Nu blev det plötsligt fredag
Imorgon är det fredag. Eller idag. Fredagar kommer tätt, tycker jag. Måndag och tisdag bara försvinner, onsdag är en mittpunkt där man kan se både framåt och tillbaka, "from and tobago", som Kurt Olsson sa en gång på sitt oefterhärmliga sätt. Torsdagar har jag bara två lektioner och kan vara hemma före ett på dan om jag vill. Fredag har jag fyra lektioner, ingen längre rast, varför kaffemuggen och en macka slinker ned i förbifarten. Och så är veckan slut. Skön känsla. Detta veckoslut blir jag gränsänkling när hustrun ska på retreat i huvudstaden. Nåja, Emily är hemma någon gång ialla fall. Annars blir det jag och korvtjyven som får hålla varandra sällskap. Fast nu glömde jag Öppet hus på skolan på lördag och kalaset hos Anna på kvällen. Det blir ändå full fart.
Denna torsdag fixade jag kaffe till stengubbarna. De vill helst bli klara men en fikapaus med lussekatter är svår att motstå, trots att det inte regnar alls. Alls betyder att det håller upp hela tiden. Men det blåser. De är klara med stenläggning utanför tvättstugan. Snygg låg murt i ljusgrått mot de svarta (nästan) plattorna. En ny torkvinda ska gjutas ner imorgon. Bredvid denna yta finns enavgrusad parkering för en bil. Där kan man ställa fiaten som kan läcka en droppe olja då och då. De tjusiga toyotorna får stå på parkeringsavdelningen, även den svart men med lite annorlunda struktur och storlek på plattorna. Allt är inramat av en grå smalare sten. Så tillkommer då rampen upp på altanen. Den blir klar i morgon. Nu kan vi ha rullstolsrally runt hela kåken för det finns inga kanter som tar emot. Jag råkade se en bakgård i Falkenbergs industriområde där det fanns ett par hundra rullatorer i en enda röra. Kan de vara insamlade för något hjälpprojekt eller är de bara skrotade, utslitna av utslitna?
Det blev en knapp timme vid Glumsten (så ska det heta när man menar Glommens sten). Inga stora mängder fågel, några ejdrar, ett par knipor och så Storskarvarna som flyter fram och tillbaka. Måsar och trutar kan väl nämna, men de är så vanliga. Liksom ett hundratal gräsänder.
men behållningen är havet som vräker sig tungt mot klipporna. Denna eftermiddag var solen röd och stor där den så småningom sjönk ner bakom horisonten vid halv fyratiden. Det blir något västligare än sydväst nu under den mörkaste månaden. Den döda storskarven låg kvar under kaffebänken. Men med så gott om kråkor och andra svartfåglar kan det inte dröja länge innan bara skelettet återstår. Lite äckligt är det dock:
Ja, det var dagens tankar från mig själv till mig själv. Dags att knyta sig.
Denna torsdag fixade jag kaffe till stengubbarna. De vill helst bli klara men en fikapaus med lussekatter är svår att motstå, trots att det inte regnar alls. Alls betyder att det håller upp hela tiden. Men det blåser. De är klara med stenläggning utanför tvättstugan. Snygg låg murt i ljusgrått mot de svarta (nästan) plattorna. En ny torkvinda ska gjutas ner imorgon. Bredvid denna yta finns enavgrusad parkering för en bil. Där kan man ställa fiaten som kan läcka en droppe olja då och då. De tjusiga toyotorna får stå på parkeringsavdelningen, även den svart men med lite annorlunda struktur och storlek på plattorna. Allt är inramat av en grå smalare sten. Så tillkommer då rampen upp på altanen. Den blir klar i morgon. Nu kan vi ha rullstolsrally runt hela kåken för det finns inga kanter som tar emot. Jag råkade se en bakgård i Falkenbergs industriområde där det fanns ett par hundra rullatorer i en enda röra. Kan de vara insamlade för något hjälpprojekt eller är de bara skrotade, utslitna av utslitna?
Det blev en knapp timme vid Glumsten (så ska det heta när man menar Glommens sten). Inga stora mängder fågel, några ejdrar, ett par knipor och så Storskarvarna som flyter fram och tillbaka. Måsar och trutar kan väl nämna, men de är så vanliga. Liksom ett hundratal gräsänder.
men behållningen är havet som vräker sig tungt mot klipporna. Denna eftermiddag var solen röd och stor där den så småningom sjönk ner bakom horisonten vid halv fyratiden. Det blir något västligare än sydväst nu under den mörkaste månaden. Den döda storskarven låg kvar under kaffebänken. Men med så gott om kråkor och andra svartfåglar kan det inte dröja länge innan bara skelettet återstår. Lite äckligt är det dock:
Ja, det var dagens tankar från mig själv till mig själv. Dags att knyta sig.
Kommentarer
Trackback