Åt helvete eller på spåret?

Lördagskväll, På spåret tuffar på, ett säkert lördagsnöje för oss äldre. Emily ska ut, det enda som fattas är ett par gummiband - att ha längst ner på långbyxorna. Jag har sett det någonstans men säger inget. Sött mode, inte sant? Jag skjusar henne in til Falkenberg och lovar att hämta, oavsett klockslag. Så har vi alltid gjort med  våra barn. Någon glädje skall väl det vara att vara nykter en lördagskväll? Ja, det där var överdrivet. Jag som tom. varit organiserad nykterist, men det var då det. Men vanan sitter i.

Så avlöses de spårbundna aktörerna av mästaren på kvasten Harry Potter. Jag har läst eller snarare lyssnat på  en av dessa  delar,  ??? från Askaban eller var det Askalon - jag kanske kommer på vad den hette eller kanske inte alls, det spelar ingen roll. Nu tittar jag  ett tag och spelar in, man vet aldrig,  kanske blir  även jag en Harry Potter freak (särskrev jag rätt nu?).  Nu vet jag, jag önskar mig en trollstav i julklapp. Hade jag nämnt detta för barnbarnen hade jag säkert fått en. Fast trollstaven väljer sin herre ...

Perrong 9 3/4 och spring rakt in i väggen. Det är ett säkert sätt att ta sig till "den andra sidan". Går det inte genom en garderob på vinden som hos C. S. Lewis - fast då är man fortfarande vid liv - så förflyttas man till Nangiala genom att dö som hos Bröderna Lejonhjärta. Få saker har kittlat fantasin som dessa förflyttningsmotiv.  Odysseus tar sig till Hades för att få svar om sin resa, Orfeus för att återfå sin älskade hustru - men som misslyckas, Dante tar sig genom bådet Helvetet och Skärselden för att möta kvinnan han älskade, Beatrice, i Paradiset.  Som  en grimas åt allt detta låter Pär Lagerkvist kamrer Jönsson och lilla frun hamna i helvetet för att bedriva sin otukt, bara för att finna att hennes make skjutit sig i sin sorg -  över sin lättfärdiga hustru kanske, som skapar ett helvete för honom när hon själv tror sig vara i himlen.-

Tanken på vår egen förestående bortgång lämnar också lite att fundera över. Var hamnar jag själv? Och du? Den ene rövaren på korset fick löftet: Idag ska du vara med mig i paradiset. Han hade bekänt sin tro. Har vi samma chans? Även om vi inte är rövare? Något att tänka på efter På spåret.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback