Detta att vara ledig mitt i veckan
Jo, jag trivs på jobbet, oförskämt bra. Men att vara ledig en dag så här är också riktigt skönt. Kanske denna vecka har varit särskilt jobbig med ett "Öppet hus" i tisdags kväll och en sen konferens igår. Dessutom var det ju körövning i manskören i måndags, så det är inte att undra över att man är ganska avslagen. Efter de tre inslagen är man nog lite utslagen. Och så påminns jag av att Morris behöver mycket uppmärksamhet, långa promenader och aktiviteter av allehanda slag för att han ska må bra i huvudet. Dessa tankar har kommit till mig via diverse pudelhemsidor: kunde det vara en god idé att skaffa en pudelvalp redan nu så att den gamle lär upp den nye? Den rekommendationen får man både från hundböcker och kennelägare. Lilia har dock en avvikande mening.Så länge jag jobbar blir det ingen valp!
Spotify spottar på. Efter att ha lyssnat på jazzmusik - det finns över 28 000 inslag under denna rubrik, har jag nu gått över till Bach: Fuga i d dur - på elgitarr, exekverat av André Bénichou. Jazz guitar Bach heter skivan, eller heter det albumet numer?
Den ena välkända tonslingan efter den andra smyger sig på en från Fendergitarren (det är väl en sådan alla har?) Det som är lite oförutsägbart är mer stimulerande.
Att ha tillgång till praktiskt taget all musik så enkelt och gratis är både omvälvande - och i en mening självklart. Den nya tekniken har tagit det ena språnget efter det andra. Det är så att man får en känsla av att det inte är verkligt, att det bara är virtuell musik som strömmar fram ur högtalarna och att jag själv har reducerats till en avatar,dvs. en elektronisk representation av någon ... (och nu bortser jag från den hinduiska betydlesen av ordet).
Då är det bra att tänka på att det var ovanligt kallt i vinden idag på ett ganska fågelfattigt Morups tånge och att Morris drog kraftigt i kopplet. Troligen var den nio månader gamla pudeltik som vi mötte vid parkeringen lite senare som satt igång honom. Morris är ingen avatar. Här är han ca fem år yngre på denna sommarbild:
Lugn och värdig ser han ut och duperar oss genom sitt lugna yttre. Jag ska köpa en ny köttkorv hos Thuressons istället för den som vår pudelvän så oförmärkt nappade åt sig. Och det får väl räknas för lika: att vara en pudel när man nu inte kan göra en.
Spotify spottar på. Efter att ha lyssnat på jazzmusik - det finns över 28 000 inslag under denna rubrik, har jag nu gått över till Bach: Fuga i d dur - på elgitarr, exekverat av André Bénichou. Jazz guitar Bach heter skivan, eller heter det albumet numer?
Den ena välkända tonslingan efter den andra smyger sig på en från Fendergitarren (det är väl en sådan alla har?) Det som är lite oförutsägbart är mer stimulerande.
Att ha tillgång till praktiskt taget all musik så enkelt och gratis är både omvälvande - och i en mening självklart. Den nya tekniken har tagit det ena språnget efter det andra. Det är så att man får en känsla av att det inte är verkligt, att det bara är virtuell musik som strömmar fram ur högtalarna och att jag själv har reducerats till en avatar,dvs. en elektronisk representation av någon ... (och nu bortser jag från den hinduiska betydlesen av ordet).
Då är det bra att tänka på att det var ovanligt kallt i vinden idag på ett ganska fågelfattigt Morups tånge och att Morris drog kraftigt i kopplet. Troligen var den nio månader gamla pudeltik som vi mötte vid parkeringen lite senare som satt igång honom. Morris är ingen avatar. Här är han ca fem år yngre på denna sommarbild:
Lugn och värdig ser han ut och duperar oss genom sitt lugna yttre. Jag ska köpa en ny köttkorv hos Thuressons istället för den som vår pudelvän så oförmärkt nappade åt sig. Och det får väl räknas för lika: att vara en pudel när man nu inte kan göra en.
Ha, ha, redan måndag!
110 mil i bil på en dag är lite mycket för oss tågresenärer - eller är allmänkonditionen bara bräcklig? Men lite dagen efter känns i hela kroppen. Jag har funderat på upplevelsen av att ha sett denna sällsynta gulbrynade sparv - låt vara i en knapp minut. Men ju mer jag tänker på det så är själva upplevelsen tillräckligt stor för att vara värd besvär och kostnader (fast då har jag inte räknat med avgiften för jordens undergång och mänsklighetens utplånande och kostar på mig att var politiskt inkorrekt - och skänker en tanke åt alla de forskare som har ett annat perspektiv; hade det varit omröstning i världssamfundet hade vi väl stolta suttit på vår egen inlandsis). Att jag tidigare känt en viss tveksamhet hänger ihop med det välkända axiomet att en kostnad alltid är värst innan man haft den.
Skulle jag göra om äventyret? Har faktiskt god lust men då skulle jag ha god tid en s o l i g dag så att jag fick fina bilder. Fotonöjet för dagen bestod i en ryttlande tornfalk.
Det gråa eftermiddagsljuset fram emot halv fyra på eftermiddagen tvingade mig att fotografera med ISO 3200 - så kan man lättare förstå det brus som ändå finns i bilden. Kameran, Canon D50, klarar ett ISO på 12 800 med, efter vad expertisen bedömer, ganska överkomligt brus. Den tidigare, 400 D klarade 1600 ISO.
Nu har jag varit med i en manskör i Falkenberg under höstterminen. Ikväll var det andra samlingen på det nya året och flera nya deltagare fanns med. Operetter står på programmet- något som känns inspirerande och dessutom lockande för den lite äldre publik som kommer ihåg titlar som Vita hästen, Glada änkan och andra klassiker. Det finns plats för fler sångare - gemenskapen är påtaglig liksom glädjen. Vår ledare, Halim Koshi, är det skickligaste och mest inspirerande körledare jag har haft under snart 50 år i körbänken. Ett TV-inslag presenterar honom och hans bakgrund i krigets Sarajevo. Sångarbröderna, som nämns i inslaget, har nu blivit verkllghet och med stor målmedvetenhet övar vi.
Fågelhelg
I lördags fick jag vara med att guida några vänner till hedpiplärkan på Årnäshalvön. Som väl var visade den sig, vilket gjorde deras resa Stockholm tor lyckosam. Själv fick jag en mängd nya bilder: nu är jag mycket välförsedd. Dock måste jag lära mig att mer använda stativ av något slag- annars blir det inte riktigt bra!
Idag harf Klas och jag varit i Stockholm för att försöka se den gulbrynade sparven. Det lyckades att se den livliga fågeln men inte att få den att sitta still framför kameran. Men nu, med nästan 110 mil i ryggen, ska det bli så skönt att sova. Man får också fundera över vilket värde det har att "åka på en fågel".
Januarilördag
En lördag lik de flesta andra - Morris fick åter följa med på fågelskådning. För honom innebär det ganska mycket stillastående men han har vant sig. Det finns så mycket att nosa på där allehanda husdjur occh vilda diton har lämnat sina visitkort. Idag var det färre individer, ingen häftig jaktfalk eller kustpipare. Rostanden i Brevik strax intill var emellertid kvar. Den gick och födosökte men drog sig lätt undan när jag kom med kamera och hund.
En hona. Inga ringar märktes. Men det finns de som anser att det är en rymling. Förra året var här ju fyra som rymt från en park i Alingsås.
Emily jublade över den nyaste uppblåsbara madrassen, ca ½ meter tjock med inbyggd pump, 1,60 bred. Den "gamla" går ju också att sova på även om den är lite tunnare. Det blir nog en och annan fest här med några övernattare då och då. Väl bekomme.
Jag hittade en länk till Musée d'Orsay i Paris. Jag har fortfarande mycket levande minnen från många av målningarna som hänger där. Jag får väl ha dem i tur och ordning som skrivbordsbakgrund på datorskärmen. Den gamla tanken på att lära mig franska lite bättre ligger och gror. Kanske kan miljön kring tavlorna vå mig att anväda det nya franska ordboken.
Datorn, ja. Den är sedan i fredags nyservad, rundsmord och med nya filter. Dvs. nu har jag formaterat om hårddisken och installerat de program jag behöver. Alla mina fåglar och andra foton har jag på extra hårddiskar vid sidan av.
En hona. Inga ringar märktes. Men det finns de som anser att det är en rymling. Förra året var här ju fyra som rymt från en park i Alingsås.
Emily jublade över den nyaste uppblåsbara madrassen, ca ½ meter tjock med inbyggd pump, 1,60 bred. Den "gamla" går ju också att sova på även om den är lite tunnare. Det blir nog en och annan fest här med några övernattare då och då. Väl bekomme.
Jag hittade en länk till Musée d'Orsay i Paris. Jag har fortfarande mycket levande minnen från många av målningarna som hänger där. Jag får väl ha dem i tur och ordning som skrivbordsbakgrund på datorskärmen. Den gamla tanken på att lära mig franska lite bättre ligger och gror. Kanske kan miljön kring tavlorna vå mig att anväda det nya franska ordboken.
Datorn, ja. Den är sedan i fredags nyservad, rundsmord och med nya filter. Dvs. nu har jag formaterat om hårddisken och installerat de program jag behöver. Alla mina fåglar och andra foton har jag på extra hårddiskar vid sidan av.
Fredag
Något ljusare fastän klockan är närmare tre på eftermiddagen. Morris ska ut och vi åker den lilla biten till Morups tånge. Jag har tuben med mig. Ett lätt dis ligger över havet och sikten är något begränsad. Ett dussin storspovar vegeterar i vattnet, får något i de långa näbbkrokarna och sväljer sy6nbart, liksom skakar ner sandmaskarna eller vad de nu sybaritiskt sätter i sig. En ensam kanadagås ligger på vattnet. Han vet kanske att om en dryg halvtimme har han över trehundra vithaklappade bröder och systrar i Korshamnsviken.
En gråhäger lyfter gravitetiskt och flyger krumhalsad in över land, bort mot fyren. Några skådare kommer liksom bortifrån och tittar intensivt år ett och samma håll. Där är den: jaktfalken. De har följt den i spåren de sista timmarna, från Lyngaa och nu hit. Den sitter, stor och tung, på en stängselstolpe och rör bara lite på huvudet då och då. Där blir den sittande och vi går mycket närmare utan att den drar sig undan. Just nu har jag ingen kamera med mig eftersom det svarare eftermiddagsljuset inte tillåter fotoexcesser. Förra gången var jaktfalken på 800 meters avstånd och hade placerat sig på en liknande stör, denna gång vid Getterön.
Den syns dåligt. Troligen är det samma fågel som nu uppträder ett par tre mil längre söderut.
En handfull toppskarvar fanns ute på skären i sällskap med de beetydligt flera storskarvarna. Och mitt i alltihopa gick en kustpipare. Var den på väg söderut eller norrut? Men mat verkade den hitta. Ingen kamera nu heller.
Denna bild från förra våren var den enda jag fann med vinterdräkt på.
Madrasser och mardrömmar
Kommer jag att minnas vintern 2009? Nu är det i alla fall kallt så det förslår. Jag gissar att min analoga, rostiga, runda termometer försöker visa att det är -12 grader ut just nu mitt i natten. Den katolska mässan firas nu varje söndag i Varberg men bara varannan vecka i Falkenberg. Ny kyrka är Håstens missionskyrka, som välvilligt lånas ut. Jag gissar att detta är i väntan på den nya kyrkan som ska byggas ... någon gång.
När jag klagade över ryggsmärtor i nyleigen, frågade David vad jag hade för madrass. Hmmm, en 1,5 cm "tjock" eller snarare tunn bäddmadrass. Det har jag späkt mig på de senaste åren, alldeles ovetande om att man kan ha en tjockare och betydligt bekvämare dito. Så nu har jag det. Lilia har haft större medvetenhet om madrassernas betydelse; hennes Tempurmadras kändes dock inte helt OK när den utvärderades i ljuset av den nya jag skaffat. I (inte på) en Tempurmadrass känns det som att ligga i en gipsvagga som ännu inte riktigt stelnat: mjukt, fast, varmt, som i en form och med vissa svårigheter att ändra ställning. Vi hoppas att någon förbarmar sig över denna ständigt frottéskyddade innemadrass på Blocket, t.ex. Nu har Lilia också en mer vanlig bäddmadrass. Den stora fördelen är att man kan vända sig i sängen utan att kämpa mot alla mörkrets makter. IKEA, ja vad vore vi utan Kamprads miljardverksamhet? Kanske m,an slipper mardrömmar på en Sultan Tuvebo?
Sverige har begåvats med en helt ny art, alltså en fågel som inte tidigare, så vitt man vet, varit här. Gulbrynad sparv heter den och håller normalt till i östra Sibirien. Kanske har de förhärskande ostliga vindarna fört den västerut. Nu finns den i närheten av Järvafältet i Sollentuna och hundratals skådare spanar in i terrängen. Det är 51,3 mil dit säger Hitta.se. Det är för långt för en lärare med ett par dagars jullov kvar och massor av uppsatser som ännu inte är rättade. Så här ser den ut.
Hemmomkring rör sig mest blåmes och talgoxe, Men ibland kommer en flock andra småfåglar farande:
Jag fick nöja mig med några gråsiskor som knaparade frön i en torr fröställning.
När jag klagade över ryggsmärtor i nyleigen, frågade David vad jag hade för madrass. Hmmm, en 1,5 cm "tjock" eller snarare tunn bäddmadrass. Det har jag späkt mig på de senaste åren, alldeles ovetande om att man kan ha en tjockare och betydligt bekvämare dito. Så nu har jag det. Lilia har haft större medvetenhet om madrassernas betydelse; hennes Tempurmadras kändes dock inte helt OK när den utvärderades i ljuset av den nya jag skaffat. I (inte på) en Tempurmadrass känns det som att ligga i en gipsvagga som ännu inte riktigt stelnat: mjukt, fast, varmt, som i en form och med vissa svårigheter att ändra ställning. Vi hoppas att någon förbarmar sig över denna ständigt frottéskyddade innemadrass på Blocket, t.ex. Nu har Lilia också en mer vanlig bäddmadrass. Den stora fördelen är att man kan vända sig i sängen utan att kämpa mot alla mörkrets makter. IKEA, ja vad vore vi utan Kamprads miljardverksamhet? Kanske m,an slipper mardrömmar på en Sultan Tuvebo?
Sverige har begåvats med en helt ny art, alltså en fågel som inte tidigare, så vitt man vet, varit här. Gulbrynad sparv heter den och håller normalt till i östra Sibirien. Kanske har de förhärskande ostliga vindarna fört den västerut. Nu finns den i närheten av Järvafältet i Sollentuna och hundratals skådare spanar in i terrängen. Det är 51,3 mil dit säger Hitta.se. Det är för långt för en lärare med ett par dagars jullov kvar och massor av uppsatser som ännu inte är rättade. Så här ser den ut.
Hemmomkring rör sig mest blåmes och talgoxe, Men ibland kommer en flock andra småfåglar farande:
Jag fick nöja mig med några gråsiskor som knaparade frön i en torr fröställning.
Spotify, inte alls fy skam
Gott Nytt År!
Datavärlden öppnar ständigt nya spännande möjligheter. Det senaste är (för Lilia och mig) är Skype. Det har visserligen funnits några år men inte trodde väl vi att vi skulle kunna ringa till varann via datorerna? liliasellman är Lilila ensam om i hela världens Skypekatalog och jag fick hans.johansson9 Inte illa. Det var David som lärde oss hur lätt det var att ordna detta. Eftersom han ska till New York och jobba med datorer senare i år kan vi ju pröva att ringa gratis dit.
En annan väldigt bra anordning är Spotify.com (inte Spotit, som jag felaktigt sa, Stina). Vad som krävs är en inbjudan från Bredbandsbolaget annars kostar det 99/mån. När man väl laddat ner programmet (hur nu David gjorde det???) har man nästan all världens musik att tillgå - lagligt. Den gratisversion jag har är behäftad med reklam - hittills har reklamrösten inte förekommit mer än någon gång i timmen. Hemligheten är att man inte laddar ner musiken utan bara lyssnar på den. En hel del klassiskt finns även att tillgå även om jag mest lyssnat på Abba efter att ha gripits av denna Mamma Mia våg som sveper över jorden. Jag testade med mina yngre släktingar, väl så databevandrade som jag, men på dem verkar Spotify vara en mycket färsk nykomling.
Strålande sol så här på årets första dag. För en tid sedan köpte jag ett begagnat objektiv, 70 - 300 mm och passade på att testa det. Det är åtskilligt lättare än proffsklumpen jag släpar på och gick för 611 kr - ohyggligt billigt om det nu är OK. Det är säkert ganska gammalt men Canon brukar göra ordentliga saker. Skärpan kan nog inte mäta sig med det dyra objektivet, men resultatet kan väl duga om man nu inte ska pubblicera sig i A3-format eller större,
En ny skanner har också hamnat på mitt skrivbord - vad allt kan man inte använda pengar från skatteverket till?
Det är en Canoscan 8800F med möjlighet att skanna diabilder. Vi har två stora kartonger med bilder från drygt 40 år tillbaka. Färgerna har hållit sig eftersom de liggat mörkt i många år. Nu ska de fram i ljuset igen. Ett smakprov:
David och Anna samt grannens Fredrik som skyms av ena stolpen. Bilden är väl från 1975, det året vi byggde vårt första hus i Särö.
Lilia har givit varje barn ett album i julklapp med bilder från barndom och ungdom. Mycket återstår i våra album och gamla skokartonger. Även negativ går att skanna så att det blir positiva bilder av dem. Kanske man äntligen får ordning på sina minnen? Det brådskar inte, varje bild väcker tankar och känslor för hur det var en gång och det är rika minnesbilder som framkallas. 2009 kommer att bli ett minnesdigert år.
Datavärlden öppnar ständigt nya spännande möjligheter. Det senaste är (för Lilia och mig) är Skype. Det har visserligen funnits några år men inte trodde väl vi att vi skulle kunna ringa till varann via datorerna? liliasellman är Lilila ensam om i hela världens Skypekatalog och jag fick hans.johansson9 Inte illa. Det var David som lärde oss hur lätt det var att ordna detta. Eftersom han ska till New York och jobba med datorer senare i år kan vi ju pröva att ringa gratis dit.
En annan väldigt bra anordning är Spotify.com (inte Spotit, som jag felaktigt sa, Stina). Vad som krävs är en inbjudan från Bredbandsbolaget annars kostar det 99/mån. När man väl laddat ner programmet (hur nu David gjorde det???) har man nästan all världens musik att tillgå - lagligt. Den gratisversion jag har är behäftad med reklam - hittills har reklamrösten inte förekommit mer än någon gång i timmen. Hemligheten är att man inte laddar ner musiken utan bara lyssnar på den. En hel del klassiskt finns även att tillgå även om jag mest lyssnat på Abba efter att ha gripits av denna Mamma Mia våg som sveper över jorden. Jag testade med mina yngre släktingar, väl så databevandrade som jag, men på dem verkar Spotify vara en mycket färsk nykomling.
Strålande sol så här på årets första dag. För en tid sedan köpte jag ett begagnat objektiv, 70 - 300 mm och passade på att testa det. Det är åtskilligt lättare än proffsklumpen jag släpar på och gick för 611 kr - ohyggligt billigt om det nu är OK. Det är säkert ganska gammalt men Canon brukar göra ordentliga saker. Skärpan kan nog inte mäta sig med det dyra objektivet, men resultatet kan väl duga om man nu inte ska pubblicera sig i A3-format eller större,
En ny skanner har också hamnat på mitt skrivbord - vad allt kan man inte använda pengar från skatteverket till?
Det är en Canoscan 8800F med möjlighet att skanna diabilder. Vi har två stora kartonger med bilder från drygt 40 år tillbaka. Färgerna har hållit sig eftersom de liggat mörkt i många år. Nu ska de fram i ljuset igen. Ett smakprov:
David och Anna samt grannens Fredrik som skyms av ena stolpen. Bilden är väl från 1975, det året vi byggde vårt första hus i Särö.
Lilia har givit varje barn ett album i julklapp med bilder från barndom och ungdom. Mycket återstår i våra album och gamla skokartonger. Även negativ går att skanna så att det blir positiva bilder av dem. Kanske man äntligen får ordning på sina minnen? Det brådskar inte, varje bild väcker tankar och känslor för hur det var en gång och det är rika minnesbilder som framkallas. 2009 kommer att bli ett minnesdigert år.