Hans Johansson

Jodå, Jesusbarnet har kommit tillrätta. Det hade hamnat bakom själva stallet i hastigheten. Hustrun fann det till sist, gudskelov. De vise männen trycker bakom en kruka i ytterligare ett par veckor. Innan dess ska de kontakta Herodes, som om bara några dagar, den 28:e december eller på Menlösa barns dag, ska iscensätta barnamorden i Betlehem: "När Herodes märkte att han blivit lurad av stjärntydarna blev han ursinnig, och han lät döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller därunder". Det är i detta sammanhang ordet ramaskri hör hemma. "Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer." Matt. 2:18, Jer. 31:15. Bevingade ord har inte alltid en trevlig bakgrund.

 Men vem som helst kan ju se att julkrubban är av enklaste slag. Den behöver kompletteras, det är ett som är säkert. Att skaffa en levande julkrubba är kanske att ta i. Det har funnits en sådan utanför Domkyrkan i Göteborg ett antal år med levande djur: en äkta kamel, riktiga får, någon ko osv. Och så har några entusiaster agerat i rollerna som Maria och Josef; herdar och änglar har lånats från någon närbelägen skola i form av en kör. De skulle nätt och jämt få plats på norrsidan av huset. Ett nummer mindre men ändå av imposanta mått är krubbutställning à la Tyresö.
Det kräver dock att man utnyttjar hela vardagsrummet och hallen, så det går nog inte heller. Vill man veta något om julkrubbans historia, kan man läsa en artikel från Populär historia.
Byter vi ut hela julkrubban kanske de våra, dvs. de stora vuxna som fortfarande definieras som våra barn, blir besvikna. Dilemma, dilemma!

Juldag i vårväder är vi nästan bortskämda med nu. Det kan inte bli annat väder efter denna höst som aldrig blev vinter och knappt ens blev höst! Men nu lyser solen, fåglarna kvittrar, ja, ok då, det var en korp, men den stackaren kan ju inte låta som småfåglar, men kraxade gjorde den. Stranden var inbjudande och havet var stilla, jaa, det var nästan tyst. Några stora pojkar eller unga farbröder roade sig med att bestiga Glommens sten och ställa sig i roliga siluetter på toppen. Vi rullar på cyklarna, morris far som en tätting mellan tuvorna där löptikarna satt sina spår. Han skulle definitivt inte passa i en levande julkrubba.



Vi rullar vidare med våra cyklar och tar av in mellan husen där stranden övergår i naturreservat med staket omkring. Så kommer vi hem till vårt hus. Det är en lycklig tid vi lever i, det besinnar vi.


Så här ser vårt nya hus från nordost.

Eftermiddag med sen lunch hos Anna och Johan och barnbarnen John och Joel. De är mitt inne i Bondespelet, en affär på kanske ett par veckor. Det blev istället något spel där man skulle rita något - Pictionary. Jag hade bloggat tillsammans med min kaffemugg på julnatten till 03.00 och nu tog naturen ut sin rätt - jag somnade i soffan med Sixten på mitt bröst. Sixten är en dansk gårdshund kanske ska nämnas för att undvika onödiga missförstånd. Han sover helst på någon när han insett det lönlösa i att fajtas och småbitas i de undflyende händerna. Morris sover alltid för sig själv och aldrig på någons bröst.
Morrisvovven, I love you!