Skådarglädje

Härom eftermiddagen var jag på Årnäshalvön för att se om Hedpiplärkan var framme. Några felkörningar kostade mig det sista eftermiddagsljuset och så gick jag till fel vik. Det är lätt att missuppfatta alla vänliga telefonsamtal. Men idag var jag där - en hel ledig dag, nästan. Hedpiplärkan var också där, men vi hade inte lika stor tur. Vi såg den, men den är kvick och ställde inte upp på någon fotogafering. Tyvärr har jag ingen egen bild att bjuda på. Men så här ser den ut när en av de mer tursamma fick den i solskenet. Men trots allt var det en upplevelse - det är tredje gången den visar sig i Sverige enligt uppgift. Som förberedelse fick jag i alla fall tillfälle att försöka skilja de mest aktuella piplärkorna åt via foton.

Men En som gjorde allt för att visa upp sig var en svarthakad buskskvätta, eller mer noggrant västlig svarthakad buskskvätta. Den verkade sitta i toppen av varje buske på lämpligt avstånd och betrakta alla skådare som letade efter den och hedpipen.



Hedpiplärkan borde varit i varmare delar - av Amerika. Det borde bli fler fotochanser. Vissa tror att den blir kvar länge.

Morris ser annorlunda ut. Nakenhund är det ju inte riktigt, men med den lurviga päls han hade skaffat sig, var det en dryg match vi gick för att få ner det ludna lurvet till 6 mm. Man kan inte tro att det är så mycket hår på en hund. 



Söndag - sent i november

På förmiddagen var vi i Kristi Konungens kyrka ni Göteborg. Fullsatt, ett skådespel samtidigt som det var personligt och träffande. Hela tiden med fokus på Kristus, centrum. Evangeliet reciterades den högtidliga dagen till ära och läsningen inleddes med den sedvanliga rökelsen. Predikan handlade om de två enda tillfällen Jesus bejakade sin konungslighet: dels i krubban då han mottog konungsliga gåvor - guld rökelse och myrra - dels på korset under skylten INRI: akronym för Iesus Nazarenus, rex Iudaeorum (Jesus från Nasaret, judarnas konung). Bägge gångerna utan fysiska möjligheter att dra sig undan.
Så följde så småningom kommunionen, två nästan oändliga köer av andligt längtande människor mottot sakramentet. Lika märkvärdigt detta: i utbyte mot ens synder och tillkortakommanden blir man delaktig av denne Konung, upprättad, befriad. Svårt att förstå? Om tron kunde förstås fullt ut vore den inte tro ... Men katolska kyrkan växer.

Efteråt var det försäljning: lotterier, loppmarknad, korvrgrillning, bokhandel och massor av hembakade tårtor till kaffet. En extra eloge till de ukrainska vilökskorvarna, som en av munkarna från franciskanerklostret i Jonered tillhandahöll. Men det var ändå mötet med kära gamla vänner som värmde mer än korv och tårta. Och det är många. vi har varit där för sällan sedan vi flyttade till Glommen. Men det går ju att ändra på.

Kylan biter. Fyra fem grader kallt och nordnordostliga vindar biter i mitt ömtåliga skinn. Jag har alltid velat ha ett "inomhusklimat" under luvan, särskilt med Morris i ena ändan av kopplet. Därför går jag med kapuschongen uppfälld och nickar glatt till mina barhuvade grannar. Olika falla ödets lockar. Idag skulle Morris ut på eftermiddagen och vi gick vår vanliga runda. Men en skillnad var det: sångsvanar ekade sina mollmelodiska lockrop utifrån havet. Kanske inte mer än 100 meter ut låg 34 av dem. Ett tjugotal var kläckta vid senaste häckningen. Det gick inte att få bra bilder på det avståndet men deras sång hördes vida, till och med ända hem, vilket måste betyda nästan 1 km.

Det är fågelbordstider nu. på hemvägen passerade vi den här krabaten: en större hackspett.


 






Skratta ut!

Igår, lördag, var vi på teater. Återigen var det Lilia som hittat ett guldkorn i utbudet av underhållning. Varbergs teater är en fin lokal, flitigt utnyttjad till föreläsningar, musikevenemang och som nu: Riksteatern. Morgan Alling är ensam på scenen men han spelar  ett fyrtiotal olika roller med olika röstkaraktärer på ett utmärkt sätt. Han har förmågan att locka publiken till skrattparoxysmer men också mitt i all komik, göra en grimas åt restaurangbranschen. Textbearbetning har legat i händerna på Sven Hugo Persson, en för mig välkänd P1-röst. Han har fler strängar på sin lyra.  Synd att det bara var en föreställning i Varberg, det närmaste vi kommer härnäst är två föreställningar i Göteborg i januari 2009.

Idag har rovfågelkursen haft en förmiddagsexkursion, f.a. i Årstads kommun. JOS, välkänd kursledare, har en inträngande kunskap, inte bara om fåglar i allmänhet, utan om bygden, dess människor och dess fågelliv i synnerhet. Därför blev det en mycket givande förmiddag med många rovfåglar mot den uppklarnande novemberhimlen. Kameran kom inte med idag, kanske för det utlovade regn vi hade att förvänta oss. Det var synd. Det hade blivit bra bilder på röd glada.


Nu bär det strax iväg till Varberg och mässan i Apelvikdhöjdskyrkan.

Fågelguden

I Ljungbys församlingshem finns en lite statyett som kallas Fågelguden. Den hittades 1899 vid plöjning i Ljungby, Falkenberg. Originalet förvaras på Statens historiska museum i Stockholm och statyetten i församlingshemmet är en kopia. Eftersom det är den enda i sitt slag som hittats i Europa, har gissningarna gpått i olika riktning. I Kiviksgraven finns en avbildning som eventuellt skulle kunna syfta på Fågelguden. Eller har det varit en husgud, en idol (idol = da., ty. osv., egentl.: avgud» ytterst av grek. eidölon, gestalt, bild, avgudabild (se idyll) 

Man kan ju tänka sig att vår bronsåldersförfäder (1500 - 400 f Kr) hade denna rovfågelslika bronsfigur, kanske påträdd en stav, för att gynna fågeljakten.





Ja, vilket syfte det än funnits med denna statyett, så är det intressant att finna den i en trakt där rovfågelsträcken är täta under de tider på året rovfåglarna flyttar - och de följer ju de andra, bytesfåglarna. Trakterna kring Vinberg och Ljungby är också utflyktsmål för exkursioner som Falkenbergs ornitologiska förening anordnar. Är det kanske så att fågelintresset i Falkenberg har mycket gamla rötter, låt vara att att människornan förr hade ett näringsbehov att fylla medan vi nöjer oss med att "titta" på dem. Vi har ju djupfryst kyckling att äta.

Gratisnöjen

Hur skruvad får man vara? Mina gratisnöjen kanske inte är de allra vanligaste. Men först och främst måste jag räkna in musikproggrammen på radion. Jag har inte gått igenom alla tänkbara: P2 är väl vanligast. Men Danmarks radio går inte av för hackor heller. För att inte tala om BBC. Sedan skulle man kunna gå igenom varje lands utbud av musikkanaler. Tur att det finns att göra de dagar man är pensionär. För det mesta är ju TV inget alternativ trots att det finns en massa gratiskanaler där också.

En stor källa till glädje är Svenska Akademiens Ordbok, SAOB. Där finns det mesta i språkväg och man kan sitta långa stunder och bara slå upp ord som man funderat över. Fattig kan vara ett sådant ord.

fat³ig², adj. -are. adv. -T.
( fat(h)ig 1521–1688. fatiig 1537. fattig 1522 osv. fatti 1707–1912. fattug 1667. fattög 1673)
[fsv. fatöker, fat­(t)igher, fa(t)tiker, eg.: som har litet att taga av, motsv. d. fattig, isl. fátækr; av fsv. fa, litet, ringa (se FÅ, adj.), o. töker, som kan l. får taga, adj. till taka, taga (se TAGA)]


Förutom de etymologiska förklaringarna, får man en mängd uppgifter om olika betydelser ett ord kan ha, hur det har stavats genom tiderna etc. Det tycker jag är intressant men det är inte säkert att jag delar detta intresse för ord med så många.

En annan ordlista, som numer finns på nätet, är Hellqvists Svensk etymologisk ordbok. Den är jag lycklig ägare till i pappersversion men var och en som vill kan gå in där och slå upp sina favoriter.

Vill man kolla ordet fattig blir man inte lottlös där heller:

fattig  1, y. fsv. fatigher, -iker osv., ä. fsv. fätöker = isl. fdtékr, da. fattig; av fsv. fä, litet, ringa, till adj. far, isl. far, paucus (se få 2), o. töker = isl. tékr, av germ. *tökia-, vbaladj. till taka = taga (av samma slag som t. ex. gav, hav) med betyd.: som kan el. får taga; alltså: som har litet att taga av; jfr lat. pauper, fattig, av samma stam p au- som ingår i fä-, o. -per, som förvärvar (till pario). - Fattig för *fattig beror på förkortning av ä till a framför tt; jfr b l agg ar n. - Ordets bildning är f. ö. analog med fåfäng. - Fattig som en [-kyrkråtta,-] {+kyrk- råtta,+} t. ex. Modée 1738.

Ja, genom dessa nätresurser kan man verkligen känna sig rik:

rik, fsv. rlker, förnäm, mäktig, rik, dyrbar, präktig = isl. rikr, mäktig, rik, da. rig, jfr finska lånordet rikas; motsv. med annan böjning: fsax. riki, fhty. richi (ty. reich), ägs. rice (eng. ne/?), av germ. *rikia-, till germ. *rlk- = got; reiks, härskare, överhuvud, jfr Fredrik, Henrik. Detta *nk- är snarast ett tidigt germ. lån från kelt.; jfr gäll. -nx i namn, fir. n, genit. rig, konung (av *reg) - lat. réx (genit. regis) ds. (se re gal), en långvokalisk bildning till rego, styr, härskar, urbesl. med rak (se d. o.). - Detta uttryck för ’rik’ har sålunda utgått från en beteckning för ’konung’; jfr lat. dlves, rik : divus, gudomlig, o. fslav. bogaiii, rik : bogii, gud. Det specifika germ. ordet för ’rik’ är annars isl. audiigr - ägs. éadig, fhty. ötak, got. audags (med den sekundära betyd, ’salig’): isl. anor osv., rikedom (- ö d i Uppsala öd; se Ed-). - Lapska rinkes, liksom fin. rinkas, rik, visar hän på ett urnord. *rinka-, vilket måste betraktas som ett inhemskt ord, i avljudsförh. till rank o. innehållande en nasalcrad form till rak osv. Jfr Wiklund FUF 12: 36. - Rikedom, fsv. rlkedömber, allmänt germ. (ej i got.). - Jfr rikta 1.

De fantastiska språkjämförelser man får ta del av är sannerligen intressanta.

Ett gratisprogram har också tilldragit sig intresse: OpenOffice i gratisupplaga. Så vitt jag har kollat är det kompatibelt med de vanliga officevarianterna. En extra finess upptäckte jag och det är att OpenOffice kan läsa den nya typen av Worddokument, den som slutar på docx. Då slipper man lägga ut en massa pengar på den Officevariant som brukar följa med nya datorer. Som regel kan man använda Office 7 under några veckor, varefter man betalar för licensen. Jag var på god väg men nu finns OpenOffice gratis på nätet. Jag har dock funnit att när man väl öppnat ett   docx   dokument, kan det vara säkrast att spara om det i en äldre Wordversion.

Fattig och rik var det ja. Gratis är gôtt!

Fågelfrön är dock inte gratis annat än för fåglarna. Men priserna variera starkt. Det kan också vara fröer som fåglarna inte gillar. Men hittills har Willys 20 kg fröpåse rönt uppskattning. Går man ut i naturen kan det se ut så här:


Fröskidorna är helt tomma. Det skulle bli lupiner av dem. Men förhoppningsvis har fröna passerat rakt igenom fågelmagarna och förökat blomprakten till nästa år.



Så blir även fågelbordets gäster en del av gratisnöjena, allt från de "svarta" fåglarna till de minsta. Och har vi tur kommer en lite vilsekommen raritet och gästar oss.

Tvättar vi oss för mycket?

På TV pågår just nu en diskussion om allergier. Ca 40% av alla barn blir allergiska på något sätt. Orsak: för hög hygien. Alla mikroorganismer vi tvättar bort, skulle behövts för att bygga upp kroppens försvar. Tur att man hade sin barndom under en tid då skolan badade barnen en gång i veckan - eller var det en gång var fjortonde dag? Hade man inte tvättstugan en gång per månad? Jag har svaga minnen om barndomens  tvättstugor, jag minns särskilt lukten av cementgolv och tvättpulver. Här går tvättmaskinen minst ett par gånger per dag. Men vi är väl för gamla för att bli allergiska, varför vi fortsätter vårt hygienrace. Mitt i alla dessa tvättbestyr har Barak Obama blivit president i USA. Han verkar ha en stark vision. Nog sagt om världens förste svarte USA-president. Må det gå honom väl.

Vädret har varit råkallt och dimmigt med vissa inslag av solsken. Sidensvansarna finns snart sagt överallt. De hittade t o m till vårt fågelbord, där nytt solrosfrö finns. Råkorna är mycket inelligenta och har kommit på knepet att stå med ett ben på staketet och på så sätt nå fram till fröna.


Lovveckan har försvunnit och efterlämnat minnet av ledighet. Men det förflyktigas snart. Men tillbaka till sidensvansarna. De svärmade runt fågelbordet.


Nu har de satt sig i ett närbeläget träd. men alla röda bär i häcken har tagit slut. Vad ska de livnära sig på när vinterna ruycker närmare?






Vårdagssol med höstfrost

Alla helgons dag infaller för en gångs skulle på rätt dag, dvs. den 1 november. Annars är den rörlig, från 21/10 till den 6/11. Det är också en förpliktigande helgdag, då katoliker måste gå i mässan. Hmmm, idag firade vi Lilias födelsedag från 13.00 och det gick liksom inte att förena med mässa i Halmstad. Vi får ta skadan igen imorgon. Annars var det ett härligt födelsedagsfirande med en massa sallad samt en "köpetårta" från Stålboms, som omväxling. Det gäller ju att någon gång visa upp ortens specialiteter.

Nu har solen kommit tillbaka med åtminstone vårintensitet. Svaga ostliga vindar och molfri himmel. Men att det är höst vittnar sidensvansarna om. De har säkert varit här en vecka och de förr så prunkande rönnbärsträden har inte många bär kvar när de matfriska bärälskarna gjort sitt. De kan fyllna till av sin bärdiet då alkohol kan bildas då sockret i bären jäser. Detta kan man läsa i Wikipedia, en källa som vi på skolan inte rekommenderar, eftersom vem som helst kan skriva vad som helst när som helst. Ett exempel på opålitligheten skulle ha varit när någon tidning snabbt skulle ha en lista över Doris Lessings romaner och hämtade den från nämnda källa - utan att noga kontrollera. Det skulle då ha funnits någon påhittad titel instoppad med olämpligt ord i. Detta måste vara sant för det har jag läst i en tidning :).

Det står då inget om bärfyllan i Fågelguiden eller Nya Fågelboken. Inte heller Nordens fåglar kan berätta om detta fenomen. Rosenberg, Fåglar i Sverige, som är ganska utförlig och räknar upp en massa bär och annan sidensvansföda, upplyser inte om några alkoholbeteenden. I två franska, lite äldre "praktverk", Oiseaux des Pays dÈurope och Encyclopedie des oiseaux förekommer inga uppgifter om alkohol. Däremot understryker de, liksom Rosenberg, att sidensvansarna äter kvickt och mycket och låter födan snabbt passera tarmkanalen och därigenom bli fröspridare av stora mått. Kan sidensvansarnas påstådda beteende månne vara en anka? Synpunkter välkomnas.



Den stora överraskningen var den lilla fågeln man ofta anar men sällan ser sitta still i solskenet. Den verkar inte trivas bäst i öppna landskap; undevegetationen, i stenmurar etc är dess rätta  element. Men nu kom den flygande och satte sig några meter från oss, Morris och mig. Helt stilla, i solen.


Havet låg där vi lämnade det igår, nu mer stilla än vanligt. Stranden hade fått rätt stora högar av tång och förhoppningsvis kommer det någon sällsynt gäst och slår sig ner. En daggdroppe gnistrade som en liten ädelsten på sitt grässtrå: den hade fångat solen och försökte återge dess sken. Det frusna hade smält och bländdade oss nästan.