Hans Johansson

Morris och jag tar vår morgonprommenad. Vi går utefter nybyggena. Just nu står där fyra husstommar, 1½ planshus. Några grunder håller på att bli till. Det ska bli 28 hus innan allt är färdigbyggt. Närmare 70 intresserade fanns så tomterna lottades ut. Vi kommer alltså att bo mitt i ett ganska tättbebyggt villaområde i detta Glommen. Allt växer så det knakar, bokstavligen.


Vi går förbi Lille Svens gård. Stigen är upptrampad av hästar som kommer från Hoppcentrum strax  intill.
Falkenberg har utropat sig till Sveriges hästkommun. Kanske det. Det lär finnas bra mycket fler hästar idag än i Sverige vid tiden före traktorns ankomst. Här ser man hästar överallt. En gård har tom. skyltat med "Islandshästar". Vackra djur. Morris tittar mest nyfiket när de högbenta djuren går nära intill.
Jag håller  stramt i kopplet. Det är mest ganska unga flickögon under ridhjälmarnas miniskärmar. De rider gärna till havet. Man ser spåren i strandlinjen. Det måste vara lyckan att rida i den här miljön, högt uppe ovan strandråg och tång.
 



  
Vi är strax nere vid stranden. I dag är vattennivån lägre och strandlinjen annorlunda, Vi går ut på ett litet näs, rakt ut i det blå. Några måsar hänger i luften och kastar sig ner emellanåt för att stilla sin hunger.
En manet har kastats upp av havet. De finns säkert i havet hela tiden, det är bara jag som är ovan vid att se dem. Lite vid sidan av fanns denna lilla grav. Kanske en sjöfågel som några barn velat begrava spå här vackert, med kors, snäckor och allt.

 


Blåare än så här kan det inte vara.  Till och med Morris   Maurice om det ska vara noga, känner sig lite blå i sin hundsjäl idag.



Dags att gå hem till matte och få lite lunch.

Huset från sydsidan.


Gardinuppsättning idag. Det gick vägen. Nu fattas det belysning. Man ser inte allt från början.

Klockan 15.00 hade Göran Söllscher, gitarrprofessor och en av världens främsta, en konsert i Tångaskolans Aula. Att någon så uppburen världsartist kan finnas i en grundskoleaula en vanlig lördageftermiddag är rent häpnadsväckande. Det skulle vara som att Marc Knopfler bara uppträdde så där, lite enkelt på en mindre ort. Det var naturligtvis fullsatt. Märkligt att sitta fem meter från denne, kanske världens skickligaste gitarrist, och lyssna till verk av Dowland och Bach, Granados och Villa-Lobos m.fl.
Göran Söllscher kommer för övrigt till Göteborgs konserthus den 3/12, alltså om bara ett par veckor ca.

Falkenbergs konsertförening har många godbitar på sitt program - det blir fler lördagseftermiddagar på Tångaskolan. Synd att inte David kunde vara med. Han reser till Mexico på måndag med jobbet för att reka en vecka eller så och se utifall man kan sitta där med sin laptop och jobba. Han blev riktigt duktig på klassisk gitarr under gymnasietiden. En av gitarrlärarna på musikhögskolan tog sig an honom. En läraktig son. Kanske var det mina drömmar han förverkligade. Jag lyckades bara lära mig en halv bourré, ett mycket enkelt verk men som han hade studerat in på några dar.

Då fanns det ett slags gitarrfestival i Ulricehamn av alla ställen, som vi besökte ett par gånger. Där verkade de främsta världsstjärnorna ha samlats och utbytte erfarenheter och inspirerade alla de efterkommande. Jag har fortfarande kvar en trave CD-skivor med diverse gitarrvirtuoser. Fast jag får sådan brinnande lust att köpa en riktigt fin gitarr och inbilla mig att jag också skulle kunna. Men det får väl räcka med den begagnade ventiltrombonen. Man kan ju alltid inbilla sig att det låter lite svängigt ibland när man repat mod bland de olagligen nedladdade mp3-spåren.