Julledigt - för vissa

Så var julavslutningen ett faktum. Om nu någon skulle missa detta tillfälle till djupaste koncentration och tårefyllt vemod, så följer här några fräscha funderingar  ;)

Ca 400 elever och personal hade samlats till denna ickereligiösa avslutningsfest. Ickereligiös, för den får ju inte vara religiös i denna den politiska korrekthetens heliga namn. Fast idag hörde jag att diskrimineringsombudsmannen lagt ner tanken på att polisanmäla några skolor som valt att ha sin julavslutning i kyrkan eftersom det ändå inte är obligatorisk närvaro. Ack, frukta månde de areligiösa den säregna kraft som finns i en religion.

Alla sånger och psalmer handlade faktiskt om julbudskapet, dvs. julevangeliet. Jag gillar den texten bäst, inte bara för att jag fick uppdraget att läsa den i Hagakyrkan, utan för att den är så koncis, enkel och rakt på. Men om man betänker att den har funnits i närmare 2000 år, så är den äldre än stenarna på stranden. Jag vet inte hur lång tid det tar för stenar på en strand att överspolas av stormar och strömmar, där stenarna av gnejs och granit skruvas och hugger mot varandra innan de blir sand eller blåser bort som stendamm - kan någon tala om det? Men jag vet att i en stentumlare kan man få mackadam att bli smycken med kindlen yta på ett antal veckor. Men texten lever, det är som om den vore levande, att varje gång den används och nöts, så blir den inte mindre och tunnare utan växer till och får mer kraft. Den kommer att hålla i 2000 år till. Minst.

"Ord av evighet,
Mästare du vet
Att med Gud och männskor tala
Och de stummas nöd hugsvala,
Lös med mäktig hand
Våra tungors band
"
(Sv ps 414:1 1937 års uppl)

Men det är väl så med evighetens byggstenar (aj, aj, rätt kass metafor), ju mer skulariserade vi blir, desto mindre förståelse har vi kvar för att greppa evigheten. Till slut uppfattar vi allt som inomvärldsligt och förgängligt och i sin yttersta förlängning - meningslöst.

Jag kanske sa någon gång att jag inte kom ihåg en enda text, men det var inte riktigt sant. Den här psalmversen fanns någonstans och kom väl till pass. Tyckte jag.
Ska jag vara ärlig, så finns det en massa psalmversar i mitt huvud. Nästan 50 år av psalmsjungande borde väl ha satt några spår.

Jo, som sagt, alla sånger handlade om julens innersta. Vi får se om någon polisanmäler oss. Fast hade vi bytt ut sångerna mot hyllningar av tomtenissar och annat tipp tapp, så skulle allt bara framstå som så oändligt mycket fattigare, som enbart drivor av sönderrivet julklappspapper som kan täcka ett vardagsrumsgolv på julaftonskvällen innan sopsäcken hunnit fyllas.
 
Den unga generation som en gång ska betala ens pension applåderar ofta och gärna i kyrkan. Det kan jag se som ett gott tecken. Den surmulenhet som i anständighetens namn vidlåder t.ex. musikinslag i gudstjänsten kan nog fylla en och annan som ännu inte blivit omvänd med förundran. (De omvända har vant sig och ser av detta skäl mest besvärade ut om något sådant skulle inträffa) Kanske tom. evangelietexten kunde bäras fram av applåder nu när Halleluja-ropen är okända. Så var det i alla fall i skolavslutningens Hagakyrka.

När till sist Stilla natt klingade under valven av skolans kör, var det hög koncentration och en längtans tystnad. Att den bröts av stormande bifall, bekräftade bara för mig att texten lever!

Min röda ryggsäck kändes ovanligt tung. Min första reaktion var att jag glömt att lägga ut några antologier och ännu tyngre läroböcker, men när jag packade upp var det alla inlämningsarbeten som jag lite tanklöst (men tanken var generositet) låtit eleverna vänta med till den här veckan. Det är mellan 1000 och 1200 A4:or och då är en hel del skrivna på både fram- och baksida. Jag har uttalade svårigheter att sitta vid skrivbordet och vara effektiv, det enda raka blir att åka tåg mellan Halmstad och Göteborg till dess att bunten av historiearbeten, romanredovisningar, filmrecensioner och I-seraches om tre ord (de flesta på åtta sidor styck) är genomtröskad. Vem sa' att man kunde få ångest av pensionereingen!? Efter halva bunten är jag kanske redo att ringa Försäkringskassan och begära förtida uttag?

Ja, så undrar jag ju förstås hur många arbeten jag hunnit läsa istället för att sitta här och vädra ut mina privata bloggtankar. Men det får jag ju aldrig veta. Skriva bör man ...

Kommentarer
Postat av: Anonym

God jul och gott nytt till dig också! Hoppas lovet blir trevligt trots alla högar med arbeten!

Linnea

2006-12-21 @ 19:34:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback