Tomten är här
Grått mörker, vinden tjuter och havet kastar sig vilt av och an. Ve oss om det slipper loss! Morris småhukar och vänder sig mot stormbyarna, hans nya regnställ fladdrar i vinden. Vi står i den djupnande skymningen och bara fyller våra sinnen med naturkrafterna som släppts lösa. Regnet piskar in i min nyinköpta goretexliknande skaljacka (jo, man måste ju lära sig nomenklaturen). Den håller tätt. Under kapuschongen känns det tryggt, hemtrevligt. Vi vänder hemåt, pudelrumpan presterar en duktig hög långt ute i ljungdjungel och så kommer vi loss. Vinden i ryggen nu, cykelen (så säger man här, ett extra inskjutet e: nyckelen, flygelen osv) går av sig själv. Morrisvovven, du e’ allt bra stark när du drar över 100 kilo kött och stål in på den knöliga ridstigen. Hej, vad det går!
Idag har två nya hus sträckt sina revbensliknande taksparrar mot de gråa molntrasorna och regnbyarna. En gavelspets dinglar hjälplöst i vinden ända tills snickarakrobaten får koll på den och fäster den med några strävor. Så kommer vi hem, in i värmen, av med alla regnplagg. Då bankar det på dörren. Det är en tomte, en plirande småväxt man i yngre medelåldern som bearbetar jorden med en spade, ser det ut som.
Vi gick en poängpromenad igår, hustrun och jag, dvs. vi cyklade med våra fem hjul. Det var tolv frågor med ämnen vi inte visste fanns. Det handlade om fotguldbollar – när sjutton då, tre att välja på, hur många IKEA-varuhus det finns nu och om det möjligen var Ösel eller Rügen som kom att tillhöra Sverige mellan 1648 och 1814. Den typen av frågor. Mycket lämpliga för gråvädersmänniskor att grubbla över under en timmes promenad i Glommen. Samlingslokalsföreningen är livaktig. Det var en lång omväg för att tala om att jag är innehavare av en andrapristomte av bordsmodell. Den är ju avgjort mer imposant än de förtjusande änglarna jag hängav mig åt igår. Den ser snäll ut, dock. Nästa poängpromenad är man väl favorit?
Strax efteråt backar en stor lastbil in med några ton stenmjöl. Det ska användas som underlag till stenläggning på parkeringen.
Äntligen klar med ettornas filmreflektioner. Nu kan jag börja vaska guld ur högen med treornas romanredovisningar. Utan våra bloggar rasar världen ihop.
.