslisvenska är värt att minnas.
Å andra sidan, om man konsekvent använde sitt mer vardagliga språk, typ, skulle typ det mesta bli typ outhärdligt och typ i värsta fall typ missuppattas. Det är tur att man har elever, typ.
Eftermiddagen avslutades med Morups tånge, fågelkikare och stövlar. Gräsänder kan vara mycket vackra i kvällssolen när hannarnas skimrande gröna huvuden reflekterar solen.
Horisonten runt - i väster stark sol som belyste landskapet, i söder ett blåsvart oväder på väg mot nordost, resten av himlen ståtade med praktfulla molnformationer. Inte så många arter i dag heller. 53 kärrsnäppor, lika många bläsänder och havstrutar, en handfull storspovar och myrspovar förutom de kraxande flockarna av råkor och kråkor som ibland förmörkar himlen. Och när man stått där och räknat fåglar, befinner man sig plötsligt mitt i en flock betande hästar, som likt de plötsligt uppdykande kärrsnäpporna, ljudlöst har landat och man står mitt i flocken. Då känner man sig själv lite som en pegasos - den bevingade hästen och poesins inspirationskälla. Om man ändå kunde tala med hästar ...
Kommentarer
Trackback