Julbord
Sista dagen med gänget, vad detta nu ger för vibbar, har jag glömt. Lärakonferens om kränkningar har vi avverkat. Det blir säkert mer sagt om detta framgent, men ämnet är aktuellt och angeläget. Det handlar altså om när elever känner sig kränkta och hur man ska hantera det. Kanske även vice versa men det tog vi inte upp.
Så blev det faktiskt lite tid då jag skolkade från sammanfattningen,,´ja, ja jag vet, Du skall icke skolka, thy ... men det gjorde jag och for iväg till katolska kyrkan för att fira middagsmässa. Det var första gången detta var möjligt tack vare tiden (har alltid lektion då), tack vare bilen och tack vare att jag behövde komma till Lilla Therese (bokhandeln heter så) och köpa katolsk kalender och barnaögt beundra alla krubbfigurer med 30% rabatt. Men det behövs ingen ny, är hustruns ukas, kamelen haltar vidare, en och annan figur får väl ersättas av någon lämplig goebelängel. Jag har förresten Den helige Franciscus i snidad modell, ganska lagom för en storväxt herde. Vi har tom låtit smurfarna vara med, drar jag mig till minnes, men nu är allt sådant småknytt borta sedan länge. Och när jag senare på kvällen lite ängsligt frågade var jesusbarnet var, fick jag veta att han är inte född än! Kanske det dyker upp några herdar endera dan. De vise männen kommer inte förrän den 6 januari eller så. Ordning och reda.
Julbord på Lisebergs huvudrestaurang tillhör väl det som mer än mycket annat får längtans pawlovska hundar att dregla i ens sinne. Så har man då späkt sig och nästan fastat för att så i kretsen av sina kolleger begå denna rit. Inga starka drycker förekom, endast lättöl och vatten (t.ex. julmust).
Sillarna var bra, den rökta ålen var bra fast de hade skurit små, små bitar av den för att förmå den åpne ålskådaren att äta så få hela ålar som möjligt. Skaldjurspatéen var mycket bra och ägg med räka var dubbeltplusbra, sillsalladen var utmärkt och pepparrotsgrädden var pepparrotsgräddigt god. En liten potatis fick också plats på första assietten. Förlåt om jag glömt hälften.
För den som läst Bock i öftagård av Fritjof Nilsson Piraten finns det en utmärkt skildring av ett svenskt smörgåsbord dit den fattige kandidaten, som hjälpte svinhandlarna med den tyska koprresondensen, också inbjudits. Men eftersom de breda skåningarna, låt vara för mer än 100 år sedan och i en fiktiv värld, tog varje tillfälle att kränka den stackars kandidaten, fick han bara en ynka kaffeassiett att lägga allt det goda på. Därför hade han klokt nog sytt in vaxduk i kavajfickorna och på det viset fyllt på och tom. kunde ta med sig hem.
Det slapp vi, som talat engagerat om att inte kränka och om att hjälpa den kränkte. Vi fick alla stora assietter. Och när ett fat inte nyttjades ivrigt, därför att någon dryftade ett filsosofiskt spörsmål mellan tuggorna, kom den flinka betjäningen och fixade bort assietten även om den bara var halväten. Så går det till i den fina världen! Och man fick åter börja om i den långlånga kön för att nypa ålen i svansen. Jag glömde visst laxarna.
"Men herr abboten äter icke det som är fyfota; han äter gås och höns och änder och allsköns fåglar, han äter ock alla fiskar: gädda, lax och braxen och åtta fiskar och sexton steka och nio inlagda i peppar ... " (ur: Skämtan om abbotar, ca 1450) Hur många litterära anknytningar som helst ...
Så var det dags för alla svingoda skinkor (jahh, så heter det nu för tiden!) och annat köttaktigt.
Och så kom efterrätter av alla de slag - med godis. Men då hade det redan börjat svartna för ögonen på mig och det var dags att planera hemfärden.
Hemma bakar Emily bullar, mjuka kakor, lussekatter, småkakor. Hon är riktigt i tagen. Men det är ju jul bara en gång.
Nu vill Morrisvovven gå ut.
Så blev det faktiskt lite tid då jag skolkade från sammanfattningen,,´ja, ja jag vet, Du skall icke skolka, thy ... men det gjorde jag och for iväg till katolska kyrkan för att fira middagsmässa. Det var första gången detta var möjligt tack vare tiden (har alltid lektion då), tack vare bilen och tack vare att jag behövde komma till Lilla Therese (bokhandeln heter så) och köpa katolsk kalender och barnaögt beundra alla krubbfigurer med 30% rabatt. Men det behövs ingen ny, är hustruns ukas, kamelen haltar vidare, en och annan figur får väl ersättas av någon lämplig goebelängel. Jag har förresten Den helige Franciscus i snidad modell, ganska lagom för en storväxt herde. Vi har tom låtit smurfarna vara med, drar jag mig till minnes, men nu är allt sådant småknytt borta sedan länge. Och när jag senare på kvällen lite ängsligt frågade var jesusbarnet var, fick jag veta att han är inte född än! Kanske det dyker upp några herdar endera dan. De vise männen kommer inte förrän den 6 januari eller så. Ordning och reda.
Julbord på Lisebergs huvudrestaurang tillhör väl det som mer än mycket annat får längtans pawlovska hundar att dregla i ens sinne. Så har man då späkt sig och nästan fastat för att så i kretsen av sina kolleger begå denna rit. Inga starka drycker förekom, endast lättöl och vatten (t.ex. julmust).
Sillarna var bra, den rökta ålen var bra fast de hade skurit små, små bitar av den för att förmå den åpne ålskådaren att äta så få hela ålar som möjligt. Skaldjurspatéen var mycket bra och ägg med räka var dubbeltplusbra, sillsalladen var utmärkt och pepparrotsgrädden var pepparrotsgräddigt god. En liten potatis fick också plats på första assietten. Förlåt om jag glömt hälften.
För den som läst Bock i öftagård av Fritjof Nilsson Piraten finns det en utmärkt skildring av ett svenskt smörgåsbord dit den fattige kandidaten, som hjälpte svinhandlarna med den tyska koprresondensen, också inbjudits. Men eftersom de breda skåningarna, låt vara för mer än 100 år sedan och i en fiktiv värld, tog varje tillfälle att kränka den stackars kandidaten, fick han bara en ynka kaffeassiett att lägga allt det goda på. Därför hade han klokt nog sytt in vaxduk i kavajfickorna och på det viset fyllt på och tom. kunde ta med sig hem.
Det slapp vi, som talat engagerat om att inte kränka och om att hjälpa den kränkte. Vi fick alla stora assietter. Och när ett fat inte nyttjades ivrigt, därför att någon dryftade ett filsosofiskt spörsmål mellan tuggorna, kom den flinka betjäningen och fixade bort assietten även om den bara var halväten. Så går det till i den fina världen! Och man fick åter börja om i den långlånga kön för att nypa ålen i svansen. Jag glömde visst laxarna.
"Men herr abboten äter icke det som är fyfota; han äter gås och höns och änder och allsköns fåglar, han äter ock alla fiskar: gädda, lax och braxen och åtta fiskar och sexton steka och nio inlagda i peppar ... " (ur: Skämtan om abbotar, ca 1450) Hur många litterära anknytningar som helst ...
Så var det dags för alla svingoda skinkor (jahh, så heter det nu för tiden!) och annat köttaktigt.
Och så kom efterrätter av alla de slag - med godis. Men då hade det redan börjat svartna för ögonen på mig och det var dags att planera hemfärden.
Hemma bakar Emily bullar, mjuka kakor, lussekatter, småkakor. Hon är riktigt i tagen. Men det är ju jul bara en gång.
Nu vill Morrisvovven gå ut.
Kommentarer
Trackback