Jag fryser om dina händer
Lördag, återkommen efter Öppet hus på skolan. Ihärdigt regn, stark blåst. Morris har lite blod i avföringen och har spytt, även här var det lite blodigt. Det har hänt förut. Trolig orsak ett jätteben, en höftled från en ko tror jag, som matte skaffat. Den ska väck! Sådant kan vara farligt, en liten benflisa kan skapa bekymmer i magen. Nu har han fått ris, imorgon blir det kokt fisk och ris så får vi se om han blir bättre. Han har också varit ute i regnet och var genomvåt efter promenaden med Emily. Nu vilar han ut i husses säng och har blivit invirad i förra årets tombolavinst från kyrkliga försäljningen, en handstickad liten filt. Riktiga grejer, helyhlle, inget tomteprsaasel alltså.
Tack och lov att man kan höra gamla radioprogram via webben. Favoriten Spanarna, från igår, håller på att förutspå framtiden. Lite senare ska jag lyssna till ett eller annat av programmen Språket, där språkfrågor ventileras. Det är sådant som ger tillvaron lite extra krydda: P1.
Hustrun ringer lite då och då och rapporterar från sin kurs: Att finna Gud i vardagen. Det låter bra, jag gillar sådant, det motsägelsefulla, det oväntade, överraskningarna i det man har alldeles intill sig utan att egentligen veta om det. Den katolske biskopen i Sverige är bra på sådant, har jag förstått.
Bo Bergmans dikt:
Jag fryser om dina händer.
När du ler blir jag varm av dig.
Du är glädjen som allting tänder
och ångesten på min stig.
Så rik är jag vorden och väger
en värld sen jag blivit din
- så fattig att inte jag äger
en droppe blod som är min.
Men nu ska vi åka och bli bjudna på middag av frukten av dessa kalla händer.
Lite av Gud i vardagen, typ.
En glad första advent på er alla