Ha - en ledig dag!
Så kom då den dagen då inga elever krävde ens uppmärksamhet. De tog studenten igår och kommer aldrig mer igen! Fast det sista var nog inte riktigt sant. En del kommer aldrig mer igen men några som ska reparera ett och annat som sjukdom eller liknande medförde att allt inte blev helt färdigt. Och bra många måste bara komma och hälsa på, de kan inte hålla sig ...
Att få sova till nio, bara det. Men sommarlovet är inte här ännu, det skiljer ett hundratal arbeten som elever ska lämna in i dagarna. Dessutom ligger det några högar med novellanalyser som jag just har börjat med. Det lät väl flitigt och bra. Och så kollegans nationella prov som ska granskas. Man kan hålla sig ...
Jag fick en ros och en liten söt bukett - med lite vatten i plastpåsen omkring stjälkarna (tack Elin och Julia, utan er hade det inte funkat). Men rosen gjorde mig ont, den åkte ner i min väska som den var. Först flera timmar senare, när jag mött Lilia och väntat på hennes läkarbesök i Göteborg, kom vi hem. Men senare på kvällen hade den slokande rosen rest sig, spänt ut sina blad och börjat dofta. Och dagen efter står den stolt och är ett påtagligt minne från en av de många ungdomar som håller oss gamla lite yngre än vi tror att vi är. Tack LInnea!
Så var det den obligatoriska cykelturen. Det begagnade 70-300 mm-objektivet får duga, det är lättare och det händer väl ändå inget dramatiskt. Det gjorde det kanske inte heller, men en törnskata har jag inte sett på Glommens strand ännu i år. Jag hade önskat att jag haft det andra, det är skarpare.
Men vad det var för en fågel såg jag först nyss när den knepiga motljusbilden släppt ifrån sig sin information:
Tidigare på dagen kom en rapport om svartpannad törnskata ett par km längre norrut, men den blev aldrig bekräftad.
En annan rapport fick mig att reagera: svarttärna i Munkagårdsfloen. Det tar knappt en kvart att köra dig. Dör var den och några andra skådare. I snabba kast flög den svallikt lågt över vattenytan och fångade insekter,
Så försvann solen långsamt i nordväst i ett guldrött skimmer. Sommaren är här. I morgon blir det antagligen 30 grader.
Att få sova till nio, bara det. Men sommarlovet är inte här ännu, det skiljer ett hundratal arbeten som elever ska lämna in i dagarna. Dessutom ligger det några högar med novellanalyser som jag just har börjat med. Det lät väl flitigt och bra. Och så kollegans nationella prov som ska granskas. Man kan hålla sig ...
Jag fick en ros och en liten söt bukett - med lite vatten i plastpåsen omkring stjälkarna (tack Elin och Julia, utan er hade det inte funkat). Men rosen gjorde mig ont, den åkte ner i min väska som den var. Först flera timmar senare, när jag mött Lilia och väntat på hennes läkarbesök i Göteborg, kom vi hem. Men senare på kvällen hade den slokande rosen rest sig, spänt ut sina blad och börjat dofta. Och dagen efter står den stolt och är ett påtagligt minne från en av de många ungdomar som håller oss gamla lite yngre än vi tror att vi är. Tack LInnea!
Så var det den obligatoriska cykelturen. Det begagnade 70-300 mm-objektivet får duga, det är lättare och det händer väl ändå inget dramatiskt. Det gjorde det kanske inte heller, men en törnskata har jag inte sett på Glommens strand ännu i år. Jag hade önskat att jag haft det andra, det är skarpare.
Men vad det var för en fågel såg jag först nyss när den knepiga motljusbilden släppt ifrån sig sin information:
Tidigare på dagen kom en rapport om svartpannad törnskata ett par km längre norrut, men den blev aldrig bekräftad.
En annan rapport fick mig att reagera: svarttärna i Munkagårdsfloen. Det tar knappt en kvart att köra dig. Dör var den och några andra skådare. I snabba kast flög den svallikt lågt över vattenytan och fångade insekter,
Så försvann solen långsamt i nordväst i ett guldrött skimmer. Sommaren är här. I morgon blir det antagligen 30 grader.
Sommargylling
Egentligen borde jag blogga mer och oftare - här händer saker som kunde vara roliga att läsa om x antal år - som t.ex. vårt senaste besök på konserthuset i Göteborg. En mycket skicklig cellist, endast ca 20 år gammal, trollband oss: Andreas Brantelid heter detta svenska underbarn. Honom hör vi gärna igen.
Till slut gick det - betygen för avslutningsklasserna är satta. Senare idag går de ut med sina vita mössor. Några har suttit i skolan och gråtit - inte för att de fått för låga betyg utan för att de sörjer över den fina gemenskap de fått bland sina kamrater. Nu börjar allvaret.
I måndags fanns det en sommargylling i Skipås.
Jag var där lite tidigare på kvället och roade mig med att försöka få kort på en lövsångare:
Lite oöverlagt bestämde vi oss för att försöka höra den. Eftersom KG har drygt tio mil att åka, blev det rätt sent. 21.30 kom han och vi lyssnade uppmärksamt på främst tal- och koltrastar i de höga trädkronorna. Men så hördes den typiska soimmargyllingfrasen några gånger, ganska mycket uppblandad med andra lätesvarianter. Under en liten stund stod vi faktiskt rakt under den. Det var omöjligt att se något i det tilltagande mörkret men det fick duga med hörupplevelsen.
Sommaren har kommit tillbaka efter några kalla dagar. Lilia och jag cyklar längs stranden nästan dagligen och Morris älskar att vara ute. Han är maximalt långhårig nu - klippning i nästa vecka.
Fåglarna i strandvegetationen är rätt välkända vid det här laget. Hämplingen ser ut så här idag:
En strandskata kom farande under ljudliga skrin. Den dan de har flyttat söderut igen blir det tomt. Ofta hör man deras gälla tutanden där de kommer i hög fart över hustaken.
Lite längre bort över stranden ryttlar en tornfalk - liv och död går vidare.
Till slut gick det - betygen för avslutningsklasserna är satta. Senare idag går de ut med sina vita mössor. Några har suttit i skolan och gråtit - inte för att de fått för låga betyg utan för att de sörjer över den fina gemenskap de fått bland sina kamrater. Nu börjar allvaret.
I måndags fanns det en sommargylling i Skipås.
Jag var där lite tidigare på kvället och roade mig med att försöka få kort på en lövsångare:
Lite oöverlagt bestämde vi oss för att försöka höra den. Eftersom KG har drygt tio mil att åka, blev det rätt sent. 21.30 kom han och vi lyssnade uppmärksamt på främst tal- och koltrastar i de höga trädkronorna. Men så hördes den typiska soimmargyllingfrasen några gånger, ganska mycket uppblandad med andra lätesvarianter. Under en liten stund stod vi faktiskt rakt under den. Det var omöjligt att se något i det tilltagande mörkret men det fick duga med hörupplevelsen.
Sommaren har kommit tillbaka efter några kalla dagar. Lilia och jag cyklar längs stranden nästan dagligen och Morris älskar att vara ute. Han är maximalt långhårig nu - klippning i nästa vecka.
Fåglarna i strandvegetationen är rätt välkända vid det här laget. Hämplingen ser ut så här idag:
En strandskata kom farande under ljudliga skrin. Den dan de har flyttat söderut igen blir det tomt. Ofta hör man deras gälla tutanden där de kommer i hög fart över hustaken.
Lite längre bort över stranden ryttlar en tornfalk - liv och död går vidare.
Sommaren är här
Äntligen vände det. Värmen är nästan här, vänliga vindar. Fast det har varit skralt på fågelfronten, kanske tills nu. Ikväll såg jag den första tornseglaren för året, kanske kommer resten av flyttfåglarna med värmen.
Utefter havsbadet är fågelfaunan välkänd: några törnsångare, ängspiplärkor, hämplingar och gulsparvar. Och så några till, ganska vanliga. Gulsparven satt och poserade
Alla fågelbilder måste ju inte vara unika. De kan istället spegla den flygande fauna vi har omkring oss. Så idag satt gulsparven där i toppen högsta tallbusken, inte särskilt högt med andra ord. Med havet i bakgrunden och en blå himmel var det egentligen ett härligt tillfälle att stifta bekantskap. Tre minuter är en lång tid för en fågel att sitta ganska still på samma ställe. Det är i vart fall en lång tid för den som ska hålla ett 300 mm objektiv + extender riktade mot objektet. Det blev naturligtvis en massa kort i onödan.
Ängspiplärkan måste ha ett bo med ungar för den flyger med larver i näbbet gång på gång. Så sätter den sig och liksom visar upp sitt byte, innan den hastigt försvinner ner bland markvegetationen.
En av de franska lärarna som besökte oss för några veckor sedan, skickade en rejäl fransk fågelbok - så nu kan jag förkovra mina språkkunskaper. Pipit des prés heter den på franska. Det lilla ficklexikonet räcker inte långt om man ska få veta något den vägen. Jag får skaffa ett rejält lexikon!
En vildkanin dyker plötsligt upp, kontrollerar att ingen fara hotar och skuttar vidare.
Nu har Eurovision song contest tagit slut, Ryssland blev vinnare. Bråda dagar för Putin.
På eftermiddagen reste Lilia och jag till Vapnö - stor marknad där. En utflykt är aldrig fel. Vi hann nog inte se allt men det gjorde inte så mycket. japanska sågar verkar fortfarande vara på modet och IVT värmepump hade vi redan. Hllonplantor från Harplinge ... det låter gott. Jag har fått ett telefonnummer. De gamla sorterna smakar bäst.
På slottet servrades våfflor med sylt och grädde. Det blev en skön kaffestund under ett skuggigt träd alltmedan fontänerna spelade. Dvs. exemel på hur man kan ordna en egen trädgårdsfontän. Men det hade vi ju en redan. Vi har dock ingen pool på 8 x 4 m med alla tillbehör för så där 140 000:- Men en sådan ville v i inte ha, sa' Lilia. Det räcker med våfflor och kaffe.
Utefter havsbadet är fågelfaunan välkänd: några törnsångare, ängspiplärkor, hämplingar och gulsparvar. Och så några till, ganska vanliga. Gulsparven satt och poserade
Alla fågelbilder måste ju inte vara unika. De kan istället spegla den flygande fauna vi har omkring oss. Så idag satt gulsparven där i toppen högsta tallbusken, inte särskilt högt med andra ord. Med havet i bakgrunden och en blå himmel var det egentligen ett härligt tillfälle att stifta bekantskap. Tre minuter är en lång tid för en fågel att sitta ganska still på samma ställe. Det är i vart fall en lång tid för den som ska hålla ett 300 mm objektiv + extender riktade mot objektet. Det blev naturligtvis en massa kort i onödan.
Ängspiplärkan måste ha ett bo med ungar för den flyger med larver i näbbet gång på gång. Så sätter den sig och liksom visar upp sitt byte, innan den hastigt försvinner ner bland markvegetationen.
En av de franska lärarna som besökte oss för några veckor sedan, skickade en rejäl fransk fågelbok - så nu kan jag förkovra mina språkkunskaper. Pipit des prés heter den på franska. Det lilla ficklexikonet räcker inte långt om man ska få veta något den vägen. Jag får skaffa ett rejält lexikon!
En vildkanin dyker plötsligt upp, kontrollerar att ingen fara hotar och skuttar vidare.
Nu har Eurovision song contest tagit slut, Ryssland blev vinnare. Bråda dagar för Putin.
På eftermiddagen reste Lilia och jag till Vapnö - stor marknad där. En utflykt är aldrig fel. Vi hann nog inte se allt men det gjorde inte så mycket. japanska sågar verkar fortfarande vara på modet och IVT värmepump hade vi redan. Hllonplantor från Harplinge ... det låter gott. Jag har fått ett telefonnummer. De gamla sorterna smakar bäst.
På slottet servrades våfflor med sylt och grädde. Det blev en skön kaffestund under ett skuggigt träd alltmedan fontänerna spelade. Dvs. exemel på hur man kan ordna en egen trädgårdsfontän. Men det hade vi ju en redan. Vi har dock ingen pool på 8 x 4 m med alla tillbehör för så där 140 000:- Men en sådan ville v i inte ha, sa' Lilia. Det räcker med våfflor och kaffe.
Franciskus
Franciskus ja, var ett av de mera framträdande helgonen från medeltiden. Främst vill jag minnas hans relation till Kristus, som han ville efterlikna i sitt leverne. Som skådare kan man gärna minnas hans förhållande till djuren, inte minst fåglarna:
Den mindre bilden är målad av Giotto, den större hittade jag ingen upphovsman till, den verkar vara inspirerad av Giottos. Egentligen går detta intresse för Franciskus tillbaka till min gymnasietid, då jag fick möjlighet att under ca fem veckor bo på ett kloster i England, ett franciskankloster. Det var en mycket annorlunda "semester", möten med människor som tagit livet på ett särskilt allvar och avsagt sig ägande och äktenskap och istället blivit kallade att gå in i lydnaden mot den Herre som älskar den, djupt troende människor som också hade oväntade svar på gymnasistens frågor. Det är drygt 45 år sedan detta hände. Och nu kan jag uppleva att cirkeln sluter sig något när jag står där bland fåglarna, ja, på ett sätt som en av dem och som nästan kan höra Franciskus' predikan.
Ett tofsvipepar gjorde utfall mot Morris och mig när vi uppenbarligen kom för nära. Småningom såg jag ett par ungar på andra sidan gränsen till fågelskyddsområdet. De lugnade sig när vi fortsatte bortåt.
Viken är full av fågelfamiljer: ejderpar med långa rader av ungar, grågäss likaså, gravänder och många andra som vallar sina kullar. Fortfarande ligger fiskmåsarna på sina reden - hoppas att vänderändringen inte höjer vattennivån för då ligger de illa till.
En småtärna med sin gula näbb och vita panna - tar igen sig på en sten rätt långt ut. I viken intill går rödspov
och en bit bort en annan. Likheten med myrspov är stor men jag tror att detta är en rödspov pga de längre benen och den långa, nästan raka näbben. Stjärten ska vara svartvit - så mycket man nu kan se medan myrspovens dito är tvärbandad. Synpunkter är välkomna!
Den mindre bilden är målad av Giotto, den större hittade jag ingen upphovsman till, den verkar vara inspirerad av Giottos. Egentligen går detta intresse för Franciskus tillbaka till min gymnasietid, då jag fick möjlighet att under ca fem veckor bo på ett kloster i England, ett franciskankloster. Det var en mycket annorlunda "semester", möten med människor som tagit livet på ett särskilt allvar och avsagt sig ägande och äktenskap och istället blivit kallade att gå in i lydnaden mot den Herre som älskar den, djupt troende människor som också hade oväntade svar på gymnasistens frågor. Det är drygt 45 år sedan detta hände. Och nu kan jag uppleva att cirkeln sluter sig något när jag står där bland fåglarna, ja, på ett sätt som en av dem och som nästan kan höra Franciskus' predikan.
Ett tofsvipepar gjorde utfall mot Morris och mig när vi uppenbarligen kom för nära. Småningom såg jag ett par ungar på andra sidan gränsen till fågelskyddsområdet. De lugnade sig när vi fortsatte bortåt.
Viken är full av fågelfamiljer: ejderpar med långa rader av ungar, grågäss likaså, gravänder och många andra som vallar sina kullar. Fortfarande ligger fiskmåsarna på sina reden - hoppas att vänderändringen inte höjer vattennivån för då ligger de illa till.
En småtärna med sin gula näbb och vita panna - tar igen sig på en sten rätt långt ut. I viken intill går rödspov
och en bit bort en annan. Likheten med myrspov är stor men jag tror att detta är en rödspov pga de längre benen och den långa, nästan raka näbben. Stjärten ska vara svartvit - så mycket man nu kan se medan myrspovens dito är tvärbandad. Synpunkter är välkomna!
Örnar på utställning
Falkenbergs museum spelar i den högsta divisionen, åtminstone om man talar om fåglar och fågelfotografer. Efter Mellan vingspetsarna, Örnarnas rike och boken om pingviner får vi veta att åtminstone ett par nya böcker är på gång. Vi ser fram emot dem med spänning.
Brutus Östling berättade att han bara ägnat sig åt fågelfotografering i tio år. Nu räknas han som en av världens främsta var en slutsats man kunde dra. Den tre rum stora utställningen dominerades av generösa förstoringar av några av hans mest spännande bilder. Att se ett uppslag med tre örnar i kamp om bytet i en bok är stort - att se samma motiv i 1,30 x 1.80 m är större - (ursäkta den oavsiktiliga vitsen). Och att dessutom höra historien bakom just den bilden - ja, visst blev man inspirerad. Att han själv kände sig inspirerad förstod man. Det räcker kanske inte med att bara ha en utmärkt kamerautrustning, en blick för vad en bild kan berätta, en konstnärlig känsla för hur dramaturgin ska gestaltas, man måste ha en vilja också, drivas av sin inspiration. Det var nog det som jag upplevde starkt. Resultatet såg vi, förundradesöver och besegrades av. Att hans böcker också har intressant text gör inte saken sämre - han har lyckats få de mest kunniga fågelkännarna att medverka.
Brutus Östling berättade om de vardagliga motivens stora betydelse. Fågelbordet kunde ju ge upphov till stor dramatik bland små fåglar. Därför går jag själv vidare med den ständiga förhoppningen att få bevittna de vardagliga situationerna i fåglarnas värld. När jag en gång konverterade till katolicismen skulle man välja ett nytt namn. Att det blev Franciskus kändes väldigt naturligt.
Brutus Östling berättade att han bara ägnat sig åt fågelfotografering i tio år. Nu räknas han som en av världens främsta var en slutsats man kunde dra. Den tre rum stora utställningen dominerades av generösa förstoringar av några av hans mest spännande bilder. Att se ett uppslag med tre örnar i kamp om bytet i en bok är stort - att se samma motiv i 1,30 x 1.80 m är större - (ursäkta den oavsiktiliga vitsen). Och att dessutom höra historien bakom just den bilden - ja, visst blev man inspirerad. Att han själv kände sig inspirerad förstod man. Det räcker kanske inte med att bara ha en utmärkt kamerautrustning, en blick för vad en bild kan berätta, en konstnärlig känsla för hur dramaturgin ska gestaltas, man måste ha en vilja också, drivas av sin inspiration. Det var nog det som jag upplevde starkt. Resultatet såg vi, förundradesöver och besegrades av. Att hans böcker också har intressant text gör inte saken sämre - han har lyckats få de mest kunniga fågelkännarna att medverka.
Brutus Östling berättade om de vardagliga motivens stora betydelse. Fågelbordet kunde ju ge upphov till stor dramatik bland små fåglar. Därför går jag själv vidare med den ständiga förhoppningen att få bevittna de vardagliga situationerna i fåglarnas värld. När jag en gång konverterade till katolicismen skulle man välja ett nytt namn. Att det blev Franciskus kändes väldigt naturligt.
Den egna vardagen har inte varit så dramatisk. Några åtlar har jag inte placerat ut. Men kameran får hänga med.
En kärrsnäppa ur den stora flocken på ca 30 vid Morups tånge. Här finns mat.
Ängspiplärkan underhåller i den risiga tallen vid Glommens havsbad. Lite längre bort hade törnsångaren börjat hävda revir; den kom i veckan och gnisslar sin korta strof var man går.
Att se havsörn i snöfall var stort. Att höra dessa småfåglar var tillräckligt stort. Vi får vara tacksamma över att det inte snöade - i Dalarna ligger snön djup .
Silkeshäger
i tisdags rapporterades en silkeshäger från Båtafjorden. Trots att det var fågelkurs samtidigt, chansade vi och sammanstrålade vid fågeltornet, KG och jag. Ingen silkeshäger där inte. Däremot hade fyra gömslen byggts upp av grön plast, silvertejp och snören ute mellan vattenhålen i våtmarken några hundra meter från fågeltornet. Spanade man efter silkeshäger?
Men vi gav inte upp utan for runt Korpakullen och ner på en liten grusväg. Därifrån hade den siktats några timmar tidigare. Men där var det också besvikna skådare som spanat över de vida markerna utan att hitta något. Tiden gick och klockan blev drygt 21 på kvällen - vi chansade på att de kanske kunde vara väster om Ringhalsvägen. Och visst, där var den, relativt liten och med sitt speciella rörelsemönster. Tyvärr var det för mörkt att fotografera men vi hade ändå sett den!
Men en annan skådare hade bättre tur: en flygande silkeshäger.
En gråhäger kom dock inom bekvämt skotthåll från kameranlite tidigare på kvällen
Men vi gav inte upp utan for runt Korpakullen och ner på en liten grusväg. Därifrån hade den siktats några timmar tidigare. Men där var det också besvikna skådare som spanat över de vida markerna utan att hitta något. Tiden gick och klockan blev drygt 21 på kvällen - vi chansade på att de kanske kunde vara väster om Ringhalsvägen. Och visst, där var den, relativt liten och med sitt speciella rörelsemönster. Tyvärr var det för mörkt att fotografera men vi hade ändå sett den!
Men en annan skådare hade bättre tur: en flygande silkeshäger.
En gråhäger kom dock inom bekvämt skotthåll från kameranlite tidigare på kvällen
Sommaren - den var ju i början av maj, kommer du väl ihåg!
Det har hänt förr. Nu när det är 20 grader i skuggan, Morris ligger på det skuggigaste stället och sover och Lilia sitter med en bok - i solen - det är då sommaren är som bäst. För även om det fortsätter, kommer värmen till slut att tvinga oss stänga balkongdörrarna, alla fem och de andra också, för att vi ska få andrum. 20 grader i skuggan, det är precis lagom svalt. Eller om det blir en regnkall besvikelsesommar i yllets tecken? Ja, då kan man minnas maj. Då skulle man varit ute, då skulle man ha skött om sin täppa, odlat sin kål och ... gillat läget. Men i denna maj månads skönaste tid har man sällskap med ca 60 elevers nervösa nationella uppsatser. Här får man se vad de tre årens svenskundervisning har åstadkommit. Men det är knappast mitt fel om någon missuppfattat ämnet. Möjligen om någon fortfarande inte kan skilja de och dem åt känner jag ett stygn av dåligt samvete. Ytterligare genomgång, lite uppmuntrande tillrättavisning, det hade nog inte varit fel.
Jag sitter fortfarande med bilder från Öland. Några arter är jag osäker på. Men det kommer nog.
Svarftvit flugsnappare - jag vet inte hur många sådana som jag såg. De kom ideligen. Uthungrade efter en nattlig färd över ett regnigt Östersjön.
Denna lilla sångare höll till i trädtoppen på ett av träden som omger den lilla dammen, ca 600 meter norr ut från vårt hus. Nu har vi hittat en väg så att även Lilia kan ta sig dit. Men idag hade man släppt ut hästarna och då känns det inte bra att ha en 13 år gammal pudel med sig, särskilt som ena benet viker sig på honom lite då och då. Ack sköra ålderdom ...
Lövsångare från lilla dammen. Där satt den som en annan koltrast och flöjtade sin vemodiga revirsång.
Tillbaka till minnena på Öland. Vem kan säga vad detta är - den fanns i fyrträdgården på Ottenby: en ärtsångare?
Om en månad är jag pensionär vid det här laget, lite drygt till och med. Det ska bli mycket intressant att se om - och vilken i så fall - känsla soom infinner sig då. Man måste ju kunna svara på - "Hur känns det nu när ... ?"
Är man lite stelare i benen eller bara mer sugen på en chokladkaka? Det ska bli intressant att se.
Det verkar vara dags för kaffe. Kanske hittar jag en liten bit av den mörka choklad Lilia, enbart av hälsoskäl (!) har gömt i ett köksskåp.
Vit stork
Mer fågelliv än på länge har det varit. Efter den mycket givande fågelkursen på Öland är det spännande upplevelser som väntar i hemtrakterna. Dottern Emily rapporterade en vit stork när hon var på väg från köprundan på Ullared: i Köinge fanns den och några andra skådare som beundrade fågeln .
Ett stycke härifrån finns en korttålärka kvar idag. Vi får se imorgon om den finns kvar.
Men Ölandskursen kommer att bevaras i minnet under lång tid. Ett vimmel av inflyttande småfåglar fanns i träden, där de febrilt letade efter ätbara insekter.
Akrobatiska konster är inte ovanliga.
En svarthättehona var en av skönheterna på födojakt. Här får den ett ögonblicks eftertanke innan de snabba fladdret börjar igen.
Även om härfågeln var höjdpunkten i en mening, var den lite för långt borta för att få bra bild på. Att fota en nattskärra var däremot ingen konst (!) om man nu hade en utmärkt ledare/lärare för kursen - tack Pav, som kunde se var den ovanliga fågeln slog sig ned och som därefter förflyttade sin tropp på att fågeln blev kvar i sin dvala - och vi kunde se och fotografera den lätt:
Jag trodde nog aldrig att denna fågel skulle gå att fotografera alls men av någon jag mötte i Södra lunden fick jag veta att dagen innan hade denna eller en liknande legat och sovit på muren ner vid Ottenby. Det gäller att vara på rätt ställe osv. Contax genom tuben gick lättast att använda.
Ottenbydagen började 05:00 med regnet hängande i luften. Det blev dock bättre frampå dagen. Regnet hade dock tvingat ner fåglarna på Öland och medverakade till det stora utbytet.
Denna grönsångare har blivit ringmärkt och kommer strax att återfå friheten. Vi fick anledning att diskutera handpenneprojektionen som vi diskuterat under ett teoripass tidigare.
Citronärlan blev en av de stora upplevelserna för många. Den syntes tydligt genom tubkikarna men det var svårare att få ett bra foto av den.
Ingen riktig skärpa - den det betyder nindre då minnet sig är så skarpt.
Sista dagen i Beijershamn var en mycket lyckad dag. Sommaren hade kommit och marken torkat upp. De tidigare regndagarna var glömda och vi kunde koncentrera oss på de många olika fåglar som skymtade mellan träden: halsbandsflugsnappare, nötskrika, parande stenknäck eller mindre hackspett.
Detta var endast några glimtar från en givande kurs. Det blir fler, det är vi säkra på.
Efter Öland
Första maj, Kristi himmelsfärdsdag sammanföll i år. Samtidigt var det fågelkurs på Ölands folkhögskola i ca tre dagar. 130 olika arter sågs, en del rariteter som härfågel, halsbandsflugsnappare och nattskärra. Massor av småfåglar hade kommit in under den regniga natten och översvämmade alla trän på jakt efter föda. Helt orädda virvlade de omkring bland grenarna. tio - tolv arter kunde ses samtidigt.
Bloggen har fått nya förutsättningar och äntligen har jag kommit in efter en del strul. Bilder följer snart.
Bloggen har fått nya förutsättningar och äntligen har jag kommit in efter en del strul. Bilder följer snart.