Klykstjärtad stormsvala
Rubriken har något magiskt över sig. Alla vill se den, även om man sett den åtskilliga gånger. När förmiddagens bestyr var överståndna kunde jag med gott samvete ägna lite tid åt havsfåglarna nere vid Glommens sten. Solsken och blåsig sydvästan skulle borga för en lyckad middagsskådning. Några jag mötte hade inte haft särskilt stor lycka.
Jaha, men det var ju i alla fall vackert väder och en ny vintermössa med fuskpäls på skulle invigas. Och jag inbjuder favorithelgonet Franciscus att vara med. Och så dyker den första havssulan upp, smäcker och vitblänkande. Den drar söderut liksom de flesta. Men en svart smalvingad fågel pilar på stela vingar mellan vågbergen norrut i "lirflykt". Medan jag försöker få in den i kameran har den försvunnit och när den väl syns igen har den kommit en mil norrut och då ... Kunde det vara en mindre lira, helsvart som den var? Inga bildbevis.
En glad dalmas slog sig ner och tillsammans försökte vi utforska nordhimlen. Han ser den först, den klykstjärtade stormsvalan. Jag får upp kameran och på några sekunder har den levererat ett drygt 20-tal bilder. Någon ska väl duga!
Strax efter kom ett halvt dussin dvärgmåsar snabbt in mot och förbi oss, tärnlikt smalvingade. Svårt att få fokus på dem, lågt mellan bränningarna.
Så växlade sceneriet och ett drygt trettiotal krickor kom fräsande genom vågdalarna. De gröna vingspeglarna blänkte till i solskenet.
Två prutgäss dyker upp från ingenstans alldeles över våra huvuden och drar ut över havet. Nu har det hänt en hel del på en liten stund. Och så kröns bilden av fyra gråhägrar som kommer i patetisk lågflykt över vattenmassorna i långsamma rörelser. Har de sökt den låga positionen bara för att spara krafter? De brukar ju vanligen flyga ganska högt.
Så går en skådardag än från vår tid och kommer icke mer. Jag sänder en tacksamhetens tanke till den Franciscus som predikade för fåglarna. Sämre sällskap kan man ha.
Jaha, men det var ju i alla fall vackert väder och en ny vintermössa med fuskpäls på skulle invigas. Och jag inbjuder favorithelgonet Franciscus att vara med. Och så dyker den första havssulan upp, smäcker och vitblänkande. Den drar söderut liksom de flesta. Men en svart smalvingad fågel pilar på stela vingar mellan vågbergen norrut i "lirflykt". Medan jag försöker få in den i kameran har den försvunnit och när den väl syns igen har den kommit en mil norrut och då ... Kunde det vara en mindre lira, helsvart som den var? Inga bildbevis.
En glad dalmas slog sig ner och tillsammans försökte vi utforska nordhimlen. Han ser den först, den klykstjärtade stormsvalan. Jag får upp kameran och på några sekunder har den levererat ett drygt 20-tal bilder. Någon ska väl duga!
Strax efter kom ett halvt dussin dvärgmåsar snabbt in mot och förbi oss, tärnlikt smalvingade. Svårt att få fokus på dem, lågt mellan bränningarna.
Så växlade sceneriet och ett drygt trettiotal krickor kom fräsande genom vågdalarna. De gröna vingspeglarna blänkte till i solskenet.
Två prutgäss dyker upp från ingenstans alldeles över våra huvuden och drar ut över havet. Nu har det hänt en hel del på en liten stund. Och så kröns bilden av fyra gråhägrar som kommer i patetisk lågflykt över vattenmassorna i långsamma rörelser. Har de sökt den låga positionen bara för att spara krafter? De brukar ju vanligen flyga ganska högt.
Så går en skådardag än från vår tid och kommer icke mer. Jag sänder en tacksamhetens tanke till den Franciscus som predikade för fåglarna. Sämre sällskap kan man ha.
Havsfåglar och Beethoven: skapelsen och dess uttolkare
Jag kollar väderkartor på nätet. De danska är lite bättre än de svenska. Idag hittade jag av en slump ytterligare en: Sejladsinformation. Där finns mycket tydliga kartor över vindriktningar och strömmar i vattnen utanför Danmark och i Kattegatt och Öresund. Tyvärr har jag inte hittat någon nederbördskarta men det finns ju på andra ställen. Enligt Club 300:s Havsfågelöversikt skulle det vara gynnsamt att skåda havsfågel kring hemmavattnen samt i norra delen av Västkusten. Och så ska det hålla upp.
Så var det då dags för en heldag vid Glommens sten, eller Glumsten, som det heter. Några tunga arter hade passerat innan vi kom dit. Så följde en mängd havssulor och lite blandat, mera vanliga arter. Med beaktande av vad alla dessa fåglar har varit med om och vad de har framför sig innan de kan återvända till Skandinviens yttersta utposter i väster och norr, kan man inte annat säga än att skapelsen är rik.
När vi var hemma för lite mat, passerade två grå liror och en klykstjärtad stormsvala.Det var du just sådana arter vi förväntat oss att se. Men vi får glädjas å de andras vägnar ...
Tretåiga måsar saknades inte heller, här har vi en ungdomlig variant, årsbarn, så att säga:
Alla dagar kan inte ge full utdelning - men själva behållningen består ju ändå i att få vara ute vid havet i blåsigt väder, vara väl klädd och samspråka med skådare från när och fjärran. Den här dagen gav tillräcklilg utdelning i form av naturupplevelser och social samvaro. Det går faktsikt att jämföra en dag vid Glumsten med en kväll på konserthuset i Göteborg: naturens storslagenhet och oförutsägbarhet är inte sämre än den gränsöverskridande upplevelsen av alla ekvilibrister och hängivna instrumentalister i en konsertsal.
I torsdags var det dags för Konserthuset igen. Den här gången var det Beethovens violinkonsert med Thomas Zehetmair som dirigent och solist. Även Beethovens symfoni nr 7 spelades av The northern sinfonia, en orkester från nordöstra England. Det var en kick, må jag säga. Evenemanget fick lysande recensioner i GP men att hitta den recensionen för att lägga en länk till den gick inte. Ett exempel med Bach ur Partita nr 2 från YouTube kan ge en idé om Zehetmairs kvaliteter, trots att det inte är Beethoven som framförs. Beethovens violinkonsert finns på många ställen på YouTube men med andra solister. Här ett smakprov i mängden.
I natt drar stormen in med en månads regn på en gång. Sommartiden är slut.
Så var det då dags för en heldag vid Glommens sten, eller Glumsten, som det heter. Några tunga arter hade passerat innan vi kom dit. Så följde en mängd havssulor och lite blandat, mera vanliga arter. Med beaktande av vad alla dessa fåglar har varit med om och vad de har framför sig innan de kan återvända till Skandinviens yttersta utposter i väster och norr, kan man inte annat säga än att skapelsen är rik.
När vi var hemma för lite mat, passerade två grå liror och en klykstjärtad stormsvala.Det var du just sådana arter vi förväntat oss att se. Men vi får glädjas å de andras vägnar ...
Tretåiga måsar saknades inte heller, här har vi en ungdomlig variant, årsbarn, så att säga:
Alla dagar kan inte ge full utdelning - men själva behållningen består ju ändå i att få vara ute vid havet i blåsigt väder, vara väl klädd och samspråka med skådare från när och fjärran. Den här dagen gav tillräcklilg utdelning i form av naturupplevelser och social samvaro. Det går faktsikt att jämföra en dag vid Glumsten med en kväll på konserthuset i Göteborg: naturens storslagenhet och oförutsägbarhet är inte sämre än den gränsöverskridande upplevelsen av alla ekvilibrister och hängivna instrumentalister i en konsertsal.
I torsdags var det dags för Konserthuset igen. Den här gången var det Beethovens violinkonsert med Thomas Zehetmair som dirigent och solist. Även Beethovens symfoni nr 7 spelades av The northern sinfonia, en orkester från nordöstra England. Det var en kick, må jag säga. Evenemanget fick lysande recensioner i GP men att hitta den recensionen för att lägga en länk till den gick inte. Ett exempel med Bach ur Partita nr 2 från YouTube kan ge en idé om Zehetmairs kvaliteter, trots att det inte är Beethoven som framförs. Beethovens violinkonsert finns på många ställen på YouTube men med andra solister. Här ett smakprov i mängden.
I natt drar stormen in med en månads regn på en gång. Sommartiden är slut.
Under den grå oktober döljer sig lysande hemligheter
En helg går fort. På lördagen hade vi lunch med Lasse och Stina. Det är förunderligt en sådan trygghet och glädje gamla vänner skänker. Men timmarna gick fort, som man säger, i glada vänners lag. Med tanke på morgondagens körframträdande, kl 18.00 i Stafsinge, tog vi oss snabbt till Halmstad för att fira mässa där.- Fortfarande är Lilia en smula irriterad över Erik Olssons (Halmstgadgruppen) målningar i kyrkan: de uttrycker så mycket lidande. Nå, jag kan fördra dem. Vi hann inte riktigt till början av dagens rosenkransbön. Men vad den handlar om går att läsa i länken. Det kan verka mycket med så många böner, ibland upprepningar, men jag tror det är viktigt att hålla ett starkt fokus på det mest centrala i tron. Det är ju ändå därför man är "troende". Saltet som mister sin sälta, vad mer kan man säga, är inget man önskar.
Söndagens konsert i Stafsinge kyrka gick väl så där. Men miljön känns igen efter 25 år i Tegnérladan i Släp. Stafsinge kyrka verkar vara stöpt i samma form.
En del havsfågel har passerat, givetvis när jag hade annat för mig. Min timme vid den blåsiga Glommens sten resulterade i ingenting. Och att fotografera trutar i olika dräkter är inte så spännande.
Vid Morups tånge hade ändå några kustpipare slagit ner tillsammans med kärrsnäppor och större strandpipare.
Svart armhåla är ett känt kännetecken. En flock med bläsänder passerade. I nederkanten syns det båda skedänder som gjorde dem sällskap:
Imorgon ska vi försöka se lappugglan som funnits strax norr om Varberg några dar.
Söndagens konsert i Stafsinge kyrka gick väl så där. Men miljön känns igen efter 25 år i Tegnérladan i Släp. Stafsinge kyrka verkar vara stöpt i samma form.
En del havsfågel har passerat, givetvis när jag hade annat för mig. Min timme vid den blåsiga Glommens sten resulterade i ingenting. Och att fotografera trutar i olika dräkter är inte så spännande.
Vid Morups tånge hade ändå några kustpipare slagit ner tillsammans med kärrsnäppor och större strandpipare.
Svart armhåla är ett känt kännetecken. En flock med bläsänder passerade. I nederkanten syns det båda skedänder som gjorde dem sällskap:
Imorgon ska vi försöka se lappugglan som funnits strax norr om Varberg några dar.
Brittsommarvarmt
Idag har varit pensionär, vilket har betytt att jag åkt med Lilia till kurs och sjukgymnast. Det ger ju i alla fall tillfälle att komma en stund till Getterön och skåda fågel. En amerikansk sällsynthet hade kanske varit där igår men inte hittats idag. Att jag skulle hitta en raritet - det är helt osannolikt, jag har redan svårt för vissa av de mer vanliga arterna. Men ett par hundra små vadare vadade i lågvattnet ett stycke ut i det långgrunda gyttjebadet. Lite sent på året, kanske, men klimatet lever ju sitt eget liv. Vi har redan lite känsla av medelhavsklimat. Om inte annat så finns den spanska ännu icke mördade skogssnigeln lite varstans.
Ett par tusen tofsvipor fyllde rymden lite då och då med sina snabba, halsbrytande piruetter. Det blev särskilt effekt
fullt med så många samtidigt. Men man samlar sig för flytten till varmare vintervisten.
Det var som vanligt gott om gäss. Många stannar kvar här, andra drar sig ännu längre söderut.
Eftermiddagen rundade vi av med Ge-Kås i Ullared. Vägen dit var ovanligt vacker och slingrade sig fram genom ett ljust höstlandskap. Jag hade faktiskt aldrig varit där förut men det är inget jag ångrar efter den kaotiska timme det tog oss att komma ut med några småsaker, inklusive en plastflaska med flytande tvål, som, visade det sig, inte gillade sitt skruvlock riktigt.
- Man ska åka dit senare, strax innan dom stänger, sa yngsta dottern. Men det vill till. Det mesta var av skräpkvalitet. Det skulle möjligen vara för den där låtsasspaden med God Jul på, för 29:95. Om man nu skulle ångra att man inte valde just den. Men vi är i alla fall lyckliga ägare till några rullar presentpapper, lite textila utensilier och ett par extra brandvarnare. Och så det som var kvar av den flytande tvålen. Barnängens. Fint märke.
Just nu tonar Chopins vals nummer nånting ur P2:s högtalare. Men därifrån har jag inte lärt mig spela in - det kanske inte ens går? YouTube får än en gång räcka ut en hjälpande länk.
Jag har satt igång tre klassavdelningar med att blogga, först lite mer privat, småprat. Sen ska vi stega upp det till debatt och slutligen anlägga ett ledarstuk på det hela. Blandade känslor. Men jag har flyttat in i datorn, så att säga, när jag nu ska läsa allt. Och redan tycker jag mig skönja stjärnor på skrivarhimlens mörka päll. Vi tackom nu så gärna.
Blogga bör man, annars .....
Men vem kan komma på bättre, mer slagfärdiga ramsor, aforismer och sådant som kan bli bevingat? Det vore väl värt några försök. Hör av dig med dina förslag!
Ett par tusen tofsvipor fyllde rymden lite då och då med sina snabba, halsbrytande piruetter. Det blev särskilt effekt
fullt med så många samtidigt. Men man samlar sig för flytten till varmare vintervisten.
Det var som vanligt gott om gäss. Många stannar kvar här, andra drar sig ännu längre söderut.
Eftermiddagen rundade vi av med Ge-Kås i Ullared. Vägen dit var ovanligt vacker och slingrade sig fram genom ett ljust höstlandskap. Jag hade faktiskt aldrig varit där förut men det är inget jag ångrar efter den kaotiska timme det tog oss att komma ut med några småsaker, inklusive en plastflaska med flytande tvål, som, visade det sig, inte gillade sitt skruvlock riktigt.
- Man ska åka dit senare, strax innan dom stänger, sa yngsta dottern. Men det vill till. Det mesta var av skräpkvalitet. Det skulle möjligen vara för den där låtsasspaden med God Jul på, för 29:95. Om man nu skulle ångra att man inte valde just den. Men vi är i alla fall lyckliga ägare till några rullar presentpapper, lite textila utensilier och ett par extra brandvarnare. Och så det som var kvar av den flytande tvålen. Barnängens. Fint märke.
Just nu tonar Chopins vals nummer nånting ur P2:s högtalare. Men därifrån har jag inte lärt mig spela in - det kanske inte ens går? YouTube får än en gång räcka ut en hjälpande länk.
Jag har satt igång tre klassavdelningar med att blogga, först lite mer privat, småprat. Sen ska vi stega upp det till debatt och slutligen anlägga ett ledarstuk på det hela. Blandade känslor. Men jag har flyttat in i datorn, så att säga, när jag nu ska läsa allt. Och redan tycker jag mig skönja stjärnor på skrivarhimlens mörka päll. Vi tackom nu så gärna.
Blogga bör man, annars .....
Men vem kan komma på bättre, mer slagfärdiga ramsor, aforismer och sådant som kan bli bevingat? Det vore väl värt några försök. Hör av dig med dina förslag!
Favoriter
Min urgamla kärlek till klassisk gitarr började redan i gymnasiet. Jag hade en skiva med den tidens gigant - Segovia. Sedan dess har skivförrådet utökats en del. Nu kan man också se de stora mästarna via YouTube - och lyssna. Nätet är en välsignelse. Jag testade med att skriva 'classical guitar' och har fått hur många som helst nya begåvade gitarrister att glädja mig åt. Ljudkvaliteten är inte alltid den bästa dock.
Men den bäste av dem alla är utan tvekan Göran Söllscher, professor i gitrarrspel. Här spelar han Bourré, som jag nästan lärde mig spela en gång för länge sedan.
Ett annat instrument som jag faktiskt försöker lära mig är trombonen - min råkar ha ventiler istället för drag. Min absoluta favorit när det gäller klassisk musik är Christian Lindberg. Här är ett roligt inslag där Czardas tolkas.
När det handlar om jazz är Kai Winding tillsammans med JJ Johnson oslagbara. Nils Landgren är också mycket uppskattad.
Antagligen är jag en ovanligt okunnig YouTube-användare: hittills har jag knappt varit inne och tittat och lyssnat. Men det ska bli ändring på det nu. Kim Larsen, den danske modersmålsläraren, som blev artist, finns som ett spännande alternativ. Publiken tycks bestå av mest unga människor medan Kim Larsen har två kvar till pensionering.
Men här finns plats för fler favoriter. Nu har jag kanske lite mer tid att ägna åt musiken.
Men den bäste av dem alla är utan tvekan Göran Söllscher, professor i gitrarrspel. Här spelar han Bourré, som jag nästan lärde mig spela en gång för länge sedan.
Ett annat instrument som jag faktiskt försöker lära mig är trombonen - min råkar ha ventiler istället för drag. Min absoluta favorit när det gäller klassisk musik är Christian Lindberg. Här är ett roligt inslag där Czardas tolkas.
När det handlar om jazz är Kai Winding tillsammans med JJ Johnson oslagbara. Nils Landgren är också mycket uppskattad.
Antagligen är jag en ovanligt okunnig YouTube-användare: hittills har jag knappt varit inne och tittat och lyssnat. Men det ska bli ändring på det nu. Kim Larsen, den danske modersmålsläraren, som blev artist, finns som ett spännande alternativ. Publiken tycks bestå av mest unga människor medan Kim Larsen har två kvar till pensionering.
Men här finns plats för fler favoriter. Nu har jag kanske lite mer tid att ägna åt musiken.
Kommer bokhandeln att finnas kvar?
Finns det några bokhandlare kvar i framtiden? Jag gillar att köpa böcker. Inte alltid hinner jag läsa ut dem men det gör mindre - förr eller senare kommer de till anvädning. Men jag förundras över prissättningen. När jag går förbi pocketbutiken på Centralstationen och har några minuter över, stannar jag alltid och spanar. Ofta blir det ett bokköp: Men trots att den lilla stämpeln tas tillvara: tio stämplar = en gratisbok, är det ändå skillnad på drygt 60:- och 39:-, som det vanliga pocketpriset är på Bokus eller Ad Libris. Låt vara att det tar några dar innan boken hamnar i brevlådan eller kan hämtas på Pressbyrån i Falkenberg. Jo, frakten är gratis om man vill. Så för bokälskarna är nätet en välsignelse. Dessutom verkar det mesta finnas att få tag i, även intressanta böcker på danska.
Men nu har det blivit söndag. Morgonen bjöd på friska vindar och solsken. På stranden gick en ensam snösparv.
Den har kommit tidigt i år och fler är att vänta.
Augusti/september är födelsedagsmånad för oss och ett uppsamlingsheat för födelsedagsfirare har gått av stapeln. Det är praktiskt när alla inte bor inom räckhåll för varandra. Tårtor, tårtor ... visst är de vackra!
Barnbarnen hade fotofest med morfars stora muskedunder. Särskilt roligt var det när man kunde ta massor med bilder efter varandra.
Blåmesinvasion
Någon sa att det är blåmesinvasion just nu. Jag kan intyga att kring Galtåsbäcken är det ganska många, ett tjugotal gissar jag. De sitter i lite hövuxna fröställningar och äter frenetiskt. Jag gissar att de flugit långt och att de ska ett stycke till innan de stannar för vintern.
De är vackra att se på med sin "svenska blandning" av bått och gult. Vi går långsamt, Morris och jag. Han fogar sig snällt när jag långa stunder bara blir stående för att utforska grenverket. Och där, där var någonting som inte var en blåmes: en lite sångare. Att det inte var den gäckande taigasångaren framgick strax: inga vingband eller andra kännetecken. Just denna art har varit synlig i Varberg senaste veckan. Senst igår eftermiddag tillbringade jag ett par timmar i Håsten för att spana efter denna vilsekomna fågel. Men det troliga är gransångare. Tyvärr sa den inte ett ljud.
Det tog ett tag innan den satt länge nog för att kameran skulle kunna fokusera.
På stranden gick vi. Nu är det inget hundförbud längre och det gick utmärkta att vandra på det låga vattenståndets frilagda sand. En stenskvätta hoppade omkring och avslöjade sig med sin vita övergump. Men ett par andra småfåglar hade satt sig i vassen. Skulle det vara en raritet? Det var ett par sävsparvar. De har ju ändå bidragit till variationen.
De är vackra att se på med sin "svenska blandning" av bått och gult. Vi går långsamt, Morris och jag. Han fogar sig snällt när jag långa stunder bara blir stående för att utforska grenverket. Och där, där var någonting som inte var en blåmes: en lite sångare. Att det inte var den gäckande taigasångaren framgick strax: inga vingband eller andra kännetecken. Just denna art har varit synlig i Varberg senaste veckan. Senst igår eftermiddag tillbringade jag ett par timmar i Håsten för att spana efter denna vilsekomna fågel. Men det troliga är gransångare. Tyvärr sa den inte ett ljud.
Det tog ett tag innan den satt länge nog för att kameran skulle kunna fokusera.
På stranden gick vi. Nu är det inget hundförbud längre och det gick utmärkta att vandra på det låga vattenståndets frilagda sand. En stenskvätta hoppade omkring och avslöjade sig med sin vita övergump. Men ett par andra småfåglar hade satt sig i vassen. Skulle det vara en raritet? Det var ett par sävsparvar. De har ju ändå bidragit till variationen.
Goda råd om att studera sjöfågel
Stormen har pågått hela natten men det märks inte i ett välbyggt, välisolerat hus. Inga staket hade blåst ner den här gången, inget annat heller för den delen.
Men Morris måste ut. Han fick sin regnrock, jag vattensäkrade hela mig och iförd stövlar, goretexbrallor och kolfiberparaply var det dags att betvinga den bedarrande stormen. Under paraplyn var det bedårande, trots vindens försvårande. Vi var ute en timme, besåg havet genom regnskyarna och tog oss hem med vinden i ryggen.
På eftermiddagen var havet stilla. Skulle det komma några havsfågelseftersläntrare? Chansen att se dem sträcka norrut finns - det lärde jag mig idag. En del av dem vi såg igår ska egentligen söderut men på Jyllands västsida. När de har kommit ner i Laholmsbukten, snurrar de där ett tag för att ev bege sig norrut på danska sidan. Eller svenska.
Men nu var det dags att rådfråga det senaste tillskottet till fågelbokhyllan, Klaus Malling Olsens Fugleture i Östdanmark og Sydsverige. L&R. Den finns inte vad jag vet i svensk bokhandel eller hos någon av de svenska internethandlarna utan får beställas från Danmark.
Där får man veta att om lågtrycket passerar Sydnorge är betingelserna särskilt gynnsamma, eftersom vinden först drar med sig havsfåglar in från Nordsjön och vinden "tilltager i styrke fra sydvest og senere vest, hvilket skaber fri passage fra Atlanten till Kattegatt." Extra bra blir det om regnet och blåsten om natten följs av uppklaranande och tilltagande vindar på morgonen. De optimala vindstsyrkorna ligger mellan 15 och 25 sekundmeter; blåser det mer stannar havsfåglarna hellre på vattenytan och försöker rida ut stormen. Kolla väderförhållandnena vid Skagen dagen före en havsfågeltur, råder Malling Olsen: "melder Skagen sydvestenvind på 13 - 20 m/sek, är forutseaetningerne gode for et stort intraek till Kattegatt." Det brukar sedan ta ungefär ett dygn för fåglarna att nå södra Kattegatt. Lågtryck med kraftiga västvindar över södra Kattegatt ger sydostliga vindar lite längre ut i Skagerack och då blåser det inte in några sjöfåglar.
Den danska väderlekstjänsten är mycket bättre än den svenska: kartor med animationer över vindriktning etc kan vara en bra förberedelse inför studiet av havsfågel.
Men Malling-Olsen fortsätter de goda råden: var ska man nu placera sig? Vid västliga och sydvästliga vindar , särskilt under stormens tidigare del, är hallandskusten att föredra. Han nämner Gubbanäsan, Rödskär och Glommen. Men ju mer västlig vinden blir, desto större chanser är det i södra Halland och nordvästra Skåne. Hovs hallar är bäst vid västliga till nordvästliga vindar, Kullen är bäst vid nordvästliga vindar.
Men efter några dagar kan lite uttröttade havsfåglar dyka upp oväntat än här, än där och kanske stanna upp och rasta.
Det står betydligt mer i ämnet i denna förträffliga bok. Danska är inget problem, endast mellan fem och sex procent av ordförrådet kräver ordlista och sådana finns ett par knapptryckningar från dig på nätet. Bra kartor i boken understyker resonemangen.
Men Morris måste ut. Han fick sin regnrock, jag vattensäkrade hela mig och iförd stövlar, goretexbrallor och kolfiberparaply var det dags att betvinga den bedarrande stormen. Under paraplyn var det bedårande, trots vindens försvårande. Vi var ute en timme, besåg havet genom regnskyarna och tog oss hem med vinden i ryggen.
På eftermiddagen var havet stilla. Skulle det komma några havsfågelseftersläntrare? Chansen att se dem sträcka norrut finns - det lärde jag mig idag. En del av dem vi såg igår ska egentligen söderut men på Jyllands västsida. När de har kommit ner i Laholmsbukten, snurrar de där ett tag för att ev bege sig norrut på danska sidan. Eller svenska.
Men nu var det dags att rådfråga det senaste tillskottet till fågelbokhyllan, Klaus Malling Olsens Fugleture i Östdanmark og Sydsverige. L&R. Den finns inte vad jag vet i svensk bokhandel eller hos någon av de svenska internethandlarna utan får beställas från Danmark.
Där får man veta att om lågtrycket passerar Sydnorge är betingelserna särskilt gynnsamma, eftersom vinden först drar med sig havsfåglar in från Nordsjön och vinden "tilltager i styrke fra sydvest og senere vest, hvilket skaber fri passage fra Atlanten till Kattegatt." Extra bra blir det om regnet och blåsten om natten följs av uppklaranande och tilltagande vindar på morgonen. De optimala vindstsyrkorna ligger mellan 15 och 25 sekundmeter; blåser det mer stannar havsfåglarna hellre på vattenytan och försöker rida ut stormen. Kolla väderförhållandnena vid Skagen dagen före en havsfågeltur, råder Malling Olsen: "melder Skagen sydvestenvind på 13 - 20 m/sek, är forutseaetningerne gode for et stort intraek till Kattegatt." Det brukar sedan ta ungefär ett dygn för fåglarna att nå södra Kattegatt. Lågtryck med kraftiga västvindar över södra Kattegatt ger sydostliga vindar lite längre ut i Skagerack och då blåser det inte in några sjöfåglar.
Den danska väderlekstjänsten är mycket bättre än den svenska: kartor med animationer över vindriktning etc kan vara en bra förberedelse inför studiet av havsfågel.
Men Malling-Olsen fortsätter de goda råden: var ska man nu placera sig? Vid västliga och sydvästliga vindar , särskilt under stormens tidigare del, är hallandskusten att föredra. Han nämner Gubbanäsan, Rödskär och Glommen. Men ju mer västlig vinden blir, desto större chanser är det i södra Halland och nordvästra Skåne. Hovs hallar är bäst vid västliga till nordvästliga vindar, Kullen är bäst vid nordvästliga vindar.
Men efter några dagar kan lite uttröttade havsfåglar dyka upp oväntat än här, än där och kanske stanna upp och rasta.
Det står betydligt mer i ämnet i denna förträffliga bok. Danska är inget problem, endast mellan fem och sex procent av ordförrådet kräver ordlista och sådana finns ett par knapptryckningar från dig på nätet. Bra kartor i boken understyker resonemangen.
Före stormen
Idag blåste det friskt - inatt blir det 30 sekundmeter. Vi får se om det betyder att en mängder havsfåglar kommer inom synhåll för våra kikare. Enstaka kly kstj ärtade stormsvalor och gulnäbbade liror har passerat Glommens sten, mängder med havssulor likaledes förutom oräkneliga andra havsfåglar. En rik dag med andra ord.
Själv fick jag nöja mig med ett par timmar i blåsten frampå eftermiddagen. Och nog hände det saker, även om de sällsyntaste sällsyntheterna kanske tog en annan väg just då. Men de som kom, kom i allmänhet inom fotoavstånd. En adult (vuxen) havssula passerade över våra huvuden - en härlig upplevelse!
Men även yngre förmågor av denna art kom tillräckligt nära på sin väg, kanske till havet väster om Afrika eller Sydeuropa.
Vad som är fram och bak kanske inte är så lätt att se - den flyger dock åt vänster. Under mina två timmar kom ett tiotal både äldre och yngre exemplar.
Tretåiga måsar har vi vant oss vid i Glommens hamn, förra året var det några som höll till där en längre tid under vintern. Men i år hav vi inte sett den varianten. Här kommer de istället flygande alldeles intill oss:
Gratisnöjet är rätt spännande. Vi som var kvar hade börjat förbereda oss för att gå hem då det plötsligt dyker upp några nya fåglar - och de går alldeles intill oss. Eller flyger, balanserar på vingarna i de hårda byarna.
Nu, några timmar senare, håller stormen på att bygga upp sig. Sist det blåste hårt hade en avdelning av staketet blåst ned. Det är rätt många förstärkningar vid det här laget, vinkeljärn och fyrtumsspikar.
Nya hus är välbyggda, stormen hörs knappt. Vårt första hus i Särö hade en andravåning som gnällde och kved när stormen lyckades få gavelspetsen att röra sig några millimeter i byarna. Det gick inte att sova där. Här är det annorlunda, då kan chocken komma när man kommer ut på morgonen. Soptunnan är i alla fall fastsatt med spännband
Falkar och flygplan
Idag får jag vara pensionär! För att fira detta besynnerliga faktum åkte vi till Varberg för att köpa billigt schampo på ÖB och försöka se den sällsynta jaktfalken på Getterön. Den är den största falken, ormvråksstor, grå och med mindre kontraster i dräkten än pilgrimsfalken. Medan pilgrimsfalken mäter 90 - 100 cm mellan vingspetsarna, ståtar jaktfalken med bortåt 130 eller mer. Stor spänning alltså, skulle man få se den? Yngre jaktfalkar drar söderut under vintern medan de äldre stannar kvar långt norrut. Detta skulle kunna vara en ung hona har det sagts, eftersom den är rejält stor.
Jodå, den satt på en stolpe långt ut. Det är nu man har glädje över en riktigt bra tubkikare - när jag mätte avståndet på kartan visade det sig att den var på mellan 1,5 - 2 km avstånd. Det är svårt att få någon rättvisande bild på det avståndet. Kossan syns betydligt bättre, men tittar man lite nedanför densamma, ser man en gråaktig större fågel på en stolpe. Detta betydde också ett nytt kryss i fågellistan, nr 246 närmare bestämt.
Pilgrimsfalkar fanns det också, förutom hundratals-, nej tusentals andra fåglar, mest gäss och ängspiplärkor. En av dessa falkar satt kanske bara 75 meter ut och var betydligt lättare att få en bild av. Ytterligare en fanns två km bort.
Getteröns flygplats ligger ju alldeles intill och idag testade vi att äta lunch där. God räkpaj. Flygtrafiken är begränsad och gräsbanorna är rätt vattenbelagda efter alla regnen. Ett plan startade dock och de var inte vem som helst som åkte iväg i det. För ett par år sedan gick en film på TV om en ung danska, som bestämt sig för att flyga i sitt gamla flygplan från 40-talet - till Afganistan av alla platser. Talibanerna hade då störtats och en en försiktig modernisering hade inletts. Då får Siomone Aaberg Kaern för sig att flyga hela vägen dit och ge en ung flicka hon sett i en intervju - en flyglektion. Filmen Le i en krigszon var ovanligt bra. Nu satt denna unga danska vid bordet intill och berättade glimtar från sin djärva resa. Hon blev glad när vi berättade att vi sett filmen och att den hade gjort ett starkt intryck på oss.
Konstnär som hon är har hon också ställt ut, bl.a. i Malmö. Här finns bl.a. hennes flygplan utställt. En utblick från förarplatsen finns också.
Jodå, den satt på en stolpe långt ut. Det är nu man har glädje över en riktigt bra tubkikare - när jag mätte avståndet på kartan visade det sig att den var på mellan 1,5 - 2 km avstånd. Det är svårt att få någon rättvisande bild på det avståndet. Kossan syns betydligt bättre, men tittar man lite nedanför densamma, ser man en gråaktig större fågel på en stolpe. Detta betydde också ett nytt kryss i fågellistan, nr 246 närmare bestämt.
Pilgrimsfalkar fanns det också, förutom hundratals-, nej tusentals andra fåglar, mest gäss och ängspiplärkor. En av dessa falkar satt kanske bara 75 meter ut och var betydligt lättare att få en bild av. Ytterligare en fanns två km bort.
Getteröns flygplats ligger ju alldeles intill och idag testade vi att äta lunch där. God räkpaj. Flygtrafiken är begränsad och gräsbanorna är rätt vattenbelagda efter alla regnen. Ett plan startade dock och de var inte vem som helst som åkte iväg i det. För ett par år sedan gick en film på TV om en ung danska, som bestämt sig för att flyga i sitt gamla flygplan från 40-talet - till Afganistan av alla platser. Talibanerna hade då störtats och en en försiktig modernisering hade inletts. Då får Siomone Aaberg Kaern för sig att flyga hela vägen dit och ge en ung flicka hon sett i en intervju - en flyglektion. Filmen Le i en krigszon var ovanligt bra. Nu satt denna unga danska vid bordet intill och berättade glimtar från sin djärva resa. Hon blev glad när vi berättade att vi sett filmen och att den hade gjort ett starkt intryck på oss.
Konstnär som hon är har hon också ställt ut, bl.a. i Malmö. Här finns bl.a. hennes flygplan utställt. En utblick från förarplatsen finns också.