Räckvidden ökar
Vår laddprius bara ökar sin räckvidd. Motorjournalisterna på DN Motor har haft lite svårt att tro på att räckvidden kunde vara 25 km. Idag klarade vi 25,9 och hade 2,1 km batterikraft kvar: det blir 28 km! Kanske ska man sätta den teoretiska men kanske omöjliga gränsen vid 30 km?
Då var ändå bilen "bara" laddad med 19,2 km från start. Flera gånger har startvädet varit 22,4 km. Jag tror faktiskt på att 30 km räckvid ärr möjligt.
25 km vallen sprängd
Men idag lyckades det. Kanske beror det på att batteriet hade extra mycket ström från början: 22,4 km, högst hittills. Det var i alla fall en bra början. Efter ett par ärenden i Fbg hämtade jag Emily och så for vi hem. Och väl på parkeringen såg vi att vi lyckats: 25,5 km och tom. lite ström över.
Kusinträff, fortsättning
Datorn är ett oberäkneligt verktyg. Ibland är det svårt att hantera bilder man fått som attachment och få med dem tillsammans med andra. Jag gör nu ett försök med några bilder som Sven skickade och några som jag hade redan.
Hjördis har ett stort hjärta och utan henne hade det troligen inte blivit någon så lyckad kusinträff. Här är det undertecknad som kramar om Hjördis.
Här är Inger med Majvy. Det var inte alla som hade sina respektive med sig men det fick gå ändå.
Marie och Ann-Christin Anki är allierade med Hjördis gossar, liksom Majvy.
Här är Agneta med Tore.
Ute i trädgården har Leif slagit sig ned. Runt det här bordet blev det också livliga diskussioner.
Clarissa och Jan Erik hade en del att berätta om sin semesterresa.
Mängder av minnen ventileras, en del kanske bara känt av någon, andra har varit med om och inblandade i det som är minnesvärt. Barnbarnen spelade på sätt och vis huvudrollen. De var ju inte med den här gången.
Claes, Leif, Bosse och Bengt har engagerade diskussioner.
Monica från Olofstorp är inte genuin kusin men hennes mamma och morbröder var kusiner me våra föräldrar och då är hon en stor tillgång för oss alla. Här jämte Majvy.
Fortsättning följer? Vi hoppas det. Vårt möte idag gav sådan längtan efter att fördjupa oss mer i släktens labyrinter att vi säkert ses igen.
Min Prius laddhybrid kommer i DN:s motorbilaga
Diskussionerna och nyheterna om elbilar, laddhybrider, bilar som går på vätgas eller vanlig gas, ja just nu skrivs det ganska mycket om den nya generationerna bilar med annorlunda framdrivning. Sveriges största dagstidning, DN, har satsat rejält genom att under tre år utvärdera en ladd-Prius och en ladd-Volvo och eventuellt andra liknande. Priusen fick de nästan exakt för ett år sedan och sedan dess har deras laddhybridblogg levererar synpunkter både från redaktionen och från allmänheten.
En "tävling" har funnits i bakgrunden - vem kan köra längst på en uppladdning? Toyotas löfte om att "upp till 25 km" skulle kunna vara möjligt ser ut att infrias. Jag har nämligen rekordet för ögonblicket med 24,4 km och då ändå med ytterligare 400 m kvar i batteriet. Summan av det hela blev en rätt utförlig artikel i DN denna söndag den 18/8. Här kan man läsa den.
Kusinträff, fortsättning följer
Hjördis, tack för detta utmärkta initiativ att bjuda in oss kusiner till en kusinträff. Hjördis' hus är det enda synliga som finns kvar av Knappekulla gård. Minnen från 1700-talet är rivna och har fått ge plats för en bredare väg ilite nyare sträckning.Men Hjördis' hus klarade sig och det var ett utmärkt ställe för just detta ändamål. Där hade jag krupit på golvet som baby, där skulle mina föräldrar bott om de inte flyttat till Göteborg när jag bara var ett år.
Här är kusin Sven med Hjördis, 90, under de gladaste samtal. Smörgåstårta med gräddito är en utmärkt kombination för att lossa tungans band.
Kusin Inger är enda flickan i kusinkretsen, här bredvid Bengts sambo ...........
Leif samspråkar med Sven om ... ja alla samtal denna dag verkade handla om logistik: lastbilar, bussar ellar andra fordon, ja tom. om veteranmopeder. Klart att vissa släktförbindelser också ventilerades. Sven hade med sig ett försvarligt antal fotoalbum där vi kunde se mängder av släktingar i olika åldrar. En del av dem kunde vi inte riktigt placera,varför ytterligare kusinträffar är nödvändiga.
Lennart är en av de yngsta kusinerna och får kämpam på ett tag till innan pensionen dimper ner. Men det tycks inte bekomma honom. Annars hade en del av oss passerat 65, själv är jag äldst med mina 70.
Vi har också en blogg, där vi kan lägga in bilder ocjh på det viset öka kunskapen om släkten. Adressen är
knappekullarna.blogg.se och här har vi också möjlighet att lägga in nytt material.
Ingemar, en av Hjördis klippor i tillvaron, försöjer sig på att vara polis men är ocksåen mycket framgångsrik husbyggare med hittills dussinet fullt av taklagskransar. Det följer ett mönster i släkten, fler har gjort sig kända för större projekt både inom bygge och motor.
Bengt, äldst bland Hjördis kusinbidrag, hade skaffat en veteranmoped och genom denna var minnesflödet fritt och stritt bakåt till det gyllene 60-tal, då de flesta av kusinerna gjorde tillvaron osäker på sina moppar.
Sven och Anders resonerar kring ett gammalt foto på våra föräldrars föräldrahem när förra seklet var ugnt:
Men vem som är vem på fotot får vi återkomma till. Men i det gamla huset har barnafötter sprungit - även jag själv har många minnen därifrån. Men på 1970- eller 80-talet revs boningshuset för att ge bättre plats åt vägen.
Mer följer i senare inlägg.
Jakten på sista kilometern
Jag hamnade bakom tre blänkande amerikanare nyligen. De körde i 55 km/h och njöt säkert av sommarvärmen genom de nedvevade rutorna, Men hastigheten var också en realitet ur bränslesynpunkt, det måste ju ha gått något billigare i den farten. Jag minns den gamla raggarvitsen om att man var tvungen att stänga av motorn för att få full tank på macken.
Men med min nya laddhybrid passade den hastigheten utmärkt. Att det vara andra käcka pojkar ute i feta BMW:er med basebollmössan bakfram som gjorde svarta streck i asfalten, gjorde mig inget. Jag kände på mig att det skulle gå att komma "torrskodd" hem, dvs att batteriladdningen skulle räcka och att motorn inte skulle behöva gå igång. När bilen är nyladdad brukar det numer stå att man har 19,2 km att hushålla med. Och det gör det alltid, om man inte själv frestas köra lite fortare och ryckigare. Idag, den 11 augusti, klarade vi oss hem med 400 meter tillgodo och då hade vi kört 24,4 km. Antagligen hade vi klarat 25 km om vi behövt snålköra sista biten också.
DN:s blogg för supermiljöbilar efterlyser synpunkter och snålresultat så det här passar bra att skicka in. Leder jag kanske?
Igår var Anders, min bror, här. Vi var på en promenad längs havet med hundarna. Skönt väder, ingen åska just nu.
Idag har jag begripit något bättre hur den nya gula apparaten fungerar där den sitter på väggen i tvättstugan. Det är den som registrerar alla elektriska signaler från taket om omvandlar det till växelström. Genom att trycka på en liten knapp matas den ena hemligheten efter den andra fram - det hade gått mig förbi tididgare. men nu var jag där och tryckte av hjärtans lust med jämna och ojämna mellanrum. Summan av det hela blev att taket har producerat 29,9 kWh denna dag, att det totalt blivit 1568 kWh sedan start för ca 985 soltimmar sedan. Det är tydligen dessa värden och kanske lite till man kan föra över till sin Windowsdator och processa i ett program som medföljde en DVD. Kanske något att tänka på.
Eon har även satt in 265:- på mitt bankkonto. Idag fick jag sammanställningen över transaktionerna. Av alla producerade1568 kWh har man köpt 786 à 28,213 öre (!) + lite annat som jag inte begriper (spotmarknadspris). Men det blev pengar in i alla fall. Elräkningen stannade på 265 kWh för juli; förra årets juli var det 576 kWh. Men det var kanske kallare då? Det märks ändå lite skillnad. En del av tak-elen har ju gått till tvättar, diskmaskinen och ugnen + laddhybriden. Vi har enligt bilens egna displayer kört ca 485 mil varav 40% med elmotorn. Det måste bli närmare 200 mil utan någon bensin. Grattis alla som kör bakom, inga avgaser och inget motorvrål. Men de flesta kör om ...
Men är man pensionär kan man styra en del av sin elanvändning, sätta på tvättmaskinen när solen skiner, baka bröd när det är gratis i ugnen osv. Men en sak är säker: Eon får skärpa sig om de ska behålla sina kunder. Jag har hört om elbolag som är mycket mer generösa med ersättningen för köpt el. Nu inser jag hur korkat det var att binda sin elräkning för lite längre tid.
Åska
Vi trodde det skulle regna grönt gräs från himlen. Visst kom det några skvättar men det är nog bara ett och annat s.k. ogräs som skjuter i höjden. Värmen kom tillbaka efter den enda åskknallen som vväckte oss ur vår förmiddagsslummer. Fyra hundögon stirrade skrämt in i mina men de lugnade ner sig. Annars är de ganska rädda för knallar av olika slag.
Men åskan gjorde att jag drog ur alla sladdar. De flesta är ganska okomplicerade och gick lätt att återställa men av någon anledning hade jag kopplat fel på modemet. Det kom jag på ganska sent i kväll, när jag uppehållit nsupporten på Telia i säkert en timme - utan framgång. Bäst att ta en stund imorgon och rita av/fotografera hur sladdarna ska sitta på viktiga ställen. Att vara utan internet känns absolut inte bra. Nu har vi DN på helgerna - och på nätet och det är en sann njutning att läsa hela tidningen när man vill på dagen.
Vovvarna trivs ute. Men det är viktigt att kunna få in dem när man måste; de får inte skälla på alla små barn som cyklar runt eller gästande hundar. Det går ganska bra, en och annan utryckning får jag göra men det urartar aldrig - de är ju enbart nyfikna och lite leksugna.
DN:s supermiljöbilsblogg kommenterar sin (s)laddprius' effekt. Fulladdad brukar displayen visa 18,6 km:s räckvidd. Då nollställer man en trippmätare och kollar hur långt man kommer egentligen. Det brukar bli drygt 24 km, dvs t.o.r. tätorten utan att motorn behöver besväras: Förbrukning 0,0 l/mil. Idag tog jag mig hem när det egentligen inte skulle gå. Men jag har märkt att de sista kilometarna i battieriet är mycket kraftfulla.
Toyota har lovat att batteriet ska hålla bilens livslängd ut och det vore ju bra. De tidigare Priusarna har inte behövt batteribyte. Sådant skapar förtroende. Och utan förtroende och kvalitetstänkande blir man inte världens största biltillverkare.
Varmt
Vi var på Fredriksdalsteatern i lördags, Lilia och jag. Att resa till Skåne är belöning nog: man kommer in i ett helt annat landskap och anar ett annat kynne, inspirerande, även om man inte hinner prata med särskilt många skåningar. Och de flesta i publiken verkar vara tillresta turister.
'Allå, allå' har gått varenda vecka på BBC entertainment. Jag såg aldrig serien på 80-talet, kanske för att vi inte hade så många kanaler. Nu har jag sett den hela vintern och våren i repriskanalen från BBC. Så när handlingen rullar fram, vet man i allmänhet vad som ska hända. Det förtar spänningen en liten smula. Å andra sidan går man inte och ser en klassiker för att få veta hur det går; teater har andra värden, så det är inget som egentligen stör.
SvD:s recension finns här, SR skriver på detta viset. Visst är det många kvicka repliker, god tajming och många som skrattar. Men det är kanske inte för allt buskisflabbande som jag trivs på Fredriksdalsteatern - det är helt enkelt mycket trevligt att vara där. Bra ensamble, god ordning, kaffekorg, bra 'salong' med vindskyddande och skuggande höga häckar och för handikappade kostar en rullstolsbiljett bara en hundralapp. Omtanke!
Även om serien gått på TV tidigare finns det egentligen ett ökat intresse för tidsepoken; det vittnar alla Hitlerbiografier om som fortsätter att komma ut i den ena upplagan efter den andra.
Vad gör man när sommaren levererar den ena varma dagen efter den andra? Lördagen var den varmaste i år med 31 grader i närliggande Ängelholm. Jo, man klipper sina pudlar ända in på skinnet. Antagligen finns det någon regel som inte tillåter det men det sätter jag mig över. Är det närmare 30 grader varmt ser de ut att må bättre med snaggad friss.
Lite spinkiga men betydligt skönare att slippa all päls.
Lite bensinekonomi kan man ju inte avstå ifrån. Helsingborg t.o.r. är ca 26 mil. När vi startar är det fulladdat, dvs. de första två milen är gratis. Ikea i Helsingborg brukar vi äta middag på och då kan vi ladda batteriet ytterligare: 12,5 km kom vi på den laddningen. Summan av det hela blev 0,35 l/mil för denna resa och slår man ut det hela på de dryga 400 mil vi har haft vår Prius, har förbrukningen höjts något, från 0,24 till 0,25 l/mil. Men man får inte glömma att alla gratismil till och från Falkenberg återställer ordningen.