Nattankar
Strålande väder även idag. Imorgon ska det regna om man får tro den danska vädertjänsten. Dagarna går fort nu - det är som om de kände på sig att sommarlovet snart tar slut. Och för första gången på många många år har jag knappt gjort någonting som kan kallas för arbete. Inte byggt hus, inte lagt tak, inte anlagt trädgård (Emily däremot har lagt ner hela sin själ och mer till genom att dagligen sköta rosenbuskar och annat). Troligen finns det en gryende pensionär någonstans inombords. Men ett år till ska jag jobba, åtminstone.
Den veterinär som tog hand om Morris för ett par veckor sedan, hörde av sig idag igen om hur det går. Vi kom överens om att ett par kortisonpiller varannan dag kunde vara bra.
På sina ställen är fjärilarna många; kanske inte så många arter. Här påfågelöga som ibland utkämpar en kamp om blommorna med de många tistefjärilarna.
Den veterinär som tog hand om Morris för ett par veckor sedan, hörde av sig idag igen om hur det går. Vi kom överens om att ett par kortisonpiller varannan dag kunde vara bra.
På sina ställen är fjärilarna många; kanske inte så många arter. Här påfågelöga som ibland utkämpar en kamp om blommorna med de många tistefjärilarna.
Sommarkultur
Juli går mot sitt slut. Schtunk 123 har fått sitt årliga besök i tältet vid Varbergs fästning. Denna skrattfest på Tjechovs drama Onkel Vanja, allt med lösnäsa (lös näsa) och häftiga utvidgningar för att få publiken att gapskratta, har trots allt våldsamt clowneri, en air av sorgsenhet. Det understryks av slutnumret, där de fyra skådespelarna framför Bachs "Air in a G-string" - och clownerna bär fram all den melankoli som präglar denna Tjechovpjäs. Har man så också Hjalmar Bergmans Clownen Jac i tankarna, som med drivkraften av sin djupa livsångest, lyckades få publiken att vrida sig av skratt, blir denna föreställning riktigt bra. Vid det här laget har vi sett flera föreställningar. I fortsättningen skulle de tjäna på att kroppsspråket utvecklades - det blir lätt enanhanda att se samma slags brännvinsflaska tömmas eller tekoppar röras om i. Här är en recension från premiären på Pusterviksteatern i Göteborg.
I fredags var det grillkväll med Anna, Johan och barnbarn. Avslutningen skedde framför TV:n där buskisgänget från Vallarna i Falkenberg roade i en tidigare föreställning. Här behövs dock inga clownmasker för att utlösa gapflabben: det räcker med brevbäraren Dag-Ottos väl tajmade repliker för att skrattsalvorna ska rulla ner i Ätran.
Idag har vi lyssnat till en orgelkonsert i Falkenbergs kyrka med en rysk professor i musik, Daniel Zeretsky. Verk av Buxtehude, Böhm, Bruhns och Bach dominerade även om Reger och Koehler var med. Det blev en förtätad timme. Den kontrasterade starkt till den enkla mässa vi tidigare firade i Hertings kyrka, där den lilla katolska församlingen får träffas var fjortonde dag. Där finns ingen musik som beledsagar psalmsången. Idag hade det faktiskt behövts ...
Det som sätter färg på tillvaron är ändå fjärilarna. Denna silverstreckade pärlemorfjäril (får jag det till) satt på den enorma fjärilsbusken hos Lasse och Stina, som vi hälsade på tidigare i veckan. Det är lätt att tänka att livet som fjäril måste vara underbart med dessa underbara blommor.
Tistelfjäril har funnits med på bild tidigare men inte ur denna vinkel, där undersidan av vingen syns bra med sina vita vingribbor och stora blekblå "ögon" i vingens bakkant.
Färgprakten är dock inte helt beständig. Den vackra fjärilsflykten kostar på, snabbt går det och på några sekunder är fjärilen långt borta. har man varit med länge och flugit långt, kan det gå så här:
Vad det är för en art har jag inte lyckats få veta. Kan någon bidra?
Havet är alltid närvarande. En liten tur med cykel tar oss till denna bänk, favorit för en kopp kaffe med oändigheten inom räckhåll.
Under denna skrivstund har jag haft Christian Lindbergs trombon och Pöntinens flygel i hörlurarna med den mest underbara musik: allt på Spotify och alldeles gratis. Den lilla reklam som då och då hörts har jag inte varit medveten om. Men imorgon kanske jag shoppar de mest oväntade saker!?
I fredags var det grillkväll med Anna, Johan och barnbarn. Avslutningen skedde framför TV:n där buskisgänget från Vallarna i Falkenberg roade i en tidigare föreställning. Här behövs dock inga clownmasker för att utlösa gapflabben: det räcker med brevbäraren Dag-Ottos väl tajmade repliker för att skrattsalvorna ska rulla ner i Ätran.
Idag har vi lyssnat till en orgelkonsert i Falkenbergs kyrka med en rysk professor i musik, Daniel Zeretsky. Verk av Buxtehude, Böhm, Bruhns och Bach dominerade även om Reger och Koehler var med. Det blev en förtätad timme. Den kontrasterade starkt till den enkla mässa vi tidigare firade i Hertings kyrka, där den lilla katolska församlingen får träffas var fjortonde dag. Där finns ingen musik som beledsagar psalmsången. Idag hade det faktiskt behövts ...
Det som sätter färg på tillvaron är ändå fjärilarna. Denna silverstreckade pärlemorfjäril (får jag det till) satt på den enorma fjärilsbusken hos Lasse och Stina, som vi hälsade på tidigare i veckan. Det är lätt att tänka att livet som fjäril måste vara underbart med dessa underbara blommor.
Tistelfjäril har funnits med på bild tidigare men inte ur denna vinkel, där undersidan av vingen syns bra med sina vita vingribbor och stora blekblå "ögon" i vingens bakkant.
Färgprakten är dock inte helt beständig. Den vackra fjärilsflykten kostar på, snabbt går det och på några sekunder är fjärilen långt borta. har man varit med länge och flugit långt, kan det gå så här:
Vad det är för en art har jag inte lyckats få veta. Kan någon bidra?
Havet är alltid närvarande. En liten tur med cykel tar oss till denna bänk, favorit för en kopp kaffe med oändigheten inom räckhåll.
Under denna skrivstund har jag haft Christian Lindbergs trombon och Pöntinens flygel i hörlurarna med den mest underbara musik: allt på Spotify och alldeles gratis. Den lilla reklam som då och då hörts har jag inte varit medveten om. Men imorgon kanske jag shoppar de mest oväntade saker!?
Något piggare vovve
Kortisonbehandlingen har gett vissa resultat. Morris vill gärna gå långt och drar iväg så fort vi kommer ut. Men jag vet hans begränsningar: när vi gått några hundra meter i värmen, är det dags att vända. Och det behövs, för på hemvägen märks hans besvär med utandningen. Han är då ivirig att komma hem till sin egen revirträdgård och lägga sig på ett blåsigt skuggställe. Det känns tryggare nu när jag vet vad han har för begränsningar. Veterinären ringde efter ett par dar och kommer att höra av sig inom några veckor igen för att se om kortisonbehandlingen behöver justeras.
En ICA-påse med Frolic i är han specialist på att slita sönder - en favoritlek, men det får han gärna.
Berthe museum ligger lite söder om Falkenberg, i Slöinge, inte långt från Berthe kvarn. En hel lada fylld med gamla grejer, allt från mjölkberedning och traktorer till min egen barndoms alla prylar.
Men man undrar i sitt stilla sinne om det blir några nya museer av det här slaget i framtiden. Sopsortering och små utrymmen tillåter knappast att man spar på pappersförpackningar, konservburkar och plastemballage - för att inte tala om alla prylar som rensats ut vid varje flytt. Det krävs ju ett större lantbruks alla ut rymmen för att lagra allt som inte längre fyller någon funktion.
Efter att ha provsuttit alla traktorer ville barnbarnen åka vidare till glassfabriken, några hundra meter härifrån. Men först måste mormor betrakta alla kort som alltid intresserat:
Sia glassfabrik har mest andrasorteringsprodukter: glassbyttor med lite spill på, kanske utgångna smaker (Skogsbär fanns inte med på årets glasslista) men kostade 30:- för tio glasspinnar. Men det mest märkliga var att kön till kassan på fem sekunder kunde förlängas med tjugo nya glasskunder - de flesta med kylväskor i beredskap.
Inom kort (kring den 20 juli, har jag hört) ska det vara riktigt gott om vadare vid Morups tånge - om det blir dåligt väder, vill säga. Annars flyger de bara vidare. Veckans besök har hittills resulterat i mindre strandpipare, gulärla och en jättestor ardennerhingst. Den senare vill studera Fågelguiden lite närmare men nöjde sig till slut med att använda min nya skådarstol för att klia sig under käkarna. Den såg lite lömsk ut när jag föreslog att den skulle ansluta sig till de övriga alfahannarna en bit bort.
En silvertärna kämpar med att svälja en lite för stor fisk. Det tog en stund innan den försvunnit ner.
Det stilla porlandet från fontänen till sist, är något vi vant oss vid. I den mån ljud kan svalka ... det är i alla fall vad vi inbillar oss i sommarvärmen.
En ICA-påse med Frolic i är han specialist på att slita sönder - en favoritlek, men det får han gärna.
Berthe museum ligger lite söder om Falkenberg, i Slöinge, inte långt från Berthe kvarn. En hel lada fylld med gamla grejer, allt från mjölkberedning och traktorer till min egen barndoms alla prylar.
Men man undrar i sitt stilla sinne om det blir några nya museer av det här slaget i framtiden. Sopsortering och små utrymmen tillåter knappast att man spar på pappersförpackningar, konservburkar och plastemballage - för att inte tala om alla prylar som rensats ut vid varje flytt. Det krävs ju ett större lantbruks alla ut rymmen för att lagra allt som inte längre fyller någon funktion.
Efter att ha provsuttit alla traktorer ville barnbarnen åka vidare till glassfabriken, några hundra meter härifrån. Men först måste mormor betrakta alla kort som alltid intresserat:
Sia glassfabrik har mest andrasorteringsprodukter: glassbyttor med lite spill på, kanske utgångna smaker (Skogsbär fanns inte med på årets glasslista) men kostade 30:- för tio glasspinnar. Men det mest märkliga var att kön till kassan på fem sekunder kunde förlängas med tjugo nya glasskunder - de flesta med kylväskor i beredskap.
Inom kort (kring den 20 juli, har jag hört) ska det vara riktigt gott om vadare vid Morups tånge - om det blir dåligt väder, vill säga. Annars flyger de bara vidare. Veckans besök har hittills resulterat i mindre strandpipare, gulärla och en jättestor ardennerhingst. Den senare vill studera Fågelguiden lite närmare men nöjde sig till slut med att använda min nya skådarstol för att klia sig under käkarna. Den såg lite lömsk ut när jag föreslog att den skulle ansluta sig till de övriga alfahannarna en bit bort.
En silvertärna kämpar med att svälja en lite för stor fisk. Det tog en stund innan den försvunnit ner.
Det stilla porlandet från fontänen till sist, är något vi vant oss vid. I den mån ljud kan svalka ... det är i alla fall vad vi inbillar oss i sommarvärmen.
Morris
För ett par veckor sedan fick Morris värmeslag, dvs han hade svårt att andas och sjönk ihop, starkt flämtande. Det var varmt ute, kanske 28 grader och han hade ihärdigt nosat efter löptikarna. Men så blev det för mycket. Först när han fått en halv spann vatten över sig orkade han ta sig hem. Men igår hände det igen men nu bara ca 300 meter hemifrån. Det liknade ett astmaanfall med stora svårigheter att pressa ut luften.
Djurskjukhuset i Slöinge tog emot på söndagseftermiddagen. Någon astma är det inte tal om. Istället är det struphuvudet som inte funkar; stämbanden släpper inte ut luften på rätt sätt. Hela "kylsystemet" kommer i olag och säkert också syresättningen. Röntgen av lungor och hjärta visade i alla fall inget alarmerande förutom att en liten infektion finns i lungorna. Det blir antibiotika ett antal dagar och kortison som ska underlätta andningen. Dock går det inte att göra långa promenader längre och absolut inte när det är varmt. Dagens utflykter har varit korta och till stranden tog vi bilen ...
Här är Emily den han tyr sig till. Annars ligger han mest i skuggan och där det är som blåsigast.
Det kostar på att bli gammal.
Djurskjukhuset i Slöinge tog emot på söndagseftermiddagen. Någon astma är det inte tal om. Istället är det struphuvudet som inte funkar; stämbanden släpper inte ut luften på rätt sätt. Hela "kylsystemet" kommer i olag och säkert också syresättningen. Röntgen av lungor och hjärta visade i alla fall inget alarmerande förutom att en liten infektion finns i lungorna. Det blir antibiotika ett antal dagar och kortison som ska underlätta andningen. Dock går det inte att göra långa promenader längre och absolut inte när det är varmt. Dagens utflykter har varit korta och till stranden tog vi bilen ...
Här är Emily den han tyr sig till. Annars ligger han mest i skuggan och där det är som blåsigast.
Det kostar på att bli gammal.
Fjärilar mm
De löpande tikarna drar ännu i den åldrige Morris. Efter hans värmeslag härom veckan måste jag ge honom skugga ofta. Det är bra, för då får jag anledning att stå still och försöka få en bild på någon fjäril. De magra sandjordar jag har under skosulorna ger en viss slags växter och därav fjärilarna.
Här - en vitfläckig guldvinge - ser man de vita fläckarna. Har man tur kan man se en tistelfjäril, som kanske påminner om nässelfjärilen.
Tistelfjärilen är en flyttfjäril tillsammans med några andra arter. Den anses inte lika vanlig som många andra.
En annan vacker fjäril som man kan få se häromkring är storfläckig pärlemorfjäril. Den gör sig också bra på bild.
Till sist tar jag med denna vitfjäril med mörka vingribbor: hagtornsfjäril, bör det vara. En kul gosse med
flygarglasögon. Det är första gången jag ser den och enligt min lilla fjärilsbok är den mer vanlig på Öland och Gotland. Men visst är den spännande att titta på. Det som dock gör mig lite tveksam är den vita kroppen. Enligt Nationalnyckeln ska den vara ganska mörk. Synpunkter är välkomna!
Här - en vitfläckig guldvinge - ser man de vita fläckarna. Har man tur kan man se en tistelfjäril, som kanske påminner om nässelfjärilen.
Tistelfjärilen är en flyttfjäril tillsammans med några andra arter. Den anses inte lika vanlig som många andra.
En annan vacker fjäril som man kan få se häromkring är storfläckig pärlemorfjäril. Den gör sig också bra på bild.
Till sist tar jag med denna vitfjäril med mörka vingribbor: hagtornsfjäril, bör det vara. En kul gosse med
flygarglasögon. Det är första gången jag ser den och enligt min lilla fjärilsbok är den mer vanlig på Öland och Gotland. Men visst är den spännande att titta på. Det som dock gör mig lite tveksam är den vita kroppen. Enligt Nationalnyckeln ska den vara ganska mörk. Synpunkter är välkomna!
Värmeslag
En amerikansk kricka har landat på Getterön. Jag var där i bokärenden och fick räkna in ytterligare ett kryss. Tyvärr ingen bild - för långt bort. Men det spelade ingen roll när ändå inga kameraprylar var med. Just nu har det blivit många böcker. Den stora nordiska floran gick på rean nyligen och på Getterön fanns den. Ännu ett (o)möjligt projekt? Men nu ligger den här och inbjuder till läsning. Vackra bilder och instruktiv text kan det göra lättare att hitta rätt bland fjärilar och andra kryp.
Morris kämpar - mest med värmen men f.a. med alla löptikar vars doftspår gör honom tokig. Det tvingar ut mig i tid och otid också - han kan ju vara dålig i magen. Men alla grannar med hanhundar verkar ha samma erfarenheter. En av de sista dagarna under värmeböljan blev Morris så överansträngd att han säckade ihop under vår promenad. Först efter att ha en halv spann vatten över sig för att kyla ner honom, orkade han ta sig hem.
En av de bästa sakerna vi fick med oss från Gotland var affischen från Lars Jonssons museum. Nu pryder den en vägg i sin ram:
Fjärilar har börjat komma. De känns igen från förra sommaren och artrikedomen är inte så stor.
Vitfläckig guldvinge är vacker och tillhör inte de vanligaste. Men har man lite tålamod slår den lilla fjärilen sig ner på emn blomma och viker ut vingarna samtidigt som den roterar långsamt på blomman; sugsnabeln åker ut och in i gömmena.
En del nästan svart fjärilar far omkring - de är de vanligaste just nu. Slåttergräsfjäril skulle detta kunna vara:
I de lövrika buskagen ser man småfåglar hoppa av och an - det uppväxande släktet. Några små sångare är det men jag kan bara gissa vad det är.
Idag har vi också varit i Helsingborg på rosutställning. Fredriksdals trädgårdar hade mycket att erbjuda. Vi tillbingade ett par timmar i sällskap med Anna och Johan. Att beskriva rosor gör man bäst med kameran.
Morris kämpar - mest med värmen men f.a. med alla löptikar vars doftspår gör honom tokig. Det tvingar ut mig i tid och otid också - han kan ju vara dålig i magen. Men alla grannar med hanhundar verkar ha samma erfarenheter. En av de sista dagarna under värmeböljan blev Morris så överansträngd att han säckade ihop under vår promenad. Först efter att ha en halv spann vatten över sig för att kyla ner honom, orkade han ta sig hem.
En av de bästa sakerna vi fick med oss från Gotland var affischen från Lars Jonssons museum. Nu pryder den en vägg i sin ram:
Fjärilar har börjat komma. De känns igen från förra sommaren och artrikedomen är inte så stor.
Vitfläckig guldvinge är vacker och tillhör inte de vanligaste. Men har man lite tålamod slår den lilla fjärilen sig ner på emn blomma och viker ut vingarna samtidigt som den roterar långsamt på blomman; sugsnabeln åker ut och in i gömmena.
En del nästan svart fjärilar far omkring - de är de vanligaste just nu. Slåttergräsfjäril skulle detta kunna vara:
I de lövrika buskagen ser man småfåglar hoppa av och an - det uppväxande släktet. Några små sångare är det men jag kan bara gissa vad det är.
Idag har vi också varit i Helsingborg på rosutställning. Fredriksdals trädgårdar hade mycket att erbjuda. Vi tillbingade ett par timmar i sällskap med Anna och Johan. Att beskriva rosor gör man bäst med kameran.
Sommarvärmen består
Igår kväll var det dags för Sångarbröderna i Halland att göra sin riktiga debut - på Vallarna vid den första allsångskvällen för säsongen. Sex minuter fick vi på oss att framföra några sånger. Alla menade att det gått bra.
Dagarna blir lite hetare för varje dag. Den som har det jobbigast är nog Morris. Han vill så gärna ut men trots att hans päls är nedklippt till ett minimum, flämtar han svårt på finalen. Sedan ligger han på det skuggiga blåsiga stället mellan hus och bod.
Fontänen behöver regelbunden tillsyn. Idag var det dags för rengöring igen. Med tanke på att en del är både badgäster och vattenkonsumenter i fontänen, får man göra täta inspektioner. Dessutom ska det tillföras tillväxtdämpande medel . som dessutom inte kan skada fåglar eller andra djur som tar sig en slurk ibland.
Fontänens nedre del blev först tvätt- och badinrättning för fyra kråkor. Först en i sänder, sedan flög de upp till den övre delen och duschade i vattenstrilet, länge och noga. Blötare kråkor har jag aldrig sett. De hade roligt.
- Seså, doppa dig ordentligt nu!
En märklig varelse satt i en enbuske, någon slags trollslända. Denna imponerande slända kallas brun mosaikslända. Det finns lite info på denna länk.
Dagarna blir lite hetare för varje dag. Den som har det jobbigast är nog Morris. Han vill så gärna ut men trots att hans päls är nedklippt till ett minimum, flämtar han svårt på finalen. Sedan ligger han på det skuggiga blåsiga stället mellan hus och bod.
Fontänen behöver regelbunden tillsyn. Idag var det dags för rengöring igen. Med tanke på att en del är både badgäster och vattenkonsumenter i fontänen, får man göra täta inspektioner. Dessutom ska det tillföras tillväxtdämpande medel . som dessutom inte kan skada fåglar eller andra djur som tar sig en slurk ibland.
Fontänens nedre del blev först tvätt- och badinrättning för fyra kråkor. Först en i sänder, sedan flög de upp till den övre delen och duschade i vattenstrilet, länge och noga. Blötare kråkor har jag aldrig sett. De hade roligt.
- Seså, doppa dig ordentligt nu!
En märklig varelse satt i en enbuske, någon slags trollslända. Denna imponerande slända kallas brun mosaikslända. Det finns lite info på denna länk.