Vatten, vatten, bara vanligt vatten
Enda fördelen med att vara översvämmad är att man pratar med sina medpassagerare. Resan in från Falkenberg var OK, tåget kom och gick och stannade i Kungsbacka precis när det skulle. En fullknökad buss tog Särövägen in till Centralstationen. Lite minnen fladdrade förbi från drygt 30 år i den här delen av Sverige.
Minnet av vårt vackra vardagsrum strax innan flyttstädningen drog in
Egentligen är det otroligt att vi bröt upp från den trygga särötillvaron, från ett nästan nytt hus som vi älskade. Emily hade sina kompisar i grannskapet och Morris var den mest kända hunden av alla. Lasse Brandeby, som bor några svängar från vårt gamla hus, hade tom. döpt vår hörnsväng runt tomten till ’Kungens kurva’. Kungen var kungspudeln Morris det. Där satt han i splendid isolation och blickade nådigt ut över sin domän, sitt revir. Oftast flög han som en raket längs staketet, gjorde en piruett på bakbenen och skällde på någon bil som hade fel färg eller drog släpvagn efter sig. Den kombinationen var han svuren fiende till av någon anledning.
Morris och älsklingskompisen Alice
Hans eleganta svansföring och smäckra profil matchade husses något mindre smäckra varelse. Men vi sågs alltid ute, jag med kikare om halsen där vi gick runt Skörvallaviken eller ute i Särö Västerskog. Ja, det var tider det. Va, håller jag på att bli sentimental? Kanske längtar jag tillbaka till ’miljonärslivet’ bland hermelinpälsarna och alla häftiga BMW:ar? Nejdå, alls icke. Men jag kan erkänna att det verkade lite lättare att fräsa hem i sin Lupo (WV:s då minsta modell) på 25 minuter. Idag tog det nästa fyra timmar. Heja SJ! Jag tror att ni la in alla extraledigheter samtidigt som banorna ändå var översvämmade. Folk var ju ganska inställda på att allt skulle ta en gräslig tid.
Bussen från Centralen kom utan större svårighet till Kungsbacka och jag hade lärt känna en förskollärare från min nya hemstad. Tåget på spår 3 skulle avgå inom minuter förstod vi av skyltningen. Spring i trappor och genom tunnel, upp igen, och så kuta längst bak för att få en sittplats. Taget var nämligen ganska fullsatt redan. Men efter tre kvart och ett äpple gick ryktet om att det saknades en förare. En extraledighet? Ett nytt tåg från Halmstad var på ingående fick vi veta. Nu skulle vi dra vårt bagage nedför en trappa, genom en gångtunnel med roliga gubbar ritade på väggarna och uppför en annan trappa till spår 1.
- Teåg mot Halmsta’, Helsingborrrrg och Köpenhamn av’gårr från spårrrr trrre’, ropade högtalaren på klingande skånska. Då hade vi redan hunnit till spår 1. Tillbaka genom tunneln och upp igen på spår 3. Vi nickade igenkännande åt gubbarna på den målade väggen. De hade nu fått sällskap av några tanter och barn, såg vi. Roligt! Lite kul att vi äntligen skulle få komma hem. Och se, där kommer tåget bort i svängen. Fast det kör in på spår 1. Tillbaka igen. Fan vet om det inte var ännu mer folk på väggmålningen nu. Det kändes så. Men de skulle ju ändå inte med tåget så det kvittar.
Har någon sett Chaplins film Diktatorn? Där finns en liknande scen där Hynkel (= Hitler) dvs Chaplin i sällskap av Garbich (Goebbels) ovh Herring (Göring) ska ta emot Benzino Napaloni (Benito Mussolini) på järnvägsstationen. Det blir ganska roliga gags innan tåget kört fram och tillbaka på stationen och mottagningsdelegationen rusat efter – för att sedan finna att den italienske diktatorn redan står på perrongen – någon annan stans. Vi kunde varit statister i den scenen. Det var inte alls roligt. Vi hade gjort slut på all vår uppskattning av ”Hela folkets järnväg”.
Nå, det gick att komma till Falkenberg idag också. Ännu inget regn, det nya, hotfulla som skall förändra världen ännu mer och som fått SMHI att utfärda värsta varningen. Ska man kanske laga till nödproviant, bära in torr ved (om man hade någon) och bädda åt sig på vardagsrumsgolvet, eller kanske på några stolar om utifall det skulle bli översvämning? Och Morris som avskyr att bada …