Storspoven är vit i armhålan, inte grå!
Man blir nästan knäckt av allt som finns att köpa med 50 % eller 70% rabatt på rean. Som om inte julhandlandet gjort livet surt för plånboken och det lilla kontot? Ströms skickar varje år ett brev där de hälsar mig särskilt välkommen till deras förhandsvisning och de hopppas väl att de ska kunna kränga en överrock till, en blazer, ett par byxor och en skjorta à 595 på rean. Nix, de breven får vara. Jag hittar mina reaprylar på Dressman eller Kapp Ahl. Dressman har alltid 3XL, så då blir det där man lägger sina stålar när man blivit så välväxt som jag. Min mamma skulle säkert varit stolt, om hon levat. - Ät upp all maten nu, lille Hanseman, var vad jag fick inpräntat i mina barnaöron. Lille!!! Titta själv, man kan fortfarande se ärren efter all inpräntningen. Nej, nu skojar jag. Jo, nog åt man upp. Men jag ansluter mig genast till senaste uppfattningen om att korpulens (ett skönmålande ord för fläskighet) skulle bero på bakterier eller nån annan skit i tarmen. Eller så har jag ett supereffektivt system som gör att jag förbrukar minimalt med energi. Om man då tankar upp med maximal maximat blir det ångest, ångest, ÅNGEST.
Ett annat ångestämne är att jag aldrig kommer att hinna alla de där elevarbetena jag förväntas fördriva ett lov med. Istället för att läsa på med god fart och strunta i om någon skriver 'dom' eller så, sitter jag med petpennan pch plitar rättelser emellan raderna. Som om det skulle hjälpa!!! Eller, har han plagierat detta??? Så far man ut på nätet och försöker hitta något, bara för att konstatera att här har vi en duktig elev med utmärkt förmåga att formulera sig. Men det tar TID!!! Ångest! Har jag tagit mitt b l o d t y c k s p i l l e r? Glömt det nu igen? Ångest, ångest!
Idag var vi, dvs ett par barnbarn och jag, ute med var sin kikare och min tub för att skåda fågel. Vid Glommens sten stannade vi och stirrade ut över det tomma havet. Ska det inte komma någon fågel? Tänk vad besvikna knattarna skulle bli om de stått tre kvart i blåsten till ingen nytta och inte sett en enda fågel, förutom den döda storskarv någon slängt in under flyttblocket. Men som väl var kom det ett gäng kanadagäss i stram V-formation och landade i viken intill. Oj, vad de jublade, hoppande av glädje ropade de: Titta, titta, morfar, så mycket fåglar! Och så kom det ett par streck med samma slags gäss kacklande över huvudena på oss. Lycka. Ångesten släppte något. I hamnen satt ett par storskarvar och solade sig och smälte sin svårsväljda plattfisk. Barnbarnet John fick chansen att ta den här fina bilden:
Sen åkte vi en bit till och tittade på storspovar som gick och krökte näbb i grunda Brevik. Barnbarnet Joel
tog bilden genom tuben .
Nu hade vi fått nog och åkte hem för att äta.
Nu är kvällen nästan slut och det är jag med. David och Johanna har kommit från Stockholm och ska stanna ett par dar. Härligt. Ikväll har vi virat en julafton till. Lyckligast var nog John och Joel som fick ett radiostyrt flygplan att leka med. Lite lättare att hantera än 150 kanadagäss, faktiskt. Men gässen klarar ganska gård vind. Det gör inte det lilla flygplanet trots två propellrar.
Ett annat ångestämne är att jag aldrig kommer att hinna alla de där elevarbetena jag förväntas fördriva ett lov med. Istället för att läsa på med god fart och strunta i om någon skriver 'dom' eller så, sitter jag med petpennan pch plitar rättelser emellan raderna. Som om det skulle hjälpa!!! Eller, har han plagierat detta??? Så far man ut på nätet och försöker hitta något, bara för att konstatera att här har vi en duktig elev med utmärkt förmåga att formulera sig. Men det tar TID!!! Ångest! Har jag tagit mitt b l o d t y c k s p i l l e r? Glömt det nu igen? Ångest, ångest!
Idag var vi, dvs ett par barnbarn och jag, ute med var sin kikare och min tub för att skåda fågel. Vid Glommens sten stannade vi och stirrade ut över det tomma havet. Ska det inte komma någon fågel? Tänk vad besvikna knattarna skulle bli om de stått tre kvart i blåsten till ingen nytta och inte sett en enda fågel, förutom den döda storskarv någon slängt in under flyttblocket. Men som väl var kom det ett gäng kanadagäss i stram V-formation och landade i viken intill. Oj, vad de jublade, hoppande av glädje ropade de: Titta, titta, morfar, så mycket fåglar! Och så kom det ett par streck med samma slags gäss kacklande över huvudena på oss. Lycka. Ångesten släppte något. I hamnen satt ett par storskarvar och solade sig och smälte sin svårsväljda plattfisk. Barnbarnet John fick chansen att ta den här fina bilden:
Sen åkte vi en bit till och tittade på storspovar som gick och krökte näbb i grunda Brevik. Barnbarnet Joel
tog bilden genom tuben .
Nu hade vi fått nog och åkte hem för att äta.
Nu är kvällen nästan slut och det är jag med. David och Johanna har kommit från Stockholm och ska stanna ett par dar. Härligt. Ikväll har vi virat en julafton till. Lyckligast var nog John och Joel som fick ett radiostyrt flygplan att leka med. Lite lättare att hantera än 150 kanadagäss, faktiskt. Men gässen klarar ganska gård vind. Det gör inte det lilla flygplanet trots två propellrar.
Kommentarer
Trackback